Som kollegor, filmskapare och konstnärer fördömer vi överfallet och den efterföljande kidnappningen av den Oscarsbelönade regissören av dokumentären No other land, Hamdan Ballal.

Den 24 mars 2025 överfölls Hamdan Ballal i sitt hem i den palestinska byn Susiya i området Masafer Yatta på ockuperade Västbanken. Enligt vittnesmål från Center for Jewish non violence attackerades området av dussintals bosättare, en vanligt förekommande händelse som även skildras i  dokumentärfilmen No other land.

Detta är en indikation på att alla kritiskt undersökande filmskapare är potentiella måltavlor

Regissören fick föras till sjukhus i ambulans då hans skador krävde omedelbar behandling. Trots det kritiska tillståndet greps han och fördes bort av den israeliska armén.  Han frigavs senare, men orsakerna till misshandeln och bortförandet är fortfarande oklara. Händelsen har inte kommenterats av den svenska regeringen – trots att utrikesminister Maria Malmer Stenergard samtidigt var på statsbesök i Israel, och måste ha nåtts av nyheten.

Vi finner det ytterst oroande att mycket tyder på att attackerna verkar vara en följd av det internationella erkännande som filmen har fått. Basel Adra, medregissör med palestinskt ursprung samt vittne till den grova attacken, sade att ”vi kom tillbaka från Oscarsgalan och varje dag sedan dess utförs en attack mot oss (…) kan det här vara deras hämnd på oss för att vi gjorde filmen. Det känns som ett straff.”

Detta är en indikation på att alla kritiskt undersökande filmskapare är potentiella måltavlor: som filmregissörer och konstnärliga forskare menar vi att händelsen utgör ett allvarligt prejudikat, och vi känner ett ansvar att fördöma överfallet och bortförandet.

Vi uppmanar Sveriges regering att avbryta alla ekonomiska band med Israel, särskilt de som involverar vapenhandel

Vi menar också att detta inte är en isolerad händelse, utan en del av det som ICC hävdar bör utredas som ett folkmord som begås mot den palestinska befolkningen av staten Israel. Utan att bortse från Hamas fruktansvärda attack den 7 oktober 2023 vill vi understryka att det som skett är en del av de attacker och trakasserier som pågått länge mot den palestinska befolkningen och som skildras i No other land: att den israeliska statens ockupation och expansionism är ett projekt som inte bara dödat palestinier utan journalister, läkare och hjälparbetare från hela världen. 

Vi kan inte vara tysta inför denna mardrömslika verklighet. Därför uppmanar vi nu EU att omedelbart införa sanktioner mot ockupationsmakten och Sveriges regering att avbryta alla ekonomiska band med Israel, särskilt de som involverar vapenhandel, och att regeringen i stället för hemliga besök och artiga samtal kräver ett omedelbart slut på attackerna och det urskillningslösa dödandet av oskyldiga, kvinnor och barn.

Paola Torres Nuñez del Prado, Erik Gandini, Ylva Gustavsson, Savas Boyraz, Carolina Jinde, Jörgen Bergmark, Lina Persson, Anders Bohman

Filmare och forskare vid Stockholms konstnärliga högskola.

I den samiska konstnären Anders Sunnas mest omtalade verk (omskrivet i Flamman nr. 12/2025) ser man Eva Kvist, verksamhetschef i Svenska tornedalingars riksförbund, som sitter gränsle över en ren som kan vara död. Sunna säger att han ser omvårdnad vid renmärkning. Kvist anser att hans verk framställer det som att hon plågar renen.

Nu har Kvist anmält Sunna för hets mot folkgrupp, och konflikten har återigen blossat upp mellan Sveriges två nordligaste nationella minoriteter.

Anders Sunna försvarar sig med att detta inte är ett verk som ska tolkas på egen hand, utan att man måste se resten av utställningen. Men i de andra verken ser man hur Länsstyrelsen framställs som nazister, på ett sätt som i alla fall jag tycker blir nästan komiskt.

Det tycker inte Kvist och jag förstår henne. När jag själv som någon sorts tornedaling tittar på verket ser jag vad hon ser, men också hans högst förståeliga smärta och ilska.

Konst går att tolka på många sätt. Det jag kan bidra med är en förståelse för konfliktens komplexitet som sällan intresserar utomstående. Konflikterna är mellan samer och samer, samer och tornedalingar/kväner/lantalaiset (bara tornedalingar, på grund av teckenbegränsning), samer och svenska staten, tornedalingar och svenska staten, tornedalingar och andra tornedalingar samt inom och mellan familjer (hoppas att jag inte missade någon konflikt nu, och gör någon arg).

Kan man läka genom att riva upp sår, peta i dem och hänvisa till yttrandefriheten som Sunna gör?

I grunden bygger konflikterna på en strid om historieskrivningen kring den svenska statens kolonialism i norr. Så här ser den förenklade bilden ut: en gång i tiden fanns ett urfolk som heter samer, och de koloniserades på olika sätt av svenska staten. Det är inte fel, men det är ofullständigt när vi ska hitta lösningar.

För det finns en grupp finnar som levt på vissa platser, vid vissa tillfällen som brukade marken på ett visst inom det område som samerna kallar Sápmi. Det var ibland långt innan svenska staten kom dit. När staten väl hittade dit inlemmades den bofasta finsktalande befolkningen mer i statens institutioner än samerna. Det var lättare att ta kontrollen över en bofast befolkning än de som kan flytta runt.

Betyder det att denna minoritet, som på vissa platser till och med kan räknas som en ursprungsbefolkning, ska ses som kolonisatörer? Tornedalingarna utsattes också för rasbiologi, assimilering och fråntagande av traditionella näringar, däribland att ha renar. Många vet i dag att samer tvångsförflyttades, men få vet hur tornedalingar förlorade mark till svenska staten. Efter att Finland förlorades till Ryssland 1809 fick många välja vilket land man skulle bo i. Min familj hade mark som delades av gränsen, och valde Sverige.

Inget av detta är enkelt eller bekvämt. Särskilt när så många samer och tornedalingar är en del av bägge grupperna samtidigt. Det blir så när två grupper levt i symbios i hundratals, och på vissa platser i över tusen, år.

Det är här Sunna, som är både samisk och tornedaling, sätter en knytnäve i såret och rör om. Han är mer intresserad av sin egen ilska, som kommer från att hans familj förlorade sitt renmärke, och svingar mot allt och alla.

Sunna går in i en tradition där samer och tornedaligar pekar ut varandra som statens förlängda arm. Fast han pekat ut bägge sidor. I vanliga fall är det samer som tycker att tornedalingar stoppar dem från jakt, fiske och renskötsel genom Länsstyrelsen och tvärtom. Sunna svingar i sitt verk mot både Sametinget, Länsstyrelsen och inte minst mot Eva Kvist som jobbar på den pyttelilla organisationen STR-T, med två anställda som arbetar för tornedalingars intressen.

Kultur • 19 mars, 2025

”Jag är själv tornedaling!”

Kan man läka genom att riva upp sår, peta i dem och hänvisa till yttrandefriheten som Sunna gör? Kanske inte, men Sunna har visat upp konflikten för en stor publik.

Nu handlar det inte längre om honom, utan om oss och vad vi gör med verken och kunskapen. Kanske kan vi tillsammans komma längre än Sunnas svingar och Kvists kränkthet och STR-T:s anmälan om hets mot folkgrupp?

Robin Zachari

Kanslichef och grundare av Skiftet, samt ansvarig utgivare för Klägget.