Krönika/Utrikes 10 augusti, 2024

En kinesisk turist står vid hyllan för insektssnacks i en thailändsk butik. I landets nya valuta regleras vad som får och inte får köpas. Rostade gräshoppor tillhör inte de förbjudna livsmedlen. Foto: Sakchai Lalit/AP.

Pengar som du inte kan samla på hög, utan måste spendera inom sex månader. Som inte får användas för skadliga varor som cigaretter eller bensin. Och som dessutom delas ut och övervakas av staten.

Nej, det rör sig inte om förslag från en utopisk kommunist – utan om Thailands nya digitala valuta.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Fleischer
Ekonomihistoriker och författare.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Inrikes 11 september, 2024

Rena nyheter – eller smutsiga pengar?

Lotusen är en kraftfull symbol inom östasiatisk mytologi, där den symboliserar renhet, styrka och återfödsel. Här används den vid en Falun Gong-manifestation. Foto: Ahn Young-joon/AP.

På bara fyra år har svenska Epoch Times växt kraftigt. Bakom satsningen står en esoterisk andlig rörelse – vars ledare vill använda media för att frälsa mänskligheten. Nu kastar en ekobrottshärva i USA nytt ljus över det globala nätverket.

En bris får sensommarlöven att rassla i Humlegårdens lindar. Carl von Linné ser med stränga bronsögon på det dryga dussin personer som står blick stilla i cirkelformation. Stämningsfulla syntstråkar och bjällror strömmar ur en bärbar blåtandshögtalare, hängd på gärdsgården runt blomplanteringen vid skulpturens fot.

Jag får ögonkontakt med en äldre man mittemot mig, klädd i keps och en urtvättad gul tröja. Han ler brett och visar med sitt kroppsspråk att jag ska sänka händerna, hålla dem framför ögonen snarare än snett ovanför. När jag till sist hittar rätt position vidgas leendet. För ett ögonblick överger han sin egen strikta position, och ger mig en dubbel tumme upp.

En bit bort står en skylt som informerar dem om arrangörerna: Falun Dafa, även kända som Falun Gong. En kvinna stannar till och June, en av arrangörerna, går fram och pratar med henne. Hon stiger in i cirkeln och lyfter sina armar mot himlen.

Så står vi stilla. Solen spelar genom bladverket över gräset, några torra löv faller till marken.

I versaler med eleganta seriffer avtecknar sig namnet Epoch Times mot gardiner i lugnande pastellfärger. En bunt tidningar intill dörren utlovar ”rena nyheter”, ett begrepp som blivit tidningens slogan.

– Många frågar om namnet, berättar chefredaktör Vasilios Zoupounidis på mild östgötska, medan han försiktigt lägger upp tunna skivor av kokt ägg på en vetekaka.

– Vi heter Epoch Times eftersom vi speglar en tid som ständigt blir nyare och roligare, förfärligare och intressantare på en och samma gång.

Jag råkar avbryta honom mitt i lunchen på DN-skrapans sjunde våning, där Epoch Times sedan 2023 hyr ett halvt plan på 200 kvadratmeter. Utanför gnistrar Kungsholmen i solen. Ett flygplan på väg från Bromma dånar över oss, medan dess skugga gör kullerbyttor över byggnaderna utanför. En av medarbetarna ställer fram varsin kopp te.

– Tack, gumman, säger Vasilios Zoupounidis.

Kvinnan vänder sig snabbt till mig och förtydligar skrattandes:

– Vi är alltså gifta.

Båda två är anställda på Epoch Times, och båda är utövare av Falun Gong sedan 26 år tillbaka. Innan Vasilios Zoupounidis flyttade till Stockholm och blev chefredaktör så var han rörelsens kontaktperson i hemorten Motala. Han berättar hur övningarna hjälpt honom att bli av med allt från magsår till kattallergi.

Paret är långt ifrån de enda anhängarna till Falun Gong på redaktionen. Flera av tidningens journalister har förekommit i rörelsens sammanhang, liksom samtliga tidigare chefredaktörer.

Ledare. Vasilios Zoupounidis, chefredaktör på Epoch Times, i redaktionens mötesrum. Foto: Jacob Lundberg.

Samtidigt är tidningen mån om att framhäva hur varken religion eller politisk ideologi påverkar tidningens innehåll. På tidningens sajt utlovas ”journalistik som den ursprungligen var avsedd att vara – ärlig rapportering, fri från dolda agendor.”

– Vi vill återuppväcka klassisk svensk morgontidningsjournalistik, förklarar han, medan han försiktigt trycker ut kaviar ur en blå tub.

På väggen till höger om oss hänger en stor tavla av en sittande kvinna med en lotusblomma i knät. Under henne avbildas uniformerade poliser som torterar civilklädda personer. Deras huvuden omges av något som liknar kristna helgons glorior.

– Lotusblomman är en metafor. Den växer fram ur dyn och blommar över vattenytan. Det är en klassisk österländsk symbol för renhet, berättar Vasilios Zoupounidis.

Ni pratar om ”rena nyheter”. Är Epoch Times en lotusblomma?

– Det hade jag själv inte tänkt på.

Han skrattar till och upprepar frågan.

– ”Lotusblomma”. Nej, Epoch Times är en klassisk svensk tidning.

Falun Gong-rörelsen grundades av Li Hongzhi, en kinesisk man född i början av 1950-talet. Hongzhis exakta bakgrund är omtvistad ned till födelsedatumet. Anhängare framställer honom som en dissident som vägrade delta i kommunistpartiets aktiviteter. Regeringskällor beskriver honom som en latmask, som dessutom under perioder arbetade för regeringen.

