Det krävs inget politiskt snille för att göra två antaganden om rökbombsattacken.
För det första, att högerextremismen brer ut sig i Europa liksom de reaktionära krafter som vill inskränka kvinnors rättigheter. I abortmotståndet kan dessa två motivbilder mötas.
För det andra, att det rör sig om en politisk handling, som vill skada eller skrämma folk med en viss åsikt. Att hindra andra människors demokratiska rättigheter. Det är den sortens metoder som fascister står för.
Men kring detta har det varit tyst. Ett par krönikor i Aftonbladet, en debattartikel i Expressen skriven av Ottars redaktörer, några få politikeruttalanden – det var ungefär allt.
Det är svårt att inte dra paralleller till hur mycket tid som det senaste året ägnats åt att fördöma och diskutera olika antirasistiska metoder.
Jämställs med att väsnas på gudstjänst
Att öppet protestera och stå för sin åsikt, är något helt annat än det fascistiska skrämselvåldet. Det etablerade samhället diskuterar – och fördömer stundtals – det förra, och rycker i stort sett på axlarna åt det senare.
Från polisens sida är brottsrubriceringen ”störande av allmän sammankomst”. Det kan jämställas med sådant som att ha banderoller med på kommunfullmäktigemöten eller väsnas på en gudstjänst, och riskerar missa sådant som redan är känt: risken och uppsåtet att någon skadas av röken eller i den eventuella panik den kan skada. Och att en flicka i tioårsåldern tvingades åka ambulans från platsen – räknas inte det som misshandel?
Straffskalan med denna brottsrubricering innebär att gärningsmännen som mest riskerar sex månaders fängelse. Lägre än för ofredande, lägre än för olaga hot.
I brottsbalken kapitel 18, paragraf 5, finns en möjlig alternativ brottsrubricering: ”Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, dömes för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst sex år. ”
Paragrafen har inte använts sedan 1958, men återuppväcktes i våras. Det gällde en ledare inom det högerextrema och islamfientliga Swedish Defence League, som dömdes för att vid två tillfällen ha hotat Göteborgs-Tidningen i protest mot tidningens granskning av näthatarsajter. Han hade uttalat hot och kastat ägg i entrén och vid ett annat tillfälle lämnat ett paket innehållande en kniv och en koran.
Domen blev sex månaders fängelse för rubricerat brott, vilket överklagades av båda parter. I slutet av november beslutade en oenig hovrätt att fria honom från brott mot medborgerlig frihet och dömde i stället till villkorlig dom och samhällstjänst för olaga hot. Ännu har åklagaren inte gett besked på om domen överklagas eller inte.
Offentliga personer och journalister som utsätts
Det är för all del inte säkert att någon kan fällas – brottsrubriceringen hör hemma i tryckfrihetsförordningen vilken ju syftar på saker som sker i skrift – men det vore åtminstone en signal om att polisen tar det på allvar.
För just nu är signalen den motsatta.
Många har tidigare haft skäl att också undra om polisens hantering av det så kallade näthatet. I dess mer politiska dimensioner är det offentliga personer och journalister som utsätts. Man kan anta att det är samma svans som står bakom, som även här tillämpar hot, skrämsel och förakt för idealen om demokratisk diskussion.
Tyvärr finns gott om berättelser kring hur utredningar läggs ned med vändande post eller där det är den utsatte som ska göra utredningsjobbet. På senare tid tycks dock vissa förbättringar ha skett från polisens sida, enligt Juridikinstitutet som arbetar med frågorna. Huruvida det kommer att återspeglas i fler fällande domar återstår att se.
Samtidigt som antidemokraterna marscherar såväl virtuellt som i verkligheten, står deras brottsoffer utan samhällets skydd.
Slutsatsen måste inte bli att ställa fler politiska krav kring nya lagparagrafer. Det finns gott om invändningar, särskilt med vänsterns erfarenheter av godtycke, mot att ge fler uppdrag till Säpo, att göra politik till juridik. Sådana frågor måste diskuteras på längden och tvären först.
Däremot bör frågan ställas till dem som högtidstalar om Demokratin och hänvisar till Rättsstaten: är det här vad ni har att erbjuda?
Politiska brott finns inte
Det finns gott om brott som kan utövas i politiska syften, men politiska brott finns inte enligt lagen. De enda brott där politiska syften påverkar brottsrubriceringen är terroristbrott.
