Socialdemokraterna meddelade redan 6 oktober att man tillsätter en kriskommission vars arbete skulle bedrivas i fyra arbetsgrupper.
• Politiken. Politikens innehåll och det Socialdemokratiska uppdraget ska granskas.
• Analysen. Analysera valets siffror och huvudfrågor på djupet.
• Idédebatten. Få igång idédebatten inom hela arbetarrörelsen och andra nätverk.
• Organisationen. Hur ser vår folkrörelse ut och hur vill vi att den ska vara i framtiden?
Vänsterpartiet var hack i häl och verkställande utskottet lanserade den 8 oktober en framtidskommission. Riktlinjerna ser ut som följer.
• Gruppen ska formulera målsättningar och strategier för partiets roll, inriktning och organisatoriska utveckling de kommande tio åren.
• Gruppen ska under sitt arbete hämta in kunskap, erfarenheter och idéer från partimedlemmar och partiorgan, andra organisationer och enskilda i och utanför Sverige.
• Gruppen har full frihet att utforma arbetet rent praktiskt. Vill gruppen använda sig av enkäter, referensgrupper, seminarier, workshops och liknande står det dem fritt. Innebär något föreslaget arbetssätt kostnader utöver budget får gruppen ansöka om ytterligare medel hos VU.
En likhet är bristen på utomstående. Det må vara en för djärv tanke, men hade varit ack så välgörande om någon med ett tydligt utifrånperspektiv tagits in. Någon som vågat peta i de största sårigheterna, de där självklara vi ibland alla så framgångsrikt undviker att behandla till omvärldens förvåning.
En annan likhet verkar vara ointresset för lokala och regionala avvikelser och huruvida det kunde finnas någon kunskap att hämta från den empirin. Det egenartade att i detta katastrofval stärkte S sina positioner i kommun- och landstingssverige. Att V bland sina glåmiga siffror har kommuner där man ökade 20 procentenheter eller har egen majoritet.
Den uppmärksamme ser dock skillnaderna. Medan S-kommissionen kallar en spade för en spade och tillsätter en kriskommission har V-kommissionen en något mer eufemistisk beteckning.
V-kommissionen har – förutom en Göteborgare – alla sina medlemmar inom en 17-milaradie från Kungsgatan 84 i Stockholm. S-kommissionen har spridning på sina ledamöter från Skåne till Lappland. Något som förstås underlättas av att S-kommissionens fyra arbetsgrupper befolkas av sammanlagt 53 personer medan V-kommissionen består av 6 personer.
S-kommissionen har slutdatum för synpunkter 23 januari och ”resultatet av kommissionens arbete ska innehålla tydliga rekommendationer och förslag till åtgärder för partiets utveckling vilka föreläggs partistyrelsen”. Jag har inte funnit något explicit sagt om vilken tidshorisont de framtidsinriktade arbetsgrupperna ska ha, men intrycket jag får är att det finns en förväntan på att snabbt komma igång med de förändringar som arbetet leder fram till och att horisonten är ”härifrån till evigheten.”.
V-kommissionen ska arbeta under sex månader men har ett uttalat långsiktigt perspektiv. Det kan fungera bra, men riskerar att i vår föränderliga värld bli till intet förpliktigande framtidshypoteser som riskerar att glömmas fortare än ett vallöfte.
Men den stora skillnaden är förstås beskrivningen av uppdraget. S betonar och lyfter först och främst fram politiken och dess innehåll och markerar denna arbetsgrupps vikt genom att ha två ordföranden.
I framtidskommissionens riktlinjer nämns inte ordet politik. Den ska tydligen utformas någon annanstans och oberoende av den framtidskommission som tillsattes i skenet av det femte raka valnederlaget. För mig ter det sig obegripligt.