Klart är i alla fall att Hongzhis liv tog en ny vändning i samband med liberaliseringen efter Mao Tsetungs död. Under 1980-talet svepte en qigong-feber över Kina, där hundratals miljoner människor började utöva de olika rörelserna.

Li Hongzhi blev legitimerad qigong-lärare 1992, och började turnera runt i Kina med kommunistpartiets goda minne. I samband med sin nyfunna stjärnstatus började han utveckla en särpräglad filosofi med starka inslag av mysticism och vetenskapskritik.

Runt millennieskiftet fick partiet nog. Man förbjöd Falun Gong och började förfölja utövare. Kampanjen mot Falun Gong har fördömts av såväl människorättsorganisationen Amnesty som FN. Organisationen Freedom House bedömde 2023 att det finns mellan sju och tjugo miljoner anhängare kvar i Kina, som utövar Falun Gong i hemlighet.

Li Hongzhi själv flydde från kommunistpartiet till USA, där han numera lever i rörelsens hårt bevakade högkvarter Dragon Springs i Cuddebackville, drygt tio mil norr om New York. Därifrån har han fortsatt utveckla Falun Gong-rörelsens läror.

2018 började Kina använda sig av västerländska medier.  Men det de grävde fram var inte korrekt. Och nu har även svenska journalister gått på propagandan, eftersom den kommer från västerländska medier.

Några av Hongzhis hållningar utvecklade han 1999 i en intervju med magasinet Time. Där berättar han bland annat att illvilliga utomjordingar ligger bakom modern vetenskap, och att det är möjligt för människor att levitera – ett av hans exempel på människor med förmågan är den amerikanske illusionisten David Copperfield.

Men det finns också mörkare budskap i Hongzhis läror. Den heliga skriften Zhuang Falun är fylld med skepsis mot modern vetenskap, särskilt västerländsk medicin. Budskapet är att människors åkommor har andliga snarare än biologiska orsaker. Även botemedlet är av andlig natur – och är lättast att hitta genom att utöva Falun Gong.

I föreläsningar har Hongzhi beskrivit homosexualitet som en styggelse, ”nästan lika illa som incest”. Hans raslära predikar en sorts metafysisk apartheid, där olika raser separeras i livet efter detta (de av blandad härkomst kommer inte till himlen alls). Kvinnlig frigörelse beskrivs som en störning av den kosmiska balansen mellan mjuka yin och hårda yang. På samma tema menade svenska företrädare 2006, i en debattartikel i Epoch Times, att ”homosexualitet inte överensstämmer med naturens lagar och med yin- och yangprincipen”.

När Epoch Times grundades år 2000 i Atlanta, USA, så var det av anhängare till Falun Gong. Det var också utövare i Sverige som stod bakom den första svenska versionen av tidningen, i form av en enkel hemsida. De första sparade versionerna toppas alla av nyheter med koppling till det kinesiska kommunistpartiet eller Falun Gong-rörelsen. Därtill finns flera artiklar om alternativmedicin och naturläkemedel.

I ett tal från 2010 uppmanade dock Li Hongzhi personalen på de globala Epoch Times-redaktionerna att tona ned kopplingen till rörelsen, och i stället fokusera på att vinna människors förtroende.

”Om de medier som våra Dafa-lärjungar driver blir mycket trovärdiga i människors ögon kommer de att ha mycket mer kraft i klargörandet av sanningen”, sade han.

Tidningens yttersta mål hade han redan utvecklat året innan, i ett tal på Epoch Times amerikanska redaktion: att ”se till att tidningen får fotfäste i det vanliga samhället”, och därigenom ”rädda kännande varelser”.

Epoch Times lanserades som papperstidning i januari 2021, och har i dag växt till nästan 10 000 prenumeranter. Foto: Jeppe Gustafsson/Shutterstock.

Sedan dess har kopplingen till rörelsen tonats ned betydligt. Underrubriken ”Kina, Sverige, Världen” har bytts ut mot ”Rena nyheter”. Vasilios Zoupounidis avslöjar att tidningen snart kommer byta slogan igen: till ”Ord som väger mer”.

Men fortfarande finns Hongzhis läror fortfarande representerade på tidningens hemsida. Den som skrollar ned en bit i högerkolumnen hittar en bild på gyllene moln, nästan omärkligt insprängd mellan de senaste kulturnyheterna och en box med länkar till tidningens sociala medier.

Under rubriken ”Hur mänskligheten kom till” utlovas en ”unik artikel” av Li Hongzhi. I essän på 14 000 tecken redogör mästaren för sitt perspektiv på mänsklighetens historia, nutid och framtid, bland annat åsikten att världen just nu befinner sig i sin ”förintelsefas”.

– Som enda svensk tidning har vi en del om traditionell kinesisk kultur, för att hedra vår historia. Där har han skrivit ett par artiklar som vi ensamma fått publicera, förklarar Vasilios Zoupounidis.

Men det här är ju inte artiklar om kinesisk kultur, utan filosofiska traktat?

– Ja, men kinesisk kultur handlar om religion, andlighet och filosofi. Därför lade vi det i den sektionen.

Er nya slogan är ”ord som väger mer”. Hur tungt väger Li Hongzhis ord för er?

– Om man utövar Falun Gong så tror jag att de tre principerna om sanning, godhet och tålamod väger tungt hos många, säger Vasilios Zoupounidis.

