Åkare som kör åt Taxikurir berättar för Flamman om hur den senaste färdtjänstupphandlingen påverkar dem. Det var i slutet av november som landstingets tilldelningsbeslut kom. Taxikurir får de närmaste två åren 100 procent av färdtjänstuppdraget avseende körningar med vanliga personbilar. Fram till nu har man haft drygt 90 procent av den trafiken.
Det kom snabbt fram uppgifter om att företaget vunnit upphandlingen genom att sänka sitt anbud med uppemot tio procent jämfört med förra avtalsperioden.
– Kurir vill sälja till vilket pris som helst, säger en åkare som Flamman talat med.
Det är inte första gången Taxikurir vinner upphandlingar genom lågprisanbud. Men det är inte Taxikurir utan de anslutna åkerierna och förarna som bär de ekonomiska riskerna av sänkta priser.
Den som är procentavlönad påverkas nämligen direkt av prisbilden. Om inkörda dagskassor minskar på grund av rabatterade körningar, är förarna med och betalar för rabatten genom lägre lön.
Färdtjänsten står för 30 till 60 procent av intäkterna, beroende på område och tid på dygnet.
Usel lönsamhet
Nu kan Flamman avslöja att förarna inte bara riskerar att drabbas av den lönesänkningen. Dessutom är det flera åkerier som överväger att sänka lönerna ytterligare.
Åkarna, som äger de enskilda bilarna, betalar månadsavgifter för att vara anslutna till växelbolaget. Redan sedan tidigare är lönsamheten usel i den avreglerade taxibranschen. Enligt Taxiförbundets branschrapport har rörelsemarginalen under 2000-talet legat på drygt två procent, men sjönk 2013 till 1,6. Det är också mycket vanligt med subventionerad arbetskraft inom branschen; särskilt är nystartsjobb en populär form.
Kuriråkare som Flamman talat med säger att gränsen är nådd. Prissänkningen på färdtjänsten riskerar innebära steget från minimal vinst till förlust.
Men det är inte bara prissänkningen som oroar åkarna. Att det nya avtalet omfattar samtliga färdtjänstkörningar i länet innebär att företaget ska täcka även sådana geografiska områden där man sällan har bilar annars.
Åkarna oroas därför för att detta kommer innebära fler långa framkörningar vilket även detta bidrar till sämre lönsamhet.
Upphandlingsbeslutet har delvis överklagats, men andra delar träder i kraft i februari 2016. Av de åkare Flamman talat med uppger ett par stycken att de är beredda att sänka lönerna för förarna.
Men kan man bara sänka löner hur som helst?
– Jag har inte kollektivavtal och skulle aldrig ha råd med det även om jag ville. Om jag sänker lönerna kan väl facket inte göra så mycket, tror en av åkarna.
En annan åkare bekräftar att det riskerar bli ännu mindre lönsamt med färdtjänstkörningar, men tror inte det är möjligt för enskilda åkerier att sänka förarnas löner, då det skulle göra att förare sökte sig till andra arbetsgivare.
Enligt uppgifter till Flamman handlar det om en prissänkning på sju procent. Det motsvarar uppskattningsvis en intäktsminskning på 2 000 kronor per månad och bil utifrån dagens antal körningar. Huruvida det kommer uppvägas av antalet ökade körningar råder det delade meningar om.
En tredje åkare som Flamman talat med är skeptisk. Enligt hen kan det visserligen bli mer pengar, men bara ifall man bortser ifrån att dessa körningar också kommer ta en relativt större andel av tiden – alltså tid som annars kunde använts till bättre betalda körningar.
– Man måste hela tiden tänka på vilka alternativ som fanns: att ägna en viss halvtimme åt en fullbetald körning? Att köra dåligt betald färdtjänst? Eller ännu värre: att tomköra flera mil för att hämta en dåligt betald färdtjänst?
Hen varnar för mer konflikter när förare försöker slippa ifrån sådana nitlotter.
– Redan i dag stänger växeln av folk som tackar nej till körningar. Då är vi tvungna att säga upp föraren.
Moderatlinjen vann
Strax innan valet 2014 höll Transports Stockholmsavdelning ett seminarium om arbetarnas villkor efter upphandling. Där deltog politiker, anställda och fackliga företrädare inom bevakning, sophämtning och taxi/färdtjänst.
Då uppfattade många att samtliga partier, förutom Moderaterna, tydligt lovade att lyssna på facket och ta hänsyn till arbetarnas villkor inför en upphandling.
I våras följde facket upp genom att uppvakta ansvariga landstingsrådet Kristoffer Tamsons (M). Bland annat framfördes att upphandlarna borde ställa krav på kollektivavtalsenliga villkor för taxiförarna. Tamsons var dock kallsinnig och hänvisade till att han inte ville lägga sig i parternas relationer.
Och när det kom till kritan vann den moderata linjen även gentemot de övriga borgerliga partierna, konstaterar Bo Nilsson som är taxiansvarig ombudsman på Stockholmsavdelningen.
– Att hålla ihop Alliansen var tydligen viktigare än chaufförernas villkor. Det är bara pengar det handlar om, att hålla låg skatt.
Den fackliga anslutningsgraden är låg och Transport kan inte göra mycket i de åkerier som saknar kollektivavtal, enligt Nilsson. Men däremot satsar man på att kartlägga, ta fram fakta och opinionsbilda. Landstingspolitikerna ska fortsätta uppvaktas, och facket försöker skapa samarbeten med handikapporganisationerna. Siktet är inställt på nästa upphandling.
– Vi ska hålla liv i den här debatten.
Flamman har sökt Taxikurirs vd för kommentar.
Procentlön – utan garanti
I dag är så gott som alla Taxikurirförare i Stockholm procentavlönade. En vanlig procentsats är 37, efter avdrag för sex procents moms, vilket innebär att på 10000 inkörda kronor är 3490 bruttolön.
På en del håll förekommer högre procentsatser för förare med höga inkörssummor – något som belönar duktiga förare men också lockar till alltför långa arbetsveckor.
Enligt Taxikurirs egna förhoppningar, ska det nya färdtjänstavtalet innebära marginellt ökade intäkter för åkerierna. Det skulle i så fall betyda några hundralappar mer i lön per förare.
Enligt mer pessimistiska scenarion kan avtalet minska intäkterna. För att inte gå med förlust kan då åkerierna tvinga fram en procentsänkning från 37 till exempelvis 34. Det innebär en lönesänkning med nästan tio procent, men lönesänkningen blir ännu större eftersom lönen nu räknas på en lägre inkörssumma.
Mycket få av Taxikurirs åkerier omfattas av kollektivavtal. Därmed gäller inte den lägsta garanterade lönen (cirka 110 kronor i timmen) och inte heller kravet på att betala avtalspension och -försäkringar.