Okategoriserade 28 juli, 2004

USA:s underrättelsetjänst finansierar oppositionen i Venezuela

Den venezuelanska oppositionen har med alla medel försökt stoppa och störta president Hugo Chavez. I nedanstående artikel beskriver Flamman med hjälp av nu offentliga källor hur CIA:s olika förklädda organ finansierar högeroppositionen. USA kallar det för att “främja demokratin i världen”. Chavez menar att det är ”kontrarevolution och fosterlandsförräderi”.

Utanför den korrumperade landorganisationenen CTV:s 18-våningshus i centrala Caracas stod de, en liten grupp på högst tio personer, välparfymerade och dyrt klädda. EAP:s venezuelanska sektion1 krävde högljutt och med plakat i händerna att CTV skulle utlysa ”generalstrejk omedelbart”, för att störta Chavez. Deras skanderande och plakat registrerades noggrant av kameramännen och reportrarna från tre av de fyra största privata TV-kanalerna.
Det var två veckor innan statskuppen den 12 april, 2002 och jag hade minuterna innan intervjuat Alfredo Padilla och Leon Arismendi från CTV:s fackföreningsskola när jag stötte på den oansenliga gruppen. Arismendi utsågs två veckor senare, under den andra dagen av statskuppen, till planeringsminister i den junta som utsågs och leddes av Pedro Carmona, ordförande i Venezuelas arbetsgivarförening, Fedecamera. Padilla å andra sidan avslöjades för några månader sedan för att ha tagit emot hundratusentals dollar innan och efter statskuppen av NED, en avdelning inom USA:s State Departement, utpekad som en förtäckt CIA-enhet.

I takt med att revolutionen i Venezuela fördjupas har de politiska kampanjerna mot Chavez ökat. Han utpekas för att vara en despot och diktator. I Sverige demonstrerade folkpartiets ungdomsförbund LUF, i slutet av maj utanför Venezuelas ambassad i Stockholm. Venezuelanerna gick vid tillfället i spänd väntan på beslutet från den Nationella Valkommissionen (CNE) i fall oppositionen hade lyckats samla in tillräckligt med namn för att få till stånd en folkomröstning om president Hugo Chavez mandatperiod.
I likhet med ungliberalerna hade Robert Alonso, ledare för ”Bloque Democrático” och EAP:s allierade i Caracas inte förväntat sig att CNE skulle godkänna de 2,6 miljonerna (20 procent av rösterna i valet 2000) namnunderskrifterna mot Chavez och utlysa ett datum för folkomröstningen som ska äga rum den 15 augusti. Folkomröstningen, som är en demokratisk erövring av folket i det grundlagsförslag som Chavez utarbetade och lät folket rösta om 1999 tillämpas nu, vilket skapade huvudbry hos de som utpekar Chavez som just ”despot”.
Alonso hade redan uppmanat venezuelanerna att inta gatorna i Caracas för att med våld störta Chavez. Exilkubanen med rötter och förbindelser i Miami hade redan organiserat en grupp på 150 colombianer varav de flesta var reservister och officerare i den colombianska armén. Andra hade rekryterats från de paramilitärera dödsskvadronerna i grannlandet. I tre månader hade gruppen bidat sin tid på Alonsos stora gård utanför Caracas i väntan på grönt ljus för att inleda den ”väpnade kampen”. Målet var att ”störta Chavez med våld och döda honom”, som de gripna vittnade om. I stället greps de medan Robert Alonso flydde. Oppositionen visade än en gång sin verkliga karaktär, menade Chavez. Men det fanns betydligt större och starkare allierade till oppositionen.