Han tillägger att Li Hongzhi omöjligt kan ha fördömt homosexualitet och rasblandning, eftersom fördömande inte är i linje med principen om godhet.

Trots kopplingen mellan Epoch Times och Falun Gong, som upprepats av ledaren Li Hongzhi, menar Vasilios Zoupounidis att det är missvisande att tala om tidningen som knuten till rörelsen.

– Folk säger att vi är en Falun Gong-tidning. Det är som att säga att Dagens Nyheter är en judetidning. Det låter ju hemskt.

Hur menar du att DN skulle vara en judisk tidning?

– Om grundaren är Falun Gong-utövare, kristen eller jude, kan man säga då att det är en kristen tidning eller en judetidning? Man producerar ju journalistik som ska vara opartisk, där man inte ska lägga in någon tro eller något sådant. Att vi går till parken och gör övningar har ingenting att göra med journalistiken.

Einar Askestad, kulturredaktör på Epoch Times, berättar att han fick ”tårar i ögonen” första gången han slog upp papperstidningen.

– Här återfann jag en tidning från min barndom. Ingen politisering, ingenting småaktigt. En sund och anständig inställning, säger han i tidningens pressmeddelande.

Under de senaste åren har Epoch Times knutit till sig en rad profilerade skribenter, framför allt med bakgrund inom den svenska högern men också från vänsterkanten. Opinionschefen Lotta Gröning har en bakgrund inom både socialdemokratin och borgerligheten, medan krönikören Jan Blomgren varit en återkommande gäst i den nyliberala tankesmedjan Timbros kanaler.

Flera av Epoch Times internationella upplagor har anklagats för att ha en slagsida åt höger. I USA har tidningen aktivt stöttat Donald Trump, bland annat genom betalda annonser. Enligt Washington Post ska anledningen ha varit att den tidigare presidentens hårda tonläge mot Kina föll i god jord hos Falun Gong-rörelsen. På sajten, och den närstående tv-kanalen NTDTV, har man bland annat försökt legitimera Qanon-rörelsen. På kanalen Edge of Wonder ”förklaras” fenomen som Qanon och Illuminati på ett okritiskt sätt.

Vasilios Zoupounidis beskriver anklagelserna om högervridning som en del av en kampanj orkestrerad av det kinesiska kommunistpartiet.

Högkvarter. Varken Dagens Nyheter eller Expressen sitter längre i DN-skrapan på Kungsholmen. Det gör däremot Epoch Times, som hyr ett våningsplan i den anrika mediebyggnaden. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix.

– 2018 började Kina använda sig av västerländska medier, säger han, och nämner bland annat den amerikanska kanalen NBC och tidningen New York Times.

– Men det de grävde fram var inte korrekt. Och nu har även svenska journalister gått på propagandan, eftersom den kommer från västerländska medier.

Han nämner bland annat Dagens Nyheter som en tidning som fallit för kampanjen.

– Läs lite på vår sajt, så får vi se hur mycket högerextremism och Qanon du hittar.

En genomgång av svenska Epoch Times visar dock på tydliga kopplingar till den yttre högern. På redaktionen arbetar Olle Felten, tidigare riksdagskandidat för högerextrema och öppet proryska Alternativ för Sverige. Under vinjetten ”Epoch Times förklarar” beskriver han hur ett ukrainskt EU-inträde skulle ”dränera unionen på pengar”. Parallellt med uppdragen för Epoch Times skriver han regelbundet för högerextrema Nya tider.

En annan skribent, Dan Ahlmark, skriver parallellt för Epoch Times och konspirationssajten Nya Dagbladet, tidigare kopplad till Nationaldemokraterna. I Epoch Times har han skrivit om hur ”kulturmarxismen” hotar västvärlden.

Folk säger att vi är en Falun Gong-tidning. Det är som att säga att Dagens Nyheter är en judetidning. Det låter ju hemskt.

Även tidningens rapportering vittnar om en annan verklighet. Enligt en artikel från hösten 2020 utnyttjade Kina coronapandemin (av Epoch Times genomgående kallad ”KKP-viruset”) för att påverka valet i USA till Donald Trumps nackdel. Tidningen anlitar ofta Trumpvänliga experter som Anders W. Edwardsson i sin rapportering om USA.

Bland tidningens artiklar om läkemedel är det ofta negativa vinklar som lyfts fram. Senast i september fick den kontroversiella amerikanska presidentvalskandidaten Robert F. Kennedys senaste bok – som argumenterar mot vaccin i allmänhet – en strålande recension i kulturdelen. På nyhetsplats har tidningen lyft fram kritik mot kikhostevaccin till gravida. I en artikel, som på webben dolts längre ned i ett annat inlägg, intervjuas regissören bakom en hemproducerad vaccinkritisk dokumentär.

På Epoch Times ledarsida, som uppges vara fri från politisk färg, har den politiska chefredaktören Daniel Sundqvist beskrivit regnbågsflaggan som präglad av vänsterideologi och en ”demoraliserande” symbol för försvaret. I en annan ledartext rasar Sebastian Lindgren mot fjärde vågens feminism som ”nymoralistisk hysteri och häxprocess” som riskerar att rubba balansen mellan könen.

”Yin behöver sin yang”, skriver han.

Sedan pappersupplagan började ges ut i januari 2021 är Epoch Times en av Sveriges tyngsta tidningar – åtminstone bokstavligt talat. Varje vecka skickas hundra sidor ut till prenumeranterna, alla tryckta på tjockt vitt papper.

