Ska det internationella storkapitalet lyckas den här gången?
Det är frågan när EU och USA nu förhandlar om ett frihandelsavtal kallat TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).
Storföretagens första försök: MAI-avtalet. Stoppades av en massiv internationell folkopinion 1998.
Storföretagens andra försök: ACTA-avtalet. Stoppades av en massiv internationell folkopinion 2012.
Nu gäller det att vi är på vår vakt igen.
För när EU och USA förhandlar så sker det inom lyckta dörrar. Förhandlarna har tystnadsplikt. Och alla dokument är ”topphemliga”.
Vad är det de är så rädda för? Ja just det. Folkopinionen.
Den svenska högerregeringen och storfinansen har varit bland de mest pådrivande i EU för det här frihandelsavtalet med USA. President Obamas besök i Stockholm handlar mycket om TTIP. Mycket av det som föreslogs i MAI- och ACTA-avtalen kommer igen i frihandelsavtalet.
I EU-kommissionens propaganda påstås att avtalet kommer att skapa arbete och välstånd. Det ska ske genom att sänka, de redan låga, tullarna. Men det handlar också om frågor som investeringshinder, offentlig upphandling, tjänstehandel, intellektuell äganderätt och investeringsskydd. Om avtalet går igenom. Så kommer det omfatta hälften av världsekonomin!
Behovet av avtalet handlar bland annat om att EU och USA inom världshandelsorganisationen WTO inte fått igenom sin linje. Orsaken är en djup konflikt mellan Nord och Syd. Framförallt är det de snabbt växande ekonomierna i Kina, Brasilien och Indien som anser att nuvarande intellektuell äganderätt, patent och upphovsrätt, skapar orättvisa hinder för spridning av livsviktig kunskap, exempelvis miljöteknologi och medicin. När WTO-förhandlingarna låstes så satsade både EU och USA på bilaterala avtal med enskilda fattiga länder. Där kunde de utifrån sin styrkeposition tvinga sin vilja igenom.
Målsättningen med den här typen av frihandelsavtal mellan EU och USA är att skapa ett ”prejudikat” som framtida internationella handelsavtal måste anpassa sig till. För de transnationella företagen är detta oerhört viktigt. Därför lägger de ner stora resurser på lobbyverksamhet mot EU-kommissionen och USA:s regering. Och de är framgångsrika. Läckta dokument visar att lobbyisterna tagit plats i bägge parters expertgrupper. Där kan de förvandlas från lobbyister som påverkar, till att bli själva avtalets arkitekter.
Jätteföretaget Monsanto, som är världens näst största producent av genmodifierade frön, pressar på för att den milda amerikanska GMO-lagstiftningen ska gälla även i EU. Lyckas Monsanto med det, så ändras förutsättningarna för europeisk jordbruks- och miljöpolitik dramatiskt.
De transnationella företagen vill också få igenom klausuler om ”investeringsskydd”. På vanlig svenska betyder ”investeringsskydd” att demokratiska val, och nya parlamentariska majoriteter, inte ska kunna anta lagar som minskar storföretagens framtida vinster. Det handlar om ”skydd” mot lagar som förbättrar arbetarskydd, hälsa och miljö. Om sådana lagar skulle antas kan företagen stämma den aktuella regeringen i en internationell handelsdomstol för brott mot frihandelsavtalet.
Ordet ”frihandelsavtal” låter trist. Men när man inser det här avtalets konsekvenser för arbete, miljö, hälsa och, inte minst, demokratin. Då är det dags att engagera sig själv och många andra.
Den internationella folkopinionen vann slagen om MAI- och ACTA-avtalen. Storbolagen söker revansch. Tredje slaget stundar nu.
Nu gäller det att informera sig. Nu gäller det att sprida kunskap. Nu gäller det att mobilisera.
Alla goda ting är tre. Vi kan vinna igen.