Vart tog det fina Sverige vägen?

Det frågade drottning Silvia under kungaparets besök på Risbergska skolan under onsdagen, och vi är nog många som undrar samma sak.

Samtidigt har det varit fint att se oss samlas. Jag blev inte bara rörd av våra monarker, utan även av Ulf Kristerssons presskonferens. Över hur de flesta av oss ändå höll oss från att sprida obekräftade uppgifter, att mana till lugn, att inte alltför snabbt börja peka politiska fingrar. Inte bara för offrens skull, utan även för folkets. Att inleda med ett erkännande av att inte heller våra politiska motståndare vill se oskyldiga människor skjutas.

Så såg den första dagen ut, för vi vet också att dag två kommer. Snart kan polisen inte längre hålla uppgifterna för sig själva, och då har ändå det mesta ändå kommit ut via medier och flashbackspanare.

Nu har TV4 analyserat ett ljudspår som visar att skytten ropade ”ni ska bort från Europa!” Valet att gå till attack mot en kommunal vuxenskola med särskild inriktning på det svenska språket antydde redan att dådet kunde ha rasistiska motiv. Om uppgifterna så stämmer har vi alltså att göra med ännu ett rasistiskt terrordåd i Norden.

Samtidigt visar uppgifter från Aftonbladet att dådet snarare kan ha varit riktat mot socialtjänsten. Den misstänkte massmördaren har stått utan inkomst de senaste tio åren, då han inte sökt tillräckligt många jobb. Nu uppges flera anställda på socialförvaltningen vara saknade. I sådana fall har vi ett fall liknande Luigi Mangione i USA, som mördade vd:n för ett hälsobolag för att ha utsatts för deras grymma utsållningssystem.

Ett socialistiskt rorschachtest alltså.

Antingen går man till attack mot den rasistiska retorik som inte längre bubblar underifrån, utan sprids från dem som styr oss. Vi skulle kunna uppmana Ulf Kristersson och de övriga Tidöpartierna att markera hårdare mot det hat som väller ut från deras samarbetsparti Sverigedemokraterna. Be honom att berömma den kristdemokratiska socialministern Jakob Forssmed, som i höstas var anständig nog att ta avstånd från Richard Jomshofs rasistkarikatyrer, i stället för att låta hans parti be Sverigedemokraterna om ursäkt.

Därför längtar jag efter dag tre, när beskyllningarna har ebbat ut och vi alla berättar vad det är för samhälle vi vill ha i stället.

Eller så angriper man nedskärningarna i socialtjänsten. Påpekar hur det ser ut i kommun efter kommun: färre socialsekreterare, längre handläggningstider, mer press på de anställda att trolla fram hjälp ur en ständigt krympande budget. En politik som inte bara slår mot dem som söker stöd, utan också mot de anställda som förväntas hantera desperata människor utan verktygen att faktiskt hjälpa dem. En värld där sprickorna blir allt fler, och där hopplösheten – som vi precis har sett – ibland leder till katastrof.

Men jag orkar ärligt talat inte med det just nu. Skjutningarna är här, och inspirationen kommer från alla håll – gängen, högerextremister, islamister, internet – och det finns inga politiska trollformler som kan lösa dem.

Därför längtar jag efter dag tre, när beskyllningarna har ebbat ut och vi alla berättar vad det är för samhälle vi vill ha i stället. Hur vi ska bygga upp det där fina Sverige igen.

För det kanske är där som de ständiga utfallen mot muslimer, eller utreandet av våra gemensamma egendomar, brister som mest. Låt oss bortse från eventuell hjärtlöshet eller rasism – vilken vision om framtiden bygger de på? Hur är de tänkta att göra Sverige till ett land där ingen människa är desperat nog att ta till vapen?

Svaret är att regeringen inte har presenterat en sådan tanke under en enda av sina presskonferenser, och det har ingen annan politiker heller. Så länge det är så, kommer vi att ha skjutningar i Sverige.

Leonidas Aretakis

Chefredaktör på Flamman.

Det måste vara förenat med en lätt schizofren diagnos att vara borgerlig. Många som går med i de moderata och liberala rörelserna gör det för att de älskar frihet. I deras värld är staten en övernitiskt sträng förälder, som med skatter och regleringar hindrar sina barn från att växa. Om det bara blir lättare att sälja alkohol och bygga bostäder så kommer svenskarna att bli friare. I varje fall om man ska tro berättelsen från muf-are, cufare, lufare eller andra -ufare med bakåtslickat hår.

De beskriver staten som en främmande makt som förslavat oss stackars medborgare – som om staten inte var vår skapelse, en samling organ som vi själva äger och styr över. Det är med hjälp av denna myt som de övertygar oss om att sänka skatterna och släppa marknaden fri. Men det är väldigt enkelt att se att berättelsen inte hänger ihop.

Detta klumpiga hopkok om frihet borde rimligtvis öppna för en frihetlig berättelse från progressiva krafter.

För aldrig har väl batongerna åkt fram så snabbt som nu. Förvisso från de allra flesta partier – men allra mest från höger. Och att socialdemokratiska företrädare också vill göra det lättare för staten att inskränka på våra friheter i sin desperata jakt på gängkriminella kan förvisso anklagas för att vara populistiskt – men inte ideologiskt inkonsekvent. Sossar har alltid velat lösa gemensamma problem med gemensamma muskler.

Men hur ska de unga frihetliga timbroiterna hantera att deras partiföreträdare bygger en polisstat? De så kallade Liberalerna må säga sig sätta individen först, men använder samtidigt statsapparaten för att förbjuda barns användning av mobiltelefoner. Moderaterna må slakta både a-kassa och sjukförsäkringssystem i frihetens namn – men med den andra handen försöker de installera ansiktsigenkänning i Stockholms kollektivtrafik.

De verkar inte kunna bestämma sig för hur de ska se på staten. Att finansiera barnbidrag, canceroperationer och museer med skattbeskrivs som snudd på förtryck – medan skärmförbud, hårdare straff, hot om indragna medborgarskap, ökad kameraövervakning och statlig styrning av ”svenska värderingar” tydligen inte är det.

Detta klumpiga hopkok borde rimligtvis öppna för en frihetlig berättelse från progressiva krafter. Där staten ses som möjliggörare för friheten, snarare än tvärtom. För det hotar trots allt inte friheten att lägenheter som byggs i det här landet ska ha fönster. Eller att medicinen inte får bli alltför dyr. Att ungar har fritidsgårdar att spela pingis på, skolbibliotek att låna böcker i eller kulturskolepedagoger som lär dem körsång.

Inrikes/Nyheter • 29 januari, 2025

Miljonbidrag till SD-nära studentförbund: ”Fostrar konservativ elit”

Högern förlorade anspråket på att vara frihetskämpar för länge sedan. Medan deras ungdomsförbund och tankesmedjor utmålar sossar som stalinister höjer de skatten på din öl, kameraövervakar dina kompisar och låter riskkapitalisterna skratta fritt hela vägen till banken.

Vi borde prata om riktig frihet. Och den kommer inte från höger.

Linn Svansbo

S-debattör och djurgårdare.