Förutom nyheter, reportage och kulturessäer innehåller tidningen en helgbilaga, flera sidor korsord och en sportsektion. Bland serierna finns den folkkära älgen Hälge (som har ett eget kryss) såväl som DN-långköraren Medelålders plus.

Även om bara en handfull personer befinner sig på kontoret denna eftermiddag så skvallrar antalet tomma kontorsstolar om en betydligt större arbetsstyrka. I en tid då både små och stora konkurrenter skär ned på utgivning och personal verkar Epoch Times göra det motsatta – med kvalitetspapper, många anställda och en ny, exklusiv adress. Hyran för ett halvt våningsplan i DN-skrapan ligger på cirka en miljon om året, enligt hyresvärden.

Anhängare. En bil är tapetserad med meddelanden om hur det kinesiska kommunistpartiet behandlar Falun gong-utövare i Kina. Foto: Wikimedia.

– När Dagens Nyheter ställer frågan ”var kommer pengarna ifrån?” så är det en attack. Som journalist ska du ta reda på var pengarna kommer ifrån. Det där är misstänkliggörande.

Var kommer pengarna ifrån då?

– Var får ett företag pengarna ifrån?

Vasilios Zoupounidis spänner ögonen i mig över de svarta glasögonskalmarna.

– Det finns en stor intäktskälla: våra prenumeranter.

I början av 2021 låg antalet på 200, enligt Vasilios Zoupounidis. I dag närmar sig tidningen 10 000-strecket.

Ändå är det svårt att få grepp om tidningens ekonomi. Handlingar från Bolagsverket visar att den ekonomiska föreningens omsättning, med presstödet borträknat, ökade från 256 000 år 2020 till 6,26 miljoner 2022 – en ökning med drygt 2 400 procent. Statistik från Myndigheten för press, radio och tv visar att Epoch Times intäkter under samma år låg på cirka sju miljoner kronor, samt dryga tre miljoner i presstöd.

Sedan dess har omsättningen fortsatt öka till att i dag ligga på 22,6 miljoner, skriver Vasilios Zoupounidis i ett sms. En siffra nästan hundra gånger så hög som för fyra år sedan.

Även den amerikanska upplagan av Epoch Times har expanderat kraftigt under senare år. Mellan 2019 och 2020 så steg företagets intäkter från motsvarande 154 miljoner kronor till 639 miljoner – en ökning med hela 415 procent. Året därpå nästan fördubblades intäkterna till motsvarande 1,24 miljarder. Flera banker fattade misstankar mot bolaget.

Utövare. Falun Dafa, också kallad Falun Gong, utövar qigong i en park i Kanada. Foto: Wikimedia.

Det visade sig dock finnas en mörk bakgrund till framgången. I juni greps Weidong Guan, finanschef för Epoch Times internationella mediegrupp, i New York. Han står nu åtalad för penningtvätt av nästan 700 miljoner kronor som han fått tag i genom kreditkort laddade med olagliga pengar. En ansenlig del av dem uppges härröra från bedrägerier riktade mot a-kassan. Pengarna deponerades på ett konto knutet till tidningen.

– Jag fick reda på det här när en journalist ringde mig, säger Vasilios Zoupounidis.

– Det är hemskt så klart, men det var ingen annan inblandad. Och enligt USA:s justitiedepartement så är det inte relaterat till tidningen.

Åklagaren i fallet är av en annan mening. Enligt honom gynnade upplägget dels Guan personligen, men framför allt medieimperiet som anlitat honom. Enligt radiokanalen NPR ska Guan ha varit drivande i Epoch Times program ”Make money online”, och pengarna deponerades på ett konto knutet till tidningen.

Ni säger er vara oberoende av amerikanska Epoch Times. Har ni rapporterat om det här fallet i tidningen?

– Nej, jag tror inte att vi har gjort det. Vad som händer på ett mediebolag i USA är ju egentligen inte relevant för Sverige. Är det en stor svensk nyhet att en direktör begått bedrägerier där? Det här är ingenting som har brett allmänintresse. Att det tagits upp i Sverige handlar om att man vill svartmåla oss.

Samtidigt ägs Epoch Times svenska hemsida av bolaget Epoch USA, Inc., med säte i New York. På X listas tidningens konto som ”anknutet” till den amerikanska upplagan.

– Det visste jag inte ens om förrän vi uppmärksammades på det. Vi kan ändra på det där när vi vill, säger Vasilios Zoupounidis.

Det känns som att en kvart passerat sedan vi lyfte upp armarna. Surret från en geting som irrar över den vältrimmade gräsmattan blandas med den drönande new age-musiken.

En motsägelsefull känsla har kommit över mig; i takt med att armarna börjar värka så tycks upplevelsen av frid och lugn stegras. En joggare rör sig genom parken som i ultrarapid.

När mjölksyran nästan gett upp kampen mot gravitationen plingar en bjällra till från högtalaren. En mansröst från högtalaren – Li Hongzhis röst – säger något på kinesiska. De övriga närvarande verkar förstå budskapet. De sänker sina armar, jag följer efter.

Svetten sipprar ned längs ryggen. De flesta i cirkeln ser orörda ut, men jag och kvinnan som just anslöt sig börjar skruva på oss. Till slut ger jag upp och söker mig till skuggan.

Läs mer

På sidan av skylten med texten Falun Dafa sitter en bunt häften i glansigt papper, med en kort presentation av rörelsen, Li Hongzhis två böcker samt de fem qigong-övningarna – som bland annat ska rena ”kroppen med universums energi” och ”korrigera onormala tillstånd”.

