Ernesto Yamhure, Uribe-regimens före detta spionchef i Sverige, har anklagat Dick Emanuelsson för att bland annat vara ”Farc-gerillans representant i Sverige” samt ”en av Farcs viktigaste ambassadörer i Europa”. Liknande anklagelser har riktats mot EU-parlamentsledamoten Jens Holm (v), colombianska senatorn Gloria Ines Ramirez, samt de i Sverigebaserade föreningarna Colombianätverket och Asociacion Jaime Pardo Leal.
Tidigare har sådana anklagelser följts av tortyr och mord på de anklagade. Men hittills har svenska regeringens reaktion inte varit särskilt synlig eller robust.
Enligt Per Norström, departementssekreterare på UD med ansvar för latinamerikanska frågor, har Sveriges ambassad i Bogotá ”talat med” Yamhure och UD har ”diskuterat” frågan med Colombias vicepresident Calderon, under dennes besök i Sverige i november. Men vad som har sagts vid dessa tillfällen har inte offentliggjorts och det lär inte finnas några planer att offentligt kritisera Yamhure eller tidskriften El Espectador som publicerat dödshoten. Vad som än har sagts till Yamhure har det tydligen inte dämpat hans anklagelse-iver. Hans giftigaste anfall hittills var en krönika publicerad den 15 december 2007, det vill säga efter det att svenska ambassaden ”talat med” honom.
Handlingsalternativen är begränsade i detta fall enligt Per Norström, därför att ”uppgifterna” publicerats av en privat person i en privatägd tidskrift.
– Detta är ett civilrättsligt, icke ett regeringsärende eller ett ärende som kan hanteras av UD, säger han.
Men för Jens Holm är detta resonemang föga övertygande.
– Klart att representanter för svenska regeringen kan och bör kritisera. I ett sådant fall, där svenska medborgare och politiska flyktingar under vårt beskydd har utpekats och kopplats ihop med en organisation som stämplats som ”terroristisk”, borde såväl UD som svenska ambassaden i Bogotá omedelbart och kraftfullt protestera till både Colombias regering och El Espectador. Men hittills har jag sett väldigt få tecken på att detta har skett, säger Jens Holm.
När det gäller tanken att Yamhure handlat helt på egen hand, säger han:
– Detta tror jag inte en enda sekund på. Det är uppenbart att han agerar för Uribe-regimens räkning genom att pröva hur långt den kan gå med att hota och skrämma journalister och andra.
Vidare påstår svenska UD att den inte känner till Yamhures spioneri eller att Dick Emanuelssons avslöjande reportage förmodligen spelade roll för dennes avgång från Sverige.
– UD har ingen som helst information som underbygger dessa påståenden, säger Per Norström.
På detta svarar Emanuelsson:
– Det som inte UD ser eller hör kunde Aftonbladets och Flammans läsare se, och i radion kunde lyssnarna höra hur Yamhure erkände att han hade fotograferat sina landsmän på kajen. Det är en diametral motsatt ståndpunkt mot när regeringen försvarade den chilenska kolonin i Sverige mot Pinochetambassadens spioneri i Sverige.
Oviljan att öppet och kraftfullt protestera dödshoten i El Espectador tycks stämma med de senaste årens omläggning av svensk utrikespolitik, anser Jens Holm.
– Ända tills för tio år sedan spelade Sverige en positiv roll genom att försöka bidra till en fredlig lösning av konflikten i Colombia. Men sedan dess har såväl förra som nuvarande regeringen varit bland Uribe-regimens mest lojala supportrar i Europa – nästan säkert på USA:s uppmaning.
Alltså, det land, som under Olof Palmes ledarskap stödde befrielserörelser och offer för förtryck från Chile till Nicaragua och El Salvador, går USA:s ärende genom att förläna legitimitet åt en så kallad fredsprocess som av människorättsaktivister i Colombia och annorstädes har fördömts som falsk och grovt orättvis.