Frågor om feminism är inte särskilt framträdande i samhällsdebatten idag. I sitt jultal berörde förvisso Fredrik Reinfeldt kvinnors utsatthet, men i praktiken har intresset för kvinnors ställning och möjligheter i samhället minskat de senaste fem åren. Detta kan vi inte acceptera. Därför måste feminismen upp på dagordningen igen. I det arbetet kan och ska Vänsterpartiet spela en viktig roll, skriver Ida Gabrielsson och Jonas Sjöstedt.
Först vill vi idka lite självkritik. Vi i Vänsterpartiet har helt enkelt varit för dåliga på att förklara vad vi menar med feminism. Inte sällan har det varit otydligt och abstrakt. Vi kan och bör nog lära av goda exempel. Under 1990-talet lyckades Vänsterpartiet göra feminismen konkret och viktig. Samtidigt måste vi se till dagens samhälle och de utmaningar vi står inför.
En naturlig utgångspunkt för oss är kvinnors levnadsvillkor. Det räcker inte att säga att feminismen ska genomsyra alla våra frågor. Vi måste också lyfta det som en egen utgångspunkt. Där har vi idéerna och lösningarna på problemen.
Kortad normalarbetstid är en viktig fråga. Rätt till goda arbetsvillkor, trygga anställningar och heltid när man önskar det, är avgörande och aktuella frågor. Det gäller både i offentlig sektor och i privata verksamheter. Det blir än viktigare i ett samhälle där välfärdssektorn i allt större utsträckning utförs av privata aktörer.
I välfärdsjobben har kvinnor i praktiken kommit att subventionera verksamhet och bolagsvinster genom otrygga anställningar, dålig arbetsmiljö och låga löner. Stressen tär på en när arbetskamraterna är för få och man förväntas göra allt mer på samma, eller mindre tid. De osäkra anställningsvillkoren som allt fler har innebär en ständig press. Framförallt unga kvinnor har osäkra anställningar och kan inte planera sin framtid eller låna till en bostad. Ofriheten breder ut sig.
I den privata tjänstesektorn finner man oftast de lägsta lönerna. Pressen på dessa sektorer ökar ytterligare med regeringens ”jobbpolitik”. På ren svenska innebär det färre fackligt anslutna, färre med a-kassa, fler arbetslösa och fler i tillfälliga åtgärder. Det är kvinnor i alla åldrar som får betala dyrast för den utvecklingen.
Den kroniska underbemanningen i äldreomsorgen betyder att i första hand döttrar och svärdöttrar får ta ett allt större ansvar för att täcka upp bristerna i omsorgen om våra äldre. Det är raka motsatsen till den modernisering som välfärdens utbyggnad har stått för och som har varit ett frihetsprojekt för kvinnor. Vänsterpartiet är garanten för en fortsatt utveckling av välfärden som gagnar samhället i stort och kvinnor i synnerhet. Vi behöver bygga ut äldreomsorgen, förbättra barnomsorgen, arbeta för en individualiserad föräldraförsäkring. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och sexualiserat våld måste prioriteras upp och intensifieras.
Det behöver också skapas fler mötesplatser för att diskutera dessa frågor, forum där kvinnor kan träffas och stärkas. Vänsterpartiet har inte något kvinnoförbund. Nu kommer vi att starta ett kvinnonätverk där man tar itu med framtidens utmaningar på feminismens område. Även inom partiet måste vi arbeta mer systematiskt med att öka kvinnors makt och inflytande än vi gjort tidigare.
Vänsterpartiet är Sverige första och främsta feministiska parti.