Intill broschyrerna finns också en enklare tidning i tabloidformat. Över åtta sidor berättar svenska utövare om hur Falun Gong förändrat deras liv, både mentalt och medicinskt. Många berättar om en tid av sökande dessförinnan, och sjukdomar som botats som genom ett trollslag när de började med de fem övningarna.

På sidan intill berättar en anonym utövare från Kina om hur hennes blodsjukdom botats av Falun Gong. En kolumn intill visar ett resultat från en studie som påstår att 98 procent av alla utövare botas från sina sjukdomar – 77,5 procent blir helt friska.

Jag bläddrar vidare i den lilla tidningen. Pappret känns tjockt mellan fingrarna; helt klart en kvalitetsprodukt. På omslagets sidhuvud blänker två ord i svart bläck mot det vita pappret, tryckta i samma eleganta typsnitt som Epoch Times logotyp: Falun Gong.

Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Rörelsen 15 september, 2024

Vi vänsterpartister står ensamma när det blåser

Landskronas stadshus. Foto: Wikimedia.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vänsterpartiet ofta stått i ett eget politiskt hörn, där hårda vindar blåser på alla de som Politiksverige inte gillar. Här finns tjatiga sanningssägare, blåögda idealister och andra knäppgökar.

Man kan hamna i det här hörnet av olika anledningar. Antingen genom att driva politiska frågor som andra uppfattar som extrema, eller så trängs man in i hörnet av sina politiska motståndare. Hur som helst så står partiet ofta ensamt där, eller måhända i sällskap av ännu mindre och ännu knäppare partier.

Under senare år har Vänsterpartiets ledning visserligen försökt manövrera partiet som helhet ut ur extremisthörnet. Men åtminstone lokalt hamnar många representanter för Vänsterpartiet allt som oftast där ändå.

Det skulle man kunna skylla på lokala politiska förutsättningar. Som sagt trängs man ibland in i ett politiskt hörn. Men det skulle man också kunna skylla på att partiets rikspolitik dels inte genomsyrar allt som partiet håller på med lokalt, dels beror det på att det finns vissa politiska fält som Vänsterpartiet på riksnivå medvetet tonar ned eller rentav ignorerar till vardags. Förmodligen därför att det blir lättast så.

Ett sådant fält är utrikespolitiken. På riksplan har man exempelvis valt att göra Natomotstånd till en ickefråga, att hålla tyst om Kuba och låtsas att Palestinafrågan bara skulle handla om det aktuella israeliska folkmordet i Gaza.

Samtidigt som det är högt i tak inom Vänsterpartiet så är det inte långt till dörren.

Dumt nog så finns gott om vänsterpartister som har ett djupare politiskt intresse i alla dessa frågor och många fler. De kan visserligen inte vänta sig någon vettig politisk linje av sitt parti, men kan å andra sidan engagera sig individuellt mot Nato och för Palestina eller Kuba utan att partiet lägger sig i. Tvärtom så håller hela partiföreningar ibland på med sådant som av partiledningen ses som något katten har släpat in.

Samtidigt som det är högt i tak inom Vänsterpartiet så är det inte långt till dörren. Nyligen inledde Vänsterpartiet ett uteslutningsärende mot en vänsterpartist från Landskrona, som är ledamot i kommunfullmäktige och har engagerat sig i Palestinafrågan. Han har använt sig av den exilpalestinska politiska diasporans språkbruk på såväl arabiska som engelska och svenska, något som hittills inte legat honom i fatet.

Läs mer

Sedan hamnade han i skottlinjen för Sydsvenskans försök att framställa Skånes starka solidaritet med Palestina som antisemitisk och fundamentalistisk. En artikel i riksmedia senare ska han alltså uteslutas, utifrån det som Sydsvenskans granskning av hans inlägg i sociala media har kommit fram till.

Jag skäms för den här sortens kanonbåtspolitik från partiledningens sida. Jag saknar öppna samtal om politik inom partiet, såväl som solidaritet: ”sammanhållning mellan människor inom en grupp, klass, nation eller i hela världen med beredskap för inbördes hjälp.”

Som den vänsterpartist jag fortfarande är, om än mest av sentimentala skäl, så hoppas jag att avdelningarna i Landskrona och Skåne kommer ihåg att vår styrka ligger i vår enighet. Både partiföreningen och partidistriktet har nu några veckor på sig att yttra sig i uteslutningsärendet. Visa nu att också kamrater som Sydsvenskan kritiserar är just kamrater.

Kultur 14 september, 2024

Ekot från Célines krigsromaner dånar i Donetsk

Célines fasansfulla skildringar av första världskrigets skytte-gravar känns igen i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Foto: Bram Janssen/AP.

Norstedts nyöversättningar av Louis-Ferdinand Célines mardrömslika krigsskildringar kunde inte vara mer aktuella.

Louis-Ferdinand Céline inleder sin roman Krig med en fasaväckande precis beskrivning av ett uppvaknande hos den ende överlevande efter ett bombanfall, fastklibbad i lera bland kamraters lik, med kroppsdelar sönderslitna och ett larm inuti huvudet som om ett oändligt tåg far genom det, ett oljud genom vilket kriget för alltid ska vara hos honom. ”Jag drog på mig kriget i min skalle”, säger hans berättare och daterar händelsen till ”december -14”.

