Kan det vara så att en liten junta bestående av företagsledare och lobbyister har tagit kontroll över världens enda supermakt? Det menar i varje fall den amerikanske författaren Gore Vidal.
För första gången på 20 år finns nu Vidal att läsa på svenska. En stor amerikansk historiker myntade en gång uttrycket att det pågår ”ett evigt krig för evig fred”. Det fick bli titeln på boken.
I sin kritik av USA och dess imperium går han längre än sina landsmän inom antikrigsrörelsen. Han kallar USA för en ”enpartisystem med två partier” och synar Cheneys och de andra krigshökarnas bakomliggande motiv. Faktum är, hävdar Vidal, att USA inte är och aldrig varit en demokrati. I stället är landet styrt av mäktiga affärsmän och lobbyorganisationer genom en korruption av stor omfattning som ständigt skyndar till krig så fort deras intressen är hotade.
Men trots sin antiimperialism och sitt motstånd mot storföretagens alltför stora makt är Gore Vidal långt ifrån en vänstermänniska. Åtminstone om man får tro honom själv. Inför valet 1960 ställde han upp för demokraternas räkning i försök att bli senator i likhet med sin farfar, men förlorade. Hans far arbetade i Roosevelt-administrationen och Vidals kontakter inom amerikansk politik är inte att ta miste på. John F Kennedy var han personlig vän till och än i dag säger han sig ha vetskap om vad som komma skall – ett amerikanskt angrepp på Iran eller Syrien.
Gores farfar utmärkte sig genom opposition mot ett ingripande i andra världskriget, vilket också hans sonson gör. Huvudtesen är att en mer isolationistisk politik skulle gynna USA, för att inte tala om de många länder som råkar ha den heliga olja inom sina gränser.
Vidal beklagar sig över IRS-spionerna (Skattemyndigheten) som han menar stjäl från de arbetande människorna. Han ser nämligen USA som något helt unikt – det är det enda land i den industriella världen där medborgarna betalar höga skatter utan att få något i gengäld, till skillnad från i de europeiska länderna där man har förhållandelvis välfungerande välfärdssystem.
I en intervju i Sveriges radio berättade Gore Vidal om när han en gång tog Sverige som exempel på ett föredömligt land ifråga om rätten till sjukvård. Det dröjde emellertid inte lång tid förrän amerikanska medier inledde kampanjer om att allt i Sverige var så dåligt samtidigt som man (än en gång) förklarade att USA är det bästa landet i världen. Enligt Vidal är amerikaner i allmänhet självgoda och okunniga, vilket är en förutsättning för att den imperialistiska politiken ska kunna ligga fast.
Gore Vidal är rak på sak, provokativ och mer klarsynt än någon annan amerikansk dissident. Det gör honom allt annat än populär hos den amerikanska eliten och många amerikaner kan säkert uppleva sig som kränkta över det han skriver. Vidals stora svaghet är att han ibland tar för givet att alla kan allting om allting och att han därför tar sig friheten att bara nämna viktiga händelser i förbigående utan att precisera. Å det bestämdaste anklagar han USA för att ha provocerat fram angreppet på Pearl Harbor eftersom det gav landet den ursäkt man behövde för att gå in i andra världskriget, men han gör det utan att mer detaljerat redogöra för vilka intressena faktiskt var och hur attackerna provocerades fram. Det gör honom stundtals svårläst.
I Evigt krig för evig fred skriver han även om sin korrespondens med Timothy McVeight, mannan som dömdes till döden för bombdådet i Oklahoma City den 19 april 1995. Vidal fick ett brev från McVeigh som kommentar på en av sina artiklar om den amerikanska regeringen, och därefter tog korrespondensen vid. Ända fram tills domen föll sa sig McVeigh vara oskyldig, men tog sedan på sig skulden och sa att bomben var vedergällning för regeringens massmord på en religiös sekt. Även om Vidal är övertygad om att McVeigh var oskyldig, så menar han att den egentliga boven bakom denna form av terrorism är den amerikanska staten. Ty fysikens lag står sig än: Om man bombar, mördar och skändar kommer det till slut att slå tillbaks på en.
Det var därför USA utsattes för attackerna den 11 september, och därför ligger det i amerikanernas intresse att göra sig av med sina skurkaktiga ledare.