Det är ett riktigt fint område. Vägarna slingrar uppför höjder där väldiga ekar döljer stora villor. Fast huset jag ringer på är mer normalt.
– Det är väldigt fint här fast lite prestationsinriktat, säger Anna. Jag kallar henne så.
För sju år sedan skrev jag en serie i Flamman om sjukförsäkringen, det var en fråga som nästan fällde Alliansregeringen. Fyra år senare var det kanske en av anledningarna till att vi fick en rödgrön regering. Nu vill jag veta vad som hänt med situationen för de sjukskrivna efter tre års styre. Det visar sig inte lätt att hitta personer som vill berätta, det finns så mycket skam. Anna ställer upp mot anonymitet.
Hon bjuder mig på kaffe och vi sätter oss ned i det avskalade men vackra vardagsrummet.
– Jag jobbade 12 till 15 timmar om dygnet, ja man gör ju det inom reklambranschen. Jag skiljde mig och insåg att det fungerar inte att vara själv med små barn och jobba så. Först blev jag dagmamma och sedan började jag på en förskola.
Hon älskade att arbeta med barn, men det var då som problemen började bli allvarliga.
– Jag har aldrig i mitt liv varit så sjuk som då, mitt immunförsvar bröts ned. Det var rejäla förkylningar men inom barnomsorgen går man ändå, man tar en Alvedon och näsdroppar och kämpar sig genom dagen. Jag visste att i många fall hade man inte en vikarie.
Personalomsättningen var extremt hög. Anna anser att de var underbemannade.
– Det som gjorde att jag kollapsade var att jag fick en riktigt extremt gruvlig förkylning, ett tag trodde läkarna att det var lunginflammation för jag hade svårt att andas. De hittade inget fel, kroppen la bara av. Jag var hemma i tre veckor, kände att jag förlorat massor av energi men kämpade.
– Sen kom jullovet… säger hon men så blundar hon, tystnar och ändrar sig.
– Detta var under våren. Det blir så här, min hjärna lägger bara av, det är en effekt av min sjukdom, ursäktar sig Anna.
Efter sommarlovet borde hon vara utvilad, men det kändes inte så. Så hände samma sak igen med en gruvlig förkylning någon gång i november.
– Jag gick tillbaka alldeles för tidigt, för jag upplevde att mina kollegor gick på knäna. Så blev det julledigt men jag kände att jag inte orkade gå tillbaka. Då sjukskrevs jag på 50 procent. Jobbade förmiddagar för det var då jag var piggast.
Så någon gång i mars 2015 var hon ute på gården med ungarna och kände att hon höll på att kollapsa.
– Jag måste avbryta och åka hem. Sedan var jag helt sjukskriven.
Jag har hört av andra hur det blir, det är två som sitter vid ett skrivbord och bara anklagar, du har fel har fel, vi har rätt har rätt
Anna hade därefter bara sporadisk kontakt med Försäkringskassan. De ringde bara och kollade läget vid några tillfällen. Men i januari 2016 skickade de ett så kallat övervägande. Det hade gått 365 dagar och då kunde hon inte vara utmattad längre enligt kassan.
– Jag ringde och grät i telefon: men vad är det som fattas i er dokumentation? Då hade vi börjat misstänka ME.
ME/CFS är den sjukdom som tidigare kallades kroniskt trötthetssyndrom. Den ska inte sammanblandas med utmattningsdepression, eftersom den är just kronisk Det är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av svårt funktionsnedsättande utmattning i kombination med andra problem som svår värk och sömnsvårigheter. Den inleds oftast just i samband med en infektion.
Anna bläddrar i en pappersbunt för att få fram fakta att visa mig, men ser lite förvirrad ut. Hjärnan har lagt av igen.
– Det är helt fantastiskt när jag ska leta upp fakta, ser du någonting?
En specialklinik verifierar att det är just ME Anna lider av. I motsats till utmattningsdepression, där det är viktigt att inte bli för passiv, leder för mycket aktivitet till att symptomen förvärras.
– Jag ska ha en stol när jag duschar, jag ska inte ha en vanlig tandborste, smådetaljer för att klara livet.
Nu inleds en närmast kafkaartad tid. Anna och hennes läkare försöker förgäves träffa handläggaren på Försäkringskassan. Men de vägrar. I stället erbjuds hon att träffa enhetschefen och en jurist som ska förklara hur reglerna ser ut.
– Jag har hört av andra hur det blir, det är två som sitter vid ett skrivbord och bara anklagar, du har fel har fel, vi har rätt har rätt. Det är bara en maktdemonstration och jag vet att jag inte kommer att orka med att svara dem. Min hjärna orkar inte.
Anna hänvisas till Arbetsförmedlingen, där hon får träffa en handläggare.
– Hon såg på två röda, du har ju ingen arbetsförmåga gumman, det tog henne en och en halv minut.