Efter flera genomläsningar är det samma sak varje gång jag ser den där tidsangivelsen: jag läser 2014 i stället för 1914. Céline har aldrig varit mer aktuell. Plötsligt är det som att alla hans romaner kunde ha varit skrivna i år eller för bara några år sedan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Henrik Petersen
Författare och kritiker.
Ledare 13 september, 2024

Räknas inte rasism mot muslimer?

Richard Jomshof tar en paus som ordförande för justitieutskottet efter att ha kallats till förhör om hets mot folkgrupp. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kritiken mot vänsterpartisternas delningar av antisemitiska nidbilder var befogad. Men när Richard Jomshof delar antimuslimska karikatyrer rycker delar av borgerligheten ut till hans försvar. Lite konsekvens vore på sin plats.

En muslimsk migrantfamilj som tas emot i Europa, för att omedelbart elda upp huset skrattande. En pakistansk man som plockas upp ur havet av en engelsk båt, för att slå ut hjälparen med en åra där det står ”våldtäktsjihad”.

Båda bilder delades av Richard Jomshof på X den 28 maj, vilket har gjort att han kallas till förhör för hets mot folkgrupp. Han berättar därför för tidskriften Kvartal att han tillfälligt kliver av som ordförande i riksdagens justitieutskott.

Vissa klarar av att hålla pennan rätt i hand. Victor Malm skriver i Expressen att Richard Jomshof borde frias, för att i stället låta offentligheten hantera frågan – genom att göra tydligt att Sverigedemokraterna inte har i Rosenbad att göra. ”Så slipper vi joxa med yttrandefriheten.”

Det är korrekt att juridiken inte är rätt väg att gå, och den som tycker annorlunda får gärna förklara varför vänsterpartisterna i så fall ska slippa motsvarande åtal.

Andra avslöjar sig. PM Nilsson kallar på X motiven där snyftande flyktingar visar sig vara våldtäktsmän och mordbrännare för ”islamistisk imperialism”, och säger att det är ”bekymmersamt om hetslagstiftningen utvecklas till en blasfemilagstiftning”.

Han kallar alltså uppenbart rasistiska nidbilder för kritik av religiös imperialism. Samma kritik har vi hört från perifert vänsterhåll som bilden där Netanyahu framställs som bloddrickande djävul med spetsig svans, en blinkning till världshistoriens äldsta myt – att Satan inspirerade judarna att förråda Jesus.

Hur svårt ska det vara? Alla dessa bilder är rasistiska. Hetslagstiftningen bör inte vara sträng, men det minsta man kan kräva av politiker från vänster till höger är att de avstår från att dela hat mot medborgarna. Och om man anser att lokalpolitiker ska kastas ut så bör man kräva samma sak av en så pass högt uppsatt politiker som Jomshof, samt även Mattias Karlsson som delar bilden till partikollegans försvar.

Det pågår ett uteslutningsärende mot Ali Hadrous i Vänsterpartiet Landskrona. Låt oss se hur borgerligheten behandlar Karlsson och Jomshof, och sedan ställa oss två frågor: Varför räknas inte rasism mot muslimer? Och gynnas judar och muslimer verkligen gynnas av att bli slagträn i debatten?

Trumpvänliga debattören Sofia Nerbrand har lustigt nog har högst tonläge av alla, trots att hon själv återkommande har hyllat världens främsta spridare av antisemitism Elon Musk. När hon besvarar min kritik på X skriver hon att hon ”aldrig försvarat Musks övertramp rörande judar. Inte heller hans naivitet rörande Putin och Ryssland.” Men att han ändå ska ha ”cred” för Paypal, Tesla och Starlink. 

Så eftersom han har byggt motorvägar, förlåt elbilar, ska vi ha överseende med hans antisemitism – eller ”övertramp rörande judar” som det visst heter när det gäller någon i det egna lägret. Låt oss se vad hon skriver om Richard Jomshofs ”övertramp rörande muslimer”.

Vi har skrivit det gång på gång här i Flamman: antirasismen måste vara konsekvent. Som någon som gärna använder bilder för politisk effekt – minns vår satirtävling – så har jag ett budskap. Lägg ned allihop, ni har ju uppenbarligen ingen finess.

I en tidigare version av artikeln fanns ett fel om Richard Jomshofs rättsliga status. Han är kallad till förhör och inget annat.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Inrikes 13 september, 2024

Nedskärningar slår mot äldrevården

Både anställda och boende drabbas av nedskärningarna i äldrevården. Foto: Mickan Mörk/TT.

Nedskärningarna i äldrevården innebär att en person förväntas göra flera människors arbete. Yussuf, 57, vittnar om en hård vardag som undersköterska – och är kritisk mot bristen på insatser från Kommunals sida.

– Ingen chef gillar när en anställd pratar skit om deras företag. De kommer hitta på någonting och sparka mig, skrattar Yussuf när han förklarar att han inte vill ställa upp med sitt riktiga namn.

Trots sina över tio år inom äldreomsorgen känner han sig utbytbar. 57-åringen är i dag undersköterska på ett äldreboende i södra Stockholm, där de flesta har demens eller andra sjukdomstillstånd som gör att de inte kan klara sig på egen hand hemma.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Liz Fällman
Reporter på Flamman.[email protected]
Inrikes 13 september, 2024

”Motargumenten har varit konstanta i hundra år”

Svenskt näringsliv, tidigare SAF, har varit Sveriges mest envisa motståndare till förkortad arbetstid under det senaste seklet. Foto: Lars Schröder/TT.

Kortare arbetstid är tillbaka på den politiska dagordningen, tillsammans med en rad historiska motargument. Historikern Linn Spross ser en motståndarsida som kört fast i gamla hjulspår – och en vänster som slutat drömma.

