Utrikes 02 november, 2006

USA går till val

Den 7 november är det val i USA. Makten i kongressen står på spel, demokraterna har möjlighet att vinna majoriteten från republikanerna i såväl senat som representanthus. Utan stöd av en majoritet i kongressen kommer president George W Bush att få det svårt att driva igenom sin politik under resten av mandatperioden. Valkampanjen har varit besvärlig för presidenten och republikanerna.

Kritiken mot kriget i Irak växer och republikanerna har plågats av en rad skandaler.
I valet ska hela representanthuset och en tredjedel av senaten väljas. Demokraterna har bäst möjlighet att vinna majoriteten i representanthuset. Men i takt med att bekymren har hopats för republikanerna, hoppas allt fler demokrater på att vinna majoriteten även i senaten.
På valdagen hålls också en rad val på delstatsnivå. I 37 delstater hålls även sammanlagt mer än 200 olika folkomröstningar i olika frågor. Folkomröstningarna kan spela roll för utgången av valet på nationell nivå. Genom att få väljarna att rösta om kontroversiella frågor kan olika väljargrupper mobiliseras, något som kan vara avgörande i ett mellanval där valdeltagandet förra gången, 2002, var endast 37 procent. Vid tidigare val har denna strategi utnyttjats av högern som fått religiösa högerväljare att gå och rösta genom att samtidigt anordna folkomröstningar mot äktenskap mellan homosexuella. Denna gång verkar dock demokraterna ha lyckats bättre med strategin. I sex delstater, flera av dem nyckelstater i valet, anordnas folkomröstningar om höjd minimilön.

****

En socialist i USA

– Är ni redo för förändring? Det är kallt och regnar i Vermont. Ändå har något hundratal personer samlats för valmöte utanför universitetets bokhandel i Burlington, delstatens största stad. De kommer för att lyssna på Bernie Sanders som precis har börjat tala.

– Presidenten vilseledde amerikanerna in i Irakkriget. Den här regeringen bedriver den sämsta miljöpolitik som någon amerikansk administration någonsin har gjort. Den ger miljarder till de rikaste samtidigt som sju miljoner fler amerikaner idag saknar sjukförsäkring än när regeringen tillträdde. Bush bedriver en absurd och reaktionär politik.
Bernie Sanders sparar inte på krutet när han talar. Här bland studenterna vid Vermonts universitet är han på hemmaplan, folk jublar och applåderar.
– Vi slåss för grundläggande förändringar. Vi ska stoppa miljöförstöringen och bli dem som minskar utsläppen av växthusgaser och hejdar klimatförändringarna. Vi ska se till att de amerikanska trupperna kommer hem från Irak. Vi vill ha hälsovård och sjukförsäkring för alla. Folket i det här landet är mycket bättre än makthavarna i Washington. Det här är ert land, ni kan förändra det.
Allt fler stannar och lyssnar, och de flesta verkar känna igen talaren. Vermont är en liten delstat, bara 600 000 invånare. Här känner folk till Bernie Sanders. Han har varit framgångsrik borgmästare i Burlington. Han har blivit invald i representanthuset för Vermont åtta gånger och siktar på den amerikanska politikens verkliga finrum, senaten.
– Den här regeringen har gett skattelättnader till miljardärer samtidigt som alltfler amerikaner inte har råd att låta sina barn gå på college. Alla som vill studera måste få möjlighet att göra det utan att dra på sig helt orimliga skulder. Därför måste vi få bort den här korrupta och reaktionära administrationen. Vi måste återfå hoppet. Den här regeringen har förstört vårt rykte i omvärlden. Det kan vi ändra, vi vill ha ett USA som respekteras i andra länder, inte ett land som avskys.
Studenterna lyssnar uppmärksamt. Var och varannan student har på sig Sanders knappar eller klistermärken. Jag ser inte en enda student som bär ett märke för hans republikanske utmanare Rich Tarrant.
Tarrant är en republikansk miljonär som har satsat fem miljoner dollar i sin valkampanj för att slå ut Sanders. Det har varit en smutsig kampanj med många direkta och hårda personangrepp mot Sanders i Tarrants TV-reklam.
– Han har pengarna, vi har folket, fnyser Paul Hortenstine från Sanders kampanjstab.

