Smer fick drygt 29 procent av rösterna, och för att kunna bilda en funktionsduglig regering har man gått i koalition med det extremt nationalistiska Slovakiska Nationalpartiet och förre premiärministerns Meciars populistiska Rörelsen för ett demokratiskt Slovakien.
Valet av koalitionspartner har väckt förvåning, och också kritik inte minst från vänsterhåll. Den socialdemokratiska parlamentsgruppen i Europaparlamentet, där Smer är medlem, har rent av hotat med uteslutning. Också internt har det framförts kritik, framför allt från Smers ungdomsorganisation som har jämfört Nationalpartiets ledare Slota med Le Pen.
Smer-partiet är i mycket hög grad förbundet med personen Robert Fico. Han är född 1964 i en arbetarfamilj. Utbildad jurist. 1987 gick han med i kommunistpartiet, enligt många bedömare av karriärskäl. Har skrivit en avhandling om dödsstraff, och är än idag anhängare av dödstraffet. Efter Sammetsrevolutionen gick Fico med i det postkommunistiska Partiet för demokratisk vänster (SDL), där han snabbt gjorde en kometkarriär, och gjorde sig känd som en god talare och en populär politiker. Trots att SDL var i opposition till den auktoritäre Meciar, förespråkade Fico samarbete med honom. När SDL 1998 gick in som koalitionspartner i en högerledd regering lämnade Fico partiet. Ett år senare bildade han sitt eget Smer. Från början kallar han partiet för en ”tredje-vägenkraft”, och krävde rättelser av alla tidningar som kallade honom och hans parti för vänster. Man drog sig inte heller för nationalistiska stämningar, och Fico gjorde uttalanden riktade mot ungrare och romer.
I Slovakien bor cirka tio procent ungrare, och uppskattningsvis lika många romer. Fientligheten mot ungrarna går tillbaka till Habsburgmonarkins dagar när större delen av nuvarande Slovakien tillhörde det ungerska kungadömet inom dubbelmonarkin, och utsattes under senare hälften av 1800-talet för en intensiv magyariseringsprocess. I den unga staten Slovakien, som uppstod genom en skilsmässa från Tjeckien, är nationalistiska stämningar allmänt rådande.
Valet 2002 blev Smer först tredje största parti, och Fico var djupt besviken. Det är nu han byter fot, och ger partiet en vänsterinriktning. Han börjar skoningslöst kritisera Dzurindas högerpolitik och hans nyliberala marknadsreformer. Fico lovade att avskaffa den 19 procentiga enhetsskatten, ta bort avgifter i sjukvården och ta hem slovakiska soldater från Irak.
Ficos kritik föll i god jord. Visserligen har Slovakien haft en stark ekonomisk tillväxt, och – vilket är viktigt för slovakerna – närmat sig Tjeckien, men stora delar av befolkningen har inte kommit i åtnjutande av framstegens frukter, andelen fattiga har snarare ökat. Dessutom lider Slovakien svårt under arbetslöshetens gissel, som är runt 16 procent.
I det perspektivet ter sig inte den slovakiska regeringskoalitionen vare sig förvånande eller ologisk, eftersom de medverkande partierna har en gemensam nämnare i sin fientlighet mot nyliberalismen.
Fico är inte heller främmande för nationalistiska tendenser (även om han efter valet lovade att behålla status quo för minoriteterna).
Om regeringspolitiken kommer att bli populistisk eller nationalistisk återstår att se. Inte heller är prefixet ”vänster” helt klart.
Det anses allmänt att många företagare som tidigare som tidigare har stött högern nu stödjer Fico.
Inte desto mindre kommer Smers valseger och den nya regeringskoalitionens politik att innebära ett stopp för den nyliberala ekonomiska politiken.
Det kommer säkerligen också att medföra en viss förbättring för de mest utsatta grupperna i samhället. Däremot är det svårt att se hur den nya regeringen ska kunna komma tillrätta med den gigantiska arbetslösheten. Utrikespolitiskt kommer man att föra en mindre USA-vänlig politik än sin föregångare, samtidigt som man riskerar att bli isolerad inom EU, en situation som inte blir alldeles enkel att hantera för Ficos regering.