Däremot kan det hända att politiska motiv påverkar straffet. Det mest uppenbara exemplet är hatbrott, vilket inte är en egen brottsrubricering utan en försvårande omständighet. Om någons motiv bakom vissa uppräknade brott var hat mot vissa uppräknade grupper ska det skärpa straffet.
Den vanligaste typen av hatbrottsdomar gäller olaga hot och ofredande med främlingsfientliga motiv.
Förtal
Att utpeka någon som klandervärd kan utgöra förtal och bestraffas med böter. Förtal genom skrift regleras av tryckfrihetsförordningen. Annat förtal faller inte under allmänt åtal utan är upp till den enskilde att driva. Kritiker menar att privatpersoner redan sedan tidigare har alltför svårt att vinna sådana mål. Sedan avgiften för att väcka talan i domstol, vilket bland annat innefattar förtalsmål, höjdes den 1 juli från 450 till 2 800 kronor, har den kritiken ökat.
Olaga hot
Gränsen för vad som räknas som straffbart är om hotet är menat att ”framkalla allvarlig fruktan”. Ger upp till ett års fängelse. Det finns gott om exempel på domar kring olaga hot med anknytning till politiska motiv.
Störande av förrättning eller allmän sammankomst
Att med våld, ljud eller liknande försöka störa möten kan ge dagsböter eller upp till sex månaders fängelse. Paragrafen anses vara en fortsättning på gamla regler om kyrkofrid.
Den 12 december dömdes en 30-årig man för att vid flera tillfällen buat åt det nazistiska Svenskarnas parti, när partiledaren höll tal i Falun. Han erkände att ha buat två gånger men att det inte störde talet via högtalare. Domen blev 1 500 kronor i dagsböter.
Ohörsamhet mot ordningsmakten
Att vara del av en folksamling och inte lyda polisens order kan ge böter eller upp till sex månaders fängelse.
På 1 maj demonstrerade Svenskarnas parti i Jönköping. Många protesterade, bland annat kyrkorna. Några ”förlängde” Sofiakyrkans gudstjänst genom att sjunga psalmsånger på gatan, i vägen för demonstrationståget, och stannade kvar trots polisens uppmaningar att flytta sig.
De dömdes för ohörsamhet mot ordningsmakten, men slapp straff. Psalmsångarna motiverades av demokratiska värderingar och ordningsstörningen var liten; enligt tingsrätten vore det ”uppenbart oskäligt” att döma till påföljd. Domen är överklagad av åklagaren.
Under vårens valrörelse till EU-parlamentet förekom olika former av protester under Jimmie Åkessons torgmötesturné.
Flera olika åtal har väckts för ohörsamhet mot ordningsmakten.
Ofredande
Att handgripligen antasta någon döms såsom ofredande till dagsböter eller upp till ett års fängelse.
I november 2013 fick SD:s partiledare en tårta kastad i ansiktet på Södermalm i Stockholm. Kvinnan som kastade den dömdes i tingsrätten för ofredande. Domen blev två månaders fängelse och att betala drygt 5 000 kronor i ersättning till Åkesson. Men hon dömdes inte bara för tårtningen utan även för tre fall av olovlig körning.
Den mediala och politiska reaktionen var stor och samstämmig. ”Alla” fördömde tårtningen från höger till vänster, och ordval som ”hot mot demokratin” var inte ovanliga.
Ofredandeparagrafen har också använts mot så kallat näthat.
Brott mot medborgerlig frihet
Paragrafen räknas under högmålsbrott och syftar på att genom olaga hot eller olaga tvång försöka inskränka till exempel yttrandefrihet eller föreningsfrihet. Det ger fängelse i upp till sex år.
Det pågår en utredning kring huruvida en motsvarande paragraf ska införas som specifikt ska handla om när politiskt förtroendevalda utsätts för sådana hot.
Terroristbrott
Lagen innebär att ett antal grova brott såsom mord, sabotage, vapenbrott kan dömas såsom terroristbrott ifall utövaren haft till syfte att exempelvis injaga fruktan hos befolkningen eller destabilisera politiska strukturer.
Terroristlagen har fått kritik bland annat för att bedömningen av syfte riskerar vara godtycklig. Det ger möjlighet för polisen att i domstol begära fler befogenheter till bland annat hemlig telefonavlyssning. Vilket domstolarna nästan alltid godkänner.
Nästan alla åtal för terroristbrott har hittills resulterat i friande domar, i hovrätten.
