Nu har regeringen stakat ut en ny väg för svensk yrkesutbildning. Satsningarna förtjänar betydligt större uppmärksamhet, än vad de fått hittills.
Några exempel: offentlig sektor behöver rekrytera 130 000 undersköterskor fram till 2023, enligt Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Samtidigt utbildas bara några tusen nya undersköterskor per år. Efterfrågan på yrkesutbildade elektriker är i dag så stark att arbetslösheten i yrket har sjunkit till 1,1 procent, vilket är under den gräns som normalt anses möjlig i en ekonomi där folk flyttar och företag ombildas i normal takt. Landets yrkesutbildade svetsare har även de en extremt god arbetsmarknad att välja anställning på. Men samtidigt går många arbetslösa som inte vill något hellre än att ha ett jobb.
Det här problemet, eller missmatchningen som den kallas, har länge uppmärksammats av parterna på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv har i sin medlemsenkät funnit att vart femte jobb inte blir tillsatt, helt enkelt för att det inte finns någon sökande med rätta kvalifikationer. Detta trots den höga arbetslösheten. Vad beror detta på? Av någon anledning har bilden varit, att den kompetens som efterfrågas alltid är en högre akademisk utbildning. Men här finns i stället ett mycket stort rekryteringsbehov inom de områden som just omfattas av yrkesgymnasier och andra yrkesutbildningar.
Det största problemet är att ansökningarna till yrkesgymnasium har dalat, samtidigt som vi haft en borgerlig regering 2006-2014 som blundat för problemen. Både status och utbildningskvalitet har blivit därefter. Vi minns till exempel dåvarande skolminister Jan Björklunds förslag 2012 om en kort ettårig yrkesutbildning utan teori ”för skoltrötta elever”, i kombination med förslag om lägre löner för lågkvalificerade anställda. Vem vill ha ett lågkvalificerat jobb? Det talas om att sänka tröskeln in på arbetsmarknaden. Detta innebär inget annat än en sänkt lön, vilket vore ett hån mot de ungdomar som har rätt utbildning i bagaget.
Idag saknar ca 86 000 unga mellan 16-24 år en sysselsättning. Runt 70 % befinner sig i samma sits efter ett år. Under 2016 ska 87 miljoner kronor gå till åtgärder för att förändra detta. En bra förändring, men det är bråttom, för att möta de krav som ställs.
Det är därför mycket glädjande att Yrkesprogramutredningen som nyligen lämnade över sitt slutbetänkande ”Välja yrke” till gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S), fokuserar på att höja både yrkesprogrammens status och kvaliteten i undervisningen. De konkreta förslagen är många. Studievägledningen ska byggas ut för elever och högstadieelever ska kunna göra sin prao på yrkesprogram. Men kanske mest glädjande är att utredningen insett parternas betydelse för en bra kvalitet i utbildningen.
Parterna ska enligt utredningen få större ansvar och ökat inflytande för att yrkesprogrammen formas efter arbetsmarknadens behov och utveckling. Utredningen föreslår också försök med branschskolor för mer speciella yrkesinriktningar och vill göra det lättare för omskolning och utbildning för äldre till de yrken som efterfrågas. Med dessa förslag finns möjligheter att skapa en arbetsmarknad för alla och komma ur den starka missmatchningen som råder i Sverige. Med andra ord att möta arbetsmarknaden med rätt yrkesutbildning.
De indikationer som gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic har givit visar att den rödgröna regeringen inser yrkesutbildningens betydelse för att bryta arbetsmarknadens missmatchning. I december presenterade hon tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv, en stor satsning på att göra 2016 till yrkesutbildningens år för att höja yrkesutbildningens status. Ett välkommet besked.
Det är den här typen av satsningar som behövs för att utveckla framtidens samhälle. En fungerande skola, som möter Industrins behov. För Industrin är fortfarande en motor för Sveriges samhällsutveckling.