Bernie Sanders är uttalad socialist. Det är extremt ovanligt i amerikansk politik. Fördomar om socialister är djupt rotade i USA. Trots det har Sanders blivit vald gång på gång av Vermonts invånare. Sanders representerar det lilla Progressiva partiet i Vermont. Det är mycket ovanligt att kandidater som inte är demokrater eller republikaner blir valda på nationell nivå. I representanthuset har han samarbetat med de mest radikala av de demokratiska ledamöterna.
I kongressen är han en välkänd och respekterad ledamot, känd för sina radikala åsikter. Han är en stenhård kritiker av storföretagen och arbetar för en sjukförsäkring åt alla amerikaner. Han har konsekvent röstat emot Irakkriget och de terrorlagar, som the Patriot act, som inkräktar på medborgerliga rättigheter. Han har deltagit i kampanjer mot storföretag som har försökt skära ner anställdas pensioner. Han är en tydlig kritiker av WTO och NAFTA. Han bedriver en radikal miljöpolitik med klimatfrågorna i centrum.
Vid förra valet vann republikanerna det mandat till senaten som Sanders nu försöker erövra. Vinner Sanders blir det ett av de fåtal viktiga mandat som förloras av republikanerna och som därmed kan tippa majoriteten i senaten. Men i Vermont verkar striden närmast avgjord, alla opinionsmätningar ger Sanders en stabil ledning i opinionen. Många av dem jag pratar med verkar mest upprörda över Tarrants smutsiga kampanj.
– Så brukar vi inte diskutera i Vermont, säger en man och ruskar på huvudet.

På Sanders’ kampanjkontor i Burlington strömmar de frivilliga in och ut. Kartonger med foldrar och kampanjtidningar står staplade längs väggarna, dekaler packas i kuvert, i ett rum monteras små skyltar som ska sättas i folks trädgårdar. Kampanjen bygger till största delen på insatser av frivilliga. I aktivitetens centrum sitter Mary-Jo Blondin och svarar i telefon och koordinerar arbetet.
– För mig är det här valet en folkomröstning om Irakkriget och president Bush. Jag tror att den frågan dominerar sinnet hos de flesta amerikaner. Jag var emot Irakkriget från början, det var Sanders också. Vi måste få till en förändring i Washington. Det måste bli slut på Irakkriget, vi måste få en sjukförsäkring och sjukvård för alla.
Mary-Jo är en allvarlig kvinna som funderar en stund innan hon svarar på frågorna.
– Det här är verkligen en viktig kampanj, jag känner så starkt att vi inte har råd med en period till då republikanerna styr i kongressen, därför arbetar jag för Sanders.
Hur är det då med att Sanders kallar sig socialist. Skrämmer inte det bort väljarna, används det inte emot Sanders i kampanjen?
Mary-Jo Blondin verkar inte speciellt bekymrad över frågan.
– Någon gång kanske det har använts emot honom. Men Bernie har varit med länge, vi vet vad han har gjort för Vermont. Folk känner Bernie.

****

Abortfrågan stor strid i delstat

”It just goes too far” Det går bara för långt. Så slutar ett av de reklaminslag på tv som uppmanar väljarna i South Dakota att rösta nej till delstatens nya abortlag. Den nya lagen är den mest extrema i USA och ses som en test för och en provokation mot den fria aborträtten i hela landet. Enligt lagen totalförbjuds abort, även efter våldtäkt och incest. Inte heller är kvinnans hälsa ett skäl till abort enligt lagen, endast om moderns liv är i direkt fara är abort tillåtet.