En utredning på stressrehab hade också visat att Anna inte klarade av att arbeta. Tiden som följde blev riktigt tung.
– Det var riktigt vidrigt och jag hade ändå lite sparade pengar. Vi sålde bilen för att kunna betala de nödvändigaste räkningarna. Vi fick dra ner på precis allt, men framförallt var det känslan av att vara så misstrodd som var fruktansvärd, och maktlösheten. Också min läkare, min sjukgymnast och min arbetsterapeut var lika maktlösa.
Det hörs ett pip i hallen.
– Ursäkta. Det är min hjälpreda. Jag använde pengar jag fått i arv efter min mamma för att köpa robotdammsugaren och andra hjälpmedel. Jag gör allt för att underlätta för min sambo.
Anna har haft 13 olika handläggare på försäkringskassan. Ett år efter att hon blivit utförsäkrad fick hon en ny handläggare som började gräva lite i pappren. Plötsligt fick Anna inte fler avslag och några gamla överklaganden gick igenom. Den handläggaren slutade efter ett halvår, och om några dagar ska det avgöras om det blir någon ersättning de kommande tre månaderna. Det är ett av skälen till att hon vill vara anonym.
– Ser de att jag är med i en intervju kan de tycka att jag har nog energi för att jobba. Jag har en kompis som kunde skjutsa sin son till skolan, 400 meter, en gång varannan vecka. Då anses hon plötsligt ha 25 procents arbetsförmåga.
Men det huvudsakliga skälet är omsorgen om sönerna, de vet inte allt.
– När det var som värst förnekade jag allt för alla. Det är ju så skuldbelagt i dag i samhället. Nu börjar jag snart grina. Man ses som svag och för sina barn vill man vara stark. Jag har gjort allt för att skydda dem.
Vi fick dra ner på precis allt, men framförallt var det känslan av att vara så misstrodd som var fruktansvärd, och maktlösheten
Anna fortsätter att kämpa, det är därför hon går med på en intervju.
– Jag känner att den lilla energi jag har den måste jag använda för att kämpa. Jag är beroende av trygghetssystemen och då måste jag kämpa för min egen skull och för andras skull. Även om jag inte kan få hjälp så kanske mina efterkommande kan få hjälp.
Hon tycker att facken gör ganska lite men nämner Kjell Rautio på LO som hon kallar för en ”gud”. Till stöd finns också solrosuppropet, en organisation för funktionsnedsatta och sjukskrivna.
– Du ser ju solrosorna utanför. Men de är ju själva sjuka och så kan det bli tyst ett tag. Sen blir någon lite piggare och så kör de ett tag. Det största stödet får jag från vårt internetforum, de är min familj.
Innan jag går frågar jag hur det kommer att vara efter intervjun.
– Det kommer att behöva bli en extremt lugn helg, min sambo och mina söner är förberedda. De kommer att ta sig in tyst och gå upp på sina rum. Jag kommer nog att ligga till tisdag eller onsdag. Jag försöker ligga i soffan ibland så att jag får lite stimulans, att ligga på rummet är dödens. Jag är väldigt social, jag älskar att jobba och hatar att vara hemma. Jag som varit stark som Pippi Långstrump och tävlat med killarna på gymet, det är så grymt.
Kjell Rautio är välfärdsutredare på LO. Han ser två positiva saker som hänt under den rödgröna regeringen. Stupstocken, utförsäkringen efter två och ett halvt år, har tagits bort. Man har också tagit steg för att mildra effekten av karensdagarna. Men man har hållit fast vid alliansregeringens tidsgränser vid 90, 180 och 365 dagar och dessutom skärpt kontrollen vid dem.
– Vi tycker att arbetsgivaren har väldigt lite tryck på sig och det finns en risk att man efter 180 dagar både blir av med sin anställning och sin ersättning från Försäkringskassan, säger Kjell Rautio.
De bristerna har eskalerat sedan 2015 då regeringen införde ett siffersatt mål till försäkringskassan att pressa ned sjukpenningtalet till 9,0 dagar per år.
– Vi menar att det lett till ökade brister både i rättssäkerhet och ekonomisk trygghet.
Det har även ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, påtalat. I en rapport i somras konstaterade man det finns jättestora kvalitetsbrister i bedömningarna vid 90 och 180 dagar. Två tredjedelar av ärendena som försäkringskassan behandlade vid 90 dagarsgränsen och en tredjedel vid 180 dagarsgränsen.
Till stor del handlade det om att man inte ens kontaktar arbetsgivaren för att säkerställa att de gjort vad de ska göra enligt lagens krav för att underlätta återgång till arbete.
– Det blir ett sätt för arbetsgivaren att bli av med personer man slitit ut.
Försäkringskassan har vänt trenden och de första månaderna i år har antalet personer som går på sjukpenning börjat sjunka.