– Det finns ett citat av SAF:s ledare Hjalmar von Sydow, från när man införde 8 timmars arbetsdag 1919. Han sade att det var en katastrof för vårt land, att det skulle slå näringslivet i bojor, berättar Linn Spross (bilden).

Hon är sjuksköterska, med en bakgrund som forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. 2016 disputerade hon med avhandlingen Ett välfärdsstatligt dilemma: Statens formuleringar av en arbetstidsfråga 1919–2002. Ämnet var historiska debatter om arbetstidsförkortningar i Sverige.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Ledare 12 september, 2024

Europas bönder har all rätt att vara arga

Bönder protesterar framför Europaparlamentet i Bryssel den 1 februari 2024. Foto: Thomas Padilla/AP.

Nya klimatlagar och ett handelsavtal med Sydamerika riskerar att sätta ytterligare press på Europas bönder, som redan lyder under ambitiösare hållbarhetskrav. Men om Europa ska ställa om behöver klimatrörelsen och jordbrukarna finna en gemensam plattform.

Den 16 mars körde en karavan med ett 30-tal traktorer genom centrala Växjö, i protest mot EU:s klimatpolitik.

”Vi känner oss överkörda”, förklarade Patrik Fernlund för SVT, framför ett fordon prytt med en blå unionsflagga. ”Man antar nya lagar och regler nere i Bryssel, i EU-kommissionen, och pratar inte ens med lantbrukare.”

Protesten var beskedligare än motsvarigheterna ute i Europa. I Frankrike har bönder blockerat infarten till Champs-Élysées i Paris med hö, slagits med polisen, belägrat matbutiker och tänt eld på traktordäck. I Prag har de tömt gödsel på gatorna, i Bryssel rammat polisbarrikaderna med traktorer, i Nederländerna eldat asbest längs motorvägarna, och i Tyskland försökt storma en färja där landets finansminister fanns ombord.

Sveriges och Europas bönder är arga. Och det är inte så enkelt som att de motsätter sig omställningen. Snarare upplever de att den har kommit i konflikt med deras rättigheter och Europas matförsörjning. De har också ett starkt stöd – enligt en enkät med 26 000 deltagare anser hälften av Europas befolkning att åtgärderna äventyrar Europas självständiga matproduktion.

Bönderna vänder sig bland annat mot lagen om naturrestaurering, som ska återställa en femtedel av unionens land och hav senast 2030. För att förbättra den biologiska mångfalden föreslås en rad åtgärder: att göra livet bättre för gräsmarksfjärilar och jordbruksfåglar, som är viktiga markörer för hur ekosystemet mår i övrigt, att återställa fria vattendrag och dikade torvmarker, samt plantera tre miljarder träd.

I stället för att gå i konflikt med jordbrukarna, borde klimatrörelsen närma sig dem.

Kraven är goda nyheter för planeten, varför de också välkomnas av Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen. Men de sätter också ytterligare press på Europas bönder, som redan har större ekologiska och arbetsrättsliga krav på sig än andra delar av världen.

Denna balansgång försvåras ytterligare av arbetet för att baxa iland handelsavtalet med den sydamerikanska inre marknaden Mercosur. Den 4 september reste en EU-delegation till Brasilien för att förhandla, och de läckta dokumenten innehåller krav på mänskliga rättigheter, skogsskydd och djurhållning.

Avtalet riskerar göra båda grupper arga – klimatrörelsen för att ökad import av billigt kött kan leda till ännu mer skövling av regnskog, och jordbrukarna för att det är omöjligt att tävla mot en kontinent med slappare regleringar. Frågan är dock hur sugna Brasilien är på hårdare regler om de inte samtidigt erbjuds öppna spjäll in på den europeiska marknaden. Jordbrukarnas oro är alltså begriplig, även om handelsavtalen samtidigt kan skapa nya exportmöjligheter.

Konflikterna kring handelsavtalen och EU:s regleringar visar inte bara att klimatrörelsen måste väga in jordbrukarnas oro för att vinna stöd för omställningen – i vissa fall har grupperna även ett gemensamt intresse. Därför behövs ett generöst omställningsstöd till bönder som vill hitta mer ekologiska odlingsformer, i kombination med ett skydd mot billigt importkött som inte följer europeiska hållbarbetskrav, inte minst för att Europa i en orolig tid behöver kunna producera sin egen mat.

Läs mer

Men sådana här hänsyn verkar främmande för klimatorganisationer som Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, som i ett gemensamt brev uppmanar unionen till en rask implementering, utan att skriva en rad om böndernas villkor. I stället för att gå i konflikt med jordbrukarna, borde klimatrörelsen närma sig dem. Båda grupper kommer att behövas om Europa ska lyckas ställa om.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Utrikes 12 september, 2024

Så dog drömmen om digital nomadism

Konstverket ”The world turned upside down” av Mark Wallinger, utanför the London School of Economics den 19 januari 2021. Foto: Frank Augstein/AP.

Det senaste decenniet har livet som kringresande kontorsarbetare marknadsförts som en attraktiv dröm. Men sedan pandemin har den digitala sektorn drabbats av en våg av uppsägningar. Nu tvingas nomaderna att hantera ökad konkurrens, arbeta under sämre villkor – och organisera sig.