Men kanske är lagen för extrem till och med i denna mycket konservativa del av USA. Invånare i delstaten har samlat in namn för att få folkomrösta om att stoppa lagen. Inför folkomröstningen den 7 november förs en intensiv kampanj där kvinnor och läkare går i spetsen för motståndet.
På andra sidan samlas konservativa republikaner och religiösa grupper. Valkampanjen har varit hätsk, lagens anhängare anklagas för lögner, för att ha förstört motståndarnas valmaterial och att de har upprättat falska webbsidor.
I Sioux Falls har ”South Dakotas kampanj för hälsosamma familjer” sitt högkvarter. Härifrån koordineras kampanjen mot abortförbudet.
Lindsay Roitman är taleskvinna för organisationen.
– Nu är vi helt fokuserade på att nå ut till väljarna och uppmärksamma dem på hur extrem den här lagen är. Tack vare en rad modiga invånare här i South Dakota som stod upp mot den extrema högern och samlade in namn så får vi den här folkomröstningen. Nu går vi från dörr till dörr i vår kampanj.
Kampanjen har hårdnat inför valdagen.
– När de som stod bakom lagen förstod hur starkt motståndet var så ändrade de taktik. Först applåderade de totalförbudet mot abort, nu hävdar de att lagen ger undantag för den som har utsatts för incest eller våldtäkt, men det är en ren lögn.
Ett av kampanjens starkaste kort är det kompakta stödet från läkare och sjukvårdspersonal som arbetar med kvinnors hälsa.
– De kommer att få det svårt att arbeta på ett normalt sätt om lagen antas. Jag vet att flera läkare funderar på att lämna South Dakota om lagen antas. Vi skulle också få mycket svårt att rekrytera nya med en sådan extrem lagstiftning. Lagen reglerar sådant som rimligen borde vara ett beslut för kvinnor i samråd med deras läkare.

Roitman bekräftar att folkomröstningen får effekter på de andra val som hålls den 7 november.
– Vi har sett en stor tillströmning av nya kandidater i valet till delstaten. De flesta av de nya kandidaterna är trötta på den majoritet vi har och vill ha något mindre extremt. Många argumenterar för att vi måste byta ut dem som röstade för abortförbudet. Vi kan se en verklig rörelse för att byta majoritet i delstaten, i varenda valdebatt så kommer abortförbudet upp.
Några färska opinionsmätningar har inte gjorts inför omröstningen, men Lindsay är optimistisk.
– Vår magkänsla är att vi vinner. Vi möter så många som upprörs över den här lagen och som tycker att den går alldeles för långt.
Även om folkomröstningen skulle förloras så är frågan inte avgjord.
– Dagen efter det har hänt kommer vi att gå till domstol. Vi anser att den här lagen strider mot de beslut som högsta domstolen tidigare har tagit om abort.

Läs mer på www.sdhealthyfamilies.org

****

Lönefrågan lockar till urnorna

Miljontals amerikaner lever under fattigdomsgränsen trots att de arbetar. Merparten med lägst lön är kvinnor.

Den federala minimilönen har inte höjts på tio år och är på 5,15 dollar i timmen. Den 7 november har turen kommit till invånarna i Arizona, Colorado, Missouri, Montana, Nevada och Ohio att få rösta om minimilönen. Förslagen i de olika delstaterna ligger 1-1,70 över den federala nivån. Förslag om höjd minimilön stöds av en stor majoritet av de amerikanska väljarna. I omröstningar 2004 röstade 68 procent av väljarna för högre minimilöner. Valforskningen visar att folkomröstningar om minimilön får fler väljare med låga inkomster och kort utbildning att gå och rösta.

– Den som lever på minimilön har det verkligen kärvt. Årslönen blir 10 712 dollar. För den inkomsten kan man knappast ha bil, och har man en har man nog inte råd med försäkring. Man måste hyra en mycket billig bostad, har sannolikt inte råd med sjukförsäkring eller att handla ekologisk mat. Lönen räcker inte ens upp till fattigdomsgränsen, säger Doug Mitchell, kampanjsamordnare för Raise Montana, kampanjen för höjd minimilön i Montana.
– En höjning till 6,15 som vi föreslår innebär inte att de här människorna kan köra Mercedes, men de får det betydligt lättare att klara vardagen.

Raise Montana är bred allians av religiösa grupper, kampanjgrupper för låginkomsttagare, fackföreningar och många enskilda. För att tvinga fram folkomröstningen har 240 aktivister samlat in 30 000 signaturer.
– Många av dem som skrev under hade inte registrerat sig som väljare inför valet. När de insåg att de skulle få rösta om minimilönen valde de att registrera sig, säger Mitchell som bekräftar att omröstningen därmed kommer att höja valdeltagandet. I valdebatten ställs ofta frågor om minimilönen. Flera hundra ekonomer har uttalat sig för kravet. Många innehavare av små butiker och företag stöder kampanjen.
– De inser att de pengar som de lägst avlönade får kommer att användas på Main street (huvudgatan) istället för på Wall street (börsgatan i New York), säger Doug Mitchell.
Han berättar att de har ett försprång på omkring 50 procent i opinionsmätningarna där mellan 67 och 73 procent av invånarna i delstaten säger att de ska rösta för förslaget.

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr