Det är viktigt att Vänsterpartiet fortsätter att vara en av de mest pådrivande krafterna i vårt land i miljö- och klimatfrågor. Vårt krav på en höjd koldioxidskatt är i detta sammanhang en viktig pusselbit och ger oss stor respekt i klimatfrågan. Det är också troligen det effektivaste styrmedlet för att få ned utsläppen.
Därför är vi mycket förvånade och oroade över Vänsterpartiets partistyrelses planer på att överge kravet om en höjd koldioxidskatt. PS förde diskussioner om detta innan sommaren och väntas fatta beslut på sitt sammanträde i september. Enligt oss går detta helt stick i stäv med kongressens tydliga budskap om att lyfta miljöfrågorna, och klimatfrågan i synnerhet, mer än tidigare. Vi tycker också att det vore helt i strid med vårt partiprogram som i kapitlet ”Hållbar utveckling och rättvis fördelning” faktiskt tydligt överordnar ”den långsiktiga miljöhänsynen” framför exempelvis viktiga arbetsmarknads- eller regionalpolitiska mål.
Klimatförändringen blir mer och mer påtaglig med allt starkare värmeböljor, översvämningar och stormar. I Indien dog det 6 000 personer i den senaste rekordmonsunen. Även den rika delen av världen drabbas numera allt hårdare av extrema väder som torka, översvämningar och kraftigare stormar. Vi kan därför inte stirra oss blinda på kortsiktiga intressen utan vi måste handla långsiktigt nu. Annars riskerar vi äventyra vår livsmedelssäkerhet och vår nuvarande civilisation.
Koldioxidskatten är troligen det effektivaste sättet att minska utsläppen av växthusgaser. Sverige var först med att införa koldioxidskatten 1991 och flera andra länder har gjort detsamma och infört koldioxidskatter i sina länder. Även industrin efterfrågar tydliga och förutsägbara styrmedel för att gynna en omställning utan att företag slås ut om de vill gå före. Branschorganisationen Svensk Energi skriver: ”Priset på koldioxid ska vara främsta drivkraften för att minska utsläppen av koldioxid. Priset på koldioxid stimulerar både ökad användning av förnybar energi och energieffektivisering.”
Totalt sett gav koldioxid- och andra miljöskatter in drygt 80 miljarder i inkomster till staten 2011. Det är pengar som kan användas för viktiga klimatsatsningar som till exempel en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken.
Ett av argumenten hos partistyrelsen för att överge vårt krav på höjning av koldioxidskatten är att en höjning skulle innebära högre bränslepris och därmed drabba glesbygden, där man är särskilt beroende av bilen. Men då ska man komma ihåg att vår höjning är högst modest, totalt ett höjt bensinpris med 60 öre per liter (detta är till och med något under vad Klimatberedningen föreslog 2008). Vänsterpartiet har dessutom flera förslag till kompensation för de som bor i glesbygden. Inte minst skulle ett nytt reseavdrag just kunna utformas för att gynna låginkomsttagare och glesbygdsbor.
Ibland framförs en så kallad Bonus Malus-modell som alternativ till höjd koldioxidskatt på bränsle. Bonus Malus innebär att bilar som smutsar ned extra mycket blir dyrare med en försäljningsskatt. Intäkterna ska gå tillbaka till de bilar som är miljöklassade så att priset på dem blir lägre. Bonus Malus är intressant men kan inte ersätta en höjd koldioxidskatt eftersom systemet inte drar in pengar som behövs till till exempel utbyggd kollektivtrafik. Dessutom höjer inte systemet priset på att släppa ut, något som är viktigt om vi ska fortsätta att få ned utsläppen.
Vi tycker att det är märkligt att i en tid då vi vet alltmer om de dramatiska konsekvenserna som ett förändrat klimat kommer att medföra planerar Vänsterpartiets partistyrelse för sänkta ambitioner på klimatområdet. Varför förstår vi verkligen inte. Är detta verkligen det uppdrag som medlemmarna har gett vårt PS? Hur förbättrar vi vår klimatpolitik och hur kan vi ytterligare dra nytta av viktiga styrmedel som koldioxidskatten. Det är den viktiga debatt som borde föras inom Vänsterpartiets partistyrelse.
Bästa partistyrelse, låt oss stå fast vid kravet på en höjd koldioxid-skatt!