Sedan årtionden tillbaka har Silicon Valley marknadsförts som den ultimata drömarbetsplatsen, dit de skarpaste talangerna från hela världen dragits. Att arbeta för de globala nätjättarna kunde innebära löner som var otänkbara i nästan någon annan sektor utanför näringslivseliten och finansvärlden, samtidigt som man erbjöds en avslappnad och mindre konformistisk arbetsplatskultur – om än med en nonchalant inställning till reglerade arbetstider.

”Silicon Valley” är i dag mer en virtuell än en geografisk plats. När distansarbetet exploderade under och efter coronapandemin var ett jobb inom IT förutsättningen om man ville anamma den ”digitala nomadens” livsstil.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 11 september, 2024

Sluta spela tuffa – börja investera

Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin presenterar program-förklaringen ”Ny riktning för Sverige 2030”. Foto: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT.

När Socialdemokraterna presenterar sin nya politik ligger tonvikten på repressiva förslag – som om inte investeringar i välfärd och skola också handlar om integration.

På en blåsig pressträff den 27 augusti presenterade en nöjd Tobias Baudin det han kallar ”det största politiska reformarbetet som vårt parti har genomfört på decennier”. Rubriken för arbetet, som ska resultera i ett nytt partiprogram, är ”Ny riktning för Sverige 2030”.

Elva socialdemokratiska arbetsgrupper har nu landat i en lista på över 200 reformförslag på en rad områden. Enligt rubriken i Omni samma dag handlar 86 av förslagen om integrationspolitik.

Lawen Redars grupp har inte bara varit skickliga på att få medialt genomslag för sitt arbete, utan har nu även fått in många punkter i den slutliga sammanställningen.

Jag läser deras 86 konkreta förslag med nyfikenhet och tycker att Anders Lindberg gör det lätt för sig när han i Aftonbladet (29/8) sammanfattar dem med att integrationen ”görs om helt i mer auktoritär riktning”.

Snarare verkar partiet vilja låta mer repressivt än det faktiskt är. För Gud förbjude att förslagen i den nu rådande tidsandan skulle ramas in som ”stora satsningar”, ”fler möjligheter” eller ”utökade rättigheter”.

I stället älskar media att lyfta fram alla repressiva förslag, trots att de är förhållandevis få jämfört med de progressiva förslagen. Partiet har inget emot detta och väljer själva att betona kraven och förbuden i sin kommunikation.

Förslag om att nyanlända ska förbjudas att flytta till utsatta områden och att språktest ska införas vid nyanställningar inom förskola, omsorg och äldreomsorgen skapar därmed rubriker.

Risken är bara att man inte kommer att ha råd med de större reformerna om man inte omprövar finanspolitiken.

Medan de stora satsningarna och regleringarna av förskolan, skolan och SFI som också föreslås knappt får någon uppmärksamhet. Inte heller förslagen om att höja etableringsersättningen och stärka arbetet mot diskriminering.

Problemet med Socialdemokraternas kravretorik är att skulden för den misslyckade integrationen hela tiden läggs på individerna. De väljer att flytta till fel områden, de vill inte lära sig språket, de tar inte jobben.

Det förstärker i sin tur högerns förklaringsmodell: att det skulle vara invandringen i sig och invandrarnas blotta existens som skapar den svåra segregationen i Sverige.

I själva verket är det invandrarna som drabbas hårdast av segregationen som skapats av bristen på satsningar på bostäder, jobb och skola.

Detta för mig till min andra farhåga gällande Socialdemokraternas nya integrationspolitik. Att för stort fokus ska läggas på den lilla integrationspolitiken och för lite på den stora integrationspolitiken. Både i kommunikationen och den förda politiken.

Den lilla integrationspolitiken är politik som direkt riktar sig till nyanlända i etableringsfasen. Det kan handla om lagen om eget boende (EBO), svenskaundervisning (SFI) eller arbetsmarknadsinsatser för nyanlända.

Den stora integrationspolitiken handlar om de strukturella systemen som berör oss alla. Listor med detaljerade förslag om EBO och SFI kommer varken sätta hjärtan i brand, mobilisera väljarna eller lösa integrationen om vi inte samtidigt levererar full sysselsättning, tillräckligt med bostäder, ett likvärdigt skolsystem och en stark välfärd.

Därför finns det långt fler än 86 integrationspolitiska förslag i sammanställningen, och många av de viktigaste finns i de andra arbetsgruppernas listor. Risken är bara att man inte kommer att ha råd med de större reformerna om man inte omprövar finanspolitiken.

Och när finansieringsfrågan dök upp under pressträffen var Tobias Baudin dessvärre tydlig, och deklarerade att ”på en punkt kommer vi Socialdemokrater inte att förändra oss, det kommer vara ordning och reda i statens finanser.” Det åtstramningspolitiska ramverket ligger alltså än så länge fast, vilket gör det svårt att tala om en ”ny riktning”.

Enna Gerin
är biträdande chef på den fackliga tankesmedjan Katalys.
Inrikes/Nyheter 10 september, 2024

Utesluten vänsterpartist bildar nytt parti

Foto: Johan Nilsson/TT.

Efter Vänsterpartiets uteslutning av Björn Alling startar han det nya partiet Solidaritet, tillsammans med andra exmedlemmar. Förhoppningen är att Sverige ska få ett socialistiskt parti som utmanar systemet.

”En annan värld är nödvändig.”

Med det slagordet ska nya partiet Solidaritet lanseras. Bakom initiativet står Björn Alling, som uteslöts ur Vänsterpartiet på partiets kongress den 12 maj, och ett antal tidigare medlemmar. Ambitionen är att bilda en koalition där flera rörelser ingår.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]