National Endowment for Democracy, NED, skapades 1983 under Reaganadministrationen. Lagen 98-164 hade målsättningen att ”främja demokratin i världen”. Sedan dess har NED:s olika enheter varit inblandade i finansiering av högerextrema eller förment demokratiska så kallade frivillighetsorganisationer ur det ”civila samhället”. Det senaste exemplet är Haiti där NED har finansierat delar av oppositionen mot den avsatte Aristide. Men NED har också finansierat subversiva massmedia- och andra misskrediteringskampanjer mot progressiva regeringar, presidenter eller stater.
Därför beslutade Venezuelas Författningsutskott inom Högsta domstolen den 21 november år 2000 att förbjuda mottagandet av utländska bidrag från stater, organisationer eller grupper influerade av stater eller företag. Men NED brydde sig inte om de egna kongressbesluten i USA, som förbjuder penningbidrag till politiska kandidater. Plötsligt började det regna pengar över oppositionsorganisationer ur det så kallade ”civila samhället” i Venezuela.
Den 12 september 2003 beslutade NED att utbetala 53 400 dollar till oppositionens valorganisation Sumate. Enligt dokument som deklassificerades i USA i början av året på begäran av USA-advokaten Eva Golinger och USA-forskaren och reportern Jeremy Bigwood, vilka stödde sig på lagen ”Freedom of Information Act”, framkommer det i det förtäckta CIA-organets beslutsprotokoll att USA sedan 2000-2003 har betalat ut över fyra miljoner dollar till högeroppositionen i Venezuela, drygt 30 miljoner svenska kronor.
I NED-protokollet framgår det att Miriam Kornblith,2 suppleant i CNE för oppositionen är den som har ansvar för ”valfrågor” inom Sumate. Frågan är hur detta ”tvåstolsförfarande” kan kombineras som ”oberoende” inom CNE?
María Corina Machado,3 Sumates vice ordförande, anslöt sig och undertecknade dagen för oppositionens statskupp den 11 april 2002 presidentdekret där kuppledaren Pedro Carmona med ett pennstreck raderade och upplöste alla demokratiska institutioner i Venezuela. Kuppdekret hade elva punkter (varav vi publicerar de flesta nedan i förkortat format) som illustrerar hur demokratin krossades av de som nu finansieras av USA och som utpekas som av USA och liberaler utpekas som ”demokrater”:
Art. 1: Pedro Carmona utses till president i den demokratiska och nationella övergångsregeringen.
Art. 3: Nationalförsamlingen upplöses.
Art. 4: Ett rådgivande statsråd med 35 medlemmar som representerar de olika samhällssektorerna av det demokratiska Venezuela bildas.
Art. 5: Fullmakter ges till presidenten att samordna politiken under övergångsregeringen (diktatoriska maktbefogenheter under EN man).
Art. 7: Presidenten ges i uppdrag att tillfälligt avsätta och tillsätta de offentliga organens ledamöter inom stat, region- och kommunnivå, samt Venezuelas representanter inom det Andinska- som det Latinamerikanska Parlamentet. (Här krossar Carmona med ett pennstreck även de olika politiska församlingarna under president- och parlamentsnivån).
Art. 8: Ordföranden och övriga ledamöter i Högsta Domstolen avsätts och ersätts. (Rättsstaten likvideras).
Art. 9: De 49 lagförslag (läs jord-, utbildnings-, hälsovårdreform, m.m.) som Chavez lade fram i november 2001, dras tillbaka.
Art. 10: Den juridiska förordningen behålls så länge den inte står i motsättning till presidentdekretet samt de internationella fördragen som Venezuela har ratificerat. (Carmonas kuppdekret står alltså över de sista delarna av den venezuelanska grundlagen).
Efter att presidentdekretet lästes upp genomförde Carmona sin makabra självutnämning. Den venezuelanska landsorganisationen CTV:s ordförande Carlos Ortega samt katolska kyrkans biskop från Opus Dei, Luis Ogalde, lyfte Pedro Carmonas armar upp mot taket i presidentpalatset Miraflores. Men 24 timmar senare skulle de fly när Caracas fattiga och militärer trogna konstitutionen återtog Miraflores och återinsatte den kidnappade Chavez på presidentposten.
I 47 timmar varade statskuppen och Carmonas kuppregim. De första regeringarna att erkänna kuppmännen var USA, El Salvador (styrt av dödsskvadronepartiet Arena) och helt följdriktigt IMF.
Det är mot USA:s direkta inblandning och finansiering av oppositionen som Jorge Valero, Venezuelas ambassadör inom OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, gick till angrepp den 30 mars:
– Den Bolivarianska regeringen anklagar ansvarsfullt inför denna församling (OAS) att NED har utnyttjats och fortsätter att utnyttjas av personer inom USA:s regering”, sa Jorge Valero.

Men mottagarna av de gröna sedlarna är inte bara Sumate. Så här ser listan ut som Golinger och Bigwood kunde publicera inför en häpen venezuