Att ha rätt att få uttrycka vilka åsikter man vill, även om de är moraliskt eller politiskt tvivelaktiga, kan tyckas självklart. Utan fri debatt, inget fritt samhälle och inga fria individer. Politiker och debattörer hyllar pluralismen och hänvisar gärna till vår unika Tryckfrihetsförordning (TF) som ju rymmer den likaledes unika offentlighetsprincipen. Det vackra talet utgör en bjärt kontrast till hur man handskas med den nya informationsteknologin, alltså internet. När IT förs på tal framkommer i debatten ofta röster som betonar de negativa sidorna, det fördärvliga innehållet: porr, nazism och våldsskildringar. Dessa obehagliga företeelser skulle man helst vilja censurera, ”rensa ut”.
Telia Sonera stängde härförleden av en hemsida med kopplingar till den palestinska organisationen Hamas. Det var Sveriges radios Eko-redaktion som gjorde hemsidan riksbekant. Telia hade förvisso känt till sajten tidigare (den hade existerat på en svensk server i antal månader) men inte agerat, eftersom Säpo inte klassat den som brottslig. Efter Ekots avslöjande drog man öronen åt sig och släckte ner verksamheten, trots att Säpo inte ändrat sin bedömning. Telias presstalesman ger följande motivering till beslutet: I) Man har gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp; II) Sajten skadar Telia och dess kunder (Göteborgs-Posten 18/3).
Talet om hets mot folkgrupp är helt och hållet Telias bedömning. Säpo-chefen Margareta Linderoth säger i ett uttalande – i ovan nämnda dagstidning – så här om sajtens innehåll: ”Jag kan inte bedöma om det är hets mot folkgrupp.” Hon fortsätter: ”Jag har sett mycket värre saker passera på högerextrema sidor utan åtgärd.” Nu kan självfallet Säpos analys vara felaktig – hemsidan i fråga kan mycket väl tänkas göra sig skyldig till brottsliga yttranden. Det anmärkningsvärda är Telias egenmäktiga förfarande. Man anser sig tydligen vara juridisk expert. Saken var fullständigt ”självklar” fick jag veta i samtal. (Vilket för övrigt är underligt, eftersom de presstalesmän jag talade med på Telia erkände att de inte var insatta i juridiska detaljer; när yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) fördes på tal bad de om betänketid för att återkomma ett par timmar senare.) Motivering nummer två är lika anmärkningsvärd: Hemsidan skadar Telias anseende. Med andra ord kan allt som på något vis ”skadar” Telia i framtiden komma att censureras, och den som skall avgöra vad som är opassande och skadligt är naturligtvis Telia själva
Nedsläckningen av Hamas’ sida var knappast, som media ger sken av, ett unikt fall. Det händer från och till att sajter ”försvinner”, inte för att de bryter mot svensk lag, utan för de är ”moraliskt tvivelaktiga”.
Fallet Telia och Hamas belyser faran i att politiska och kommersiella överväganden styr internet-operatörernas handlingar.
Nedsläckningen av hemsidan illustrerar vidare en gammal farhåga att nätet är ett laglöst område. Det har länge talats om att ge hemsidor grundlagsskydd på samma sätt som det tryckta ordet (böcker, tidningar och tidskrifter). Traditionella massmediaföretag och ägare av periodisk skrift har sedan några år tillbaka grundlagsskydd även på webben. Sedan den 1 januari 2003 kan även privatpersoner med hemsida få grundlaggsskydd om de ansöker om utgivningsbevis. Jag vet inte om Hamas’ hemsida var skyddad, men det hade knappast spelat någon roll. Telia är ett privat bolag och yttrandefrihetsgrundlagen ger bara den enskilde ett skydd mot det allmänna. Hemsidor kan således skyddas mot statliga ingrepp och censurförsök, men inte mot privata. JK har också deklarerat att Telia-ärendet inte ligger på hans bord.
Att stänga av en sajt och en server kan jämföras med att beslagta tryckpressar. Det är därför lite väl enkelt att, som jurister på JO och justitiedepartementet jag talat med, jämföra Telia med en dagstidning som inte behöver publicera alla inkommande bidrag.
Telia är en privat maktfaktor (med visst statligt ägande) som samtidigt blivit en samhällelig makt, eftersom tusentals medborgare är beroende av deras tjänster, och – som det nu visat sig – godtyckliga regler och ingripanden. Att en privat aktör som påverkar hela samhällslivet tillåts agera censor och domare är tydligen inget problem för jurister och politiker. I botten spökar respekten för den heliga privategendomen. Eller som en Telia-presstalesman uttryckte det när han skulle förklara företagets beslut för mig: som husägare behöver jag inte upplåta plats åt demonstranter…
Den som betalar bra kan naturligtvis, som Hamas och andra, finna en ny nätoperatör som erbjuder sina tjänster. Sådan är kapitalismen.