– Vi menar att den beror på att man skärpt praxis. En indikation är att omprövningstiden på Försäkringskassan ökat kraftigt, under 2015 var den 25 veckor. JO har sagt att för att det ska vara rättssäkert får det inte vara en längre omprövningstid än sex veckor.
Försäkringskassan redovisar i sina egna siffror att andelen avslag på läkarintyg ökat från en procent i april 2015 till tre procent i april 2017. Från 2014 till 2016 har antalet personer som blivit av med sin ersättning vid 90 eller 180 dagar eller ett år ökat från 1,2 till 3,5 procent.
– Det ringer ett antal varningsklockor och regeringen bör se över kravställandet vid tidsgränserna ordentligt.
Carina Wellton har sjukersättning, tidigare hette det sjukpension, sedan några år för en MS-liknande sjukdom. Hon är ordförande för Solrosuppropet.
– Det var många sjuka och anhöriga som hade hoppats på att det skulle bli en förändring med den nya regeringen, för att de uttalade en sådan kritik mot utförsäkringarna.
Regeringen avskaffade visserligen den bortre parentesen men mycket återstår att göra.
– Magdalena Andersson ställde 2015 kostnaderna för flyktingmottagningen mot sjukförsäkringen och LSS, personlig assistans. Det är jäkligt fult. För att ha råd med att ta emot flyktingarna så var de tvungna att titta i vissa poster de skulle skära i, och det var sjukförsäkringarna och LSS. Det är precis det som hänt.
Regeringen skrev i sitt regleringsbrev till Försäkringskassan att deras mål är att få ner sjuktalen. Det är inte uttalat att man ska vara hårdare, det är inte så man skriver, men målet är att sänka sjuktalen. Då känner de en press uppifrån och vill uppfylla det.
– Det är hemskt.
Carina berättar om en vän som med fem hjärtoperationer inte fick sjukersättning under ett helt år. Solrosuppropet har kontaktatats av anhöriga till en person som avlidit i en hjärntumör – men ändå bedömts som 100 procent arbetsför.
Carinas läkare berättar att hon använder 20 procent av sin arbetstid för att skriva sjukintyg.
– Regeringen säger att de börjar uppfylla sitt mål, sjuktalen sjunker. Men det är inte för att folk blivit friskare, det är för att fler nekas. Det är magstarkt att de slår sig för bröstet.
Även om man skriver bra intyg där man försöker förklara bilden och gör en noggrann bedömning och föreslår en planering för rehabilitering får man ofta avslag på intygen
Hanna Åsberg är läkare och ordförande för Svensk förening för allmänmedicin. Hon bekräftar att sjukskrivningarna tar mycket tid, speciellt besvärligt är de som avser långvarigt sjuka.
– Även om man skriver bra intyg där man försöker förklara bilden och gör en noggrann bedömning och föreslår en planering för rehabilitering får man ofta avslag på intygen eller så begärs kompletteringar. Vi skriver en massa andra intyg i vårt jobb, men det finns ingen annan dokumentation där vi får lika mycket problem.
Vid sådana fall brukar man ha möten med Försäkringskassan, läkaren, patienten och arbetsgivaren.
– Det är väldigt bra möten för då gör man en gemensam planering för den här personen. Efter det brukar man inte ha problem med sjukintygen. Det jag upplever är att Försäkringskassan inte kommer på de här mötena. Även med kort varsel kan man få reda på att de inte kommer. De hänvisar till att man inte vet om man kommer att godkänna den här sjukskrivningen. Det blir ett moment 22.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll kommenterar till Flamman uppgifterna om de hårdare reglerna på följande sätt:
”Att färre ska behöva bli sjuka av sitt jobb, och att de som ändå blir det ska få ett gott stöd åter till hälsa och arbete, är det mål jag arbetar för. För att detta ska bli verklighet måste flera insatser göras samtidigt, det handlar om både ett bättre förebyggande arbete, men också ökat stöd i rehabiliteringen. Det är alla delar i det åtgärdsprogram som jag presenterade hösten 2015, och som sedan dess byggt på med fler delar. Och det har gett resultat.
Att göra som den förra borgerliga regeringen, låta människor gå utan stöd genom sjukförsäkringen för att sedan utförsäkras, är inte något jag vill se. Vi avskaffade den bortre parentesen och såg till att Försäkringskassan fick resurser att kunna ge ett gott stöd och stärka sin handläggning. Det innebär inte att allt är bra, vi behöver se till att varje individ får ett stöd i världsklass och att sjukförsäkringen innebär både trygghet och stöd vidare. I det arbetet är samverkan med arbetsmarknadens parter central.
Vi kan nu se att färre är sjukskrivna och att Försäkringskassan skriver ner sina prognoser. Det är bra, men det är en utveckling vi måste följa noga. Stödet till individen att bli frisk och kunna jobba igen behöver stärkas, det tänker jag fortsätta arbeta med”