I dagarna släpptes SCB:s fördjupade partisympatiundersökning, där man bryter ner statistik i olika väljargrupper och regioner. Vänsterpartiet ökar, som bekant. I Stockholm är nu V tredje största parti.
Tittar man på LO-, TCO- och Saco-anslutna, går Vänsterpartiet framåt ganska jämnt. Partiet ligger på cirka tio-elva procent över alla tre grupperna. Det är självklart bra att Vänsterpartiet går framåt generellt. Samtidigt kan man konstatera att LO-anslutna, som V vill nå ut till, inte röstar på partiet i högre utsträckning än många andra grupper. Några saker kan sägas om det: Om V vill bli ett riktigt starkt parti i LO-leden krävs en tydligare strategi för hur man ska nå ut till de väljarna. Det är inte politiken som det är fel på. Vänsterpartiet ligger närmare LO-linjen (som visserligen inte nödvändigtvis behöver representeras av alla LO-anslutna) än Socialdemokraterna.
Kanske är det var och hur Vänsterpartiet syns som behöver ses över. Det är inte bara vilken politik ett parti för som är viktigt för väljare, utan också hur väl man känner att man kan identifiera sig med ett parti och dess företrädare. Om ett parti känns som en pålitlig företrädare kan det vara minst lika viktigt som vad som står i ett partiprogram. De fackliga partiföreningar, som till exempel Kommunalvänstern som bildats i Stockholm de senaste åren, är en god strategi som kanske kan vidareutvecklas på fler håll. Andra saker som V redan är bra på kan lyftas fram mer, som att ingen V-heltidspolitiker tjänar mer än drygt 27 000 efter partiskatt.
Det kanske också krävs en ordentlig funderare på hur arbetarklass ska definieras och vilka som är V:s självklara väljargrupper. En sjuksköterska med värk i kroppen efter varje arbetspass, en socialsekreterare som bokstavligen dukar under för högen med nya ärenden, eller en Unionen-ansluten callcenteranställd kan knappast ses som någon slags härskande klass. Många av de tjänstemän som arbetar inom skola, vård och omsorg vet dessutom in på bara skinnet hur förödande riskkapitalister, det fria skolvalet och skattesänkningar som finansierats med pengar ur den offentliga sektorn, varit för välfärden. En toppnotering för Vänsterpartiet finns också just i gruppen ”samtliga offentliganställda”. Där är V tredje största parti. Det är människor som har ett självklart intresse av vänsterpolitik på olika plan. Det är inget fel på att börja gräva där man står och arbeta sig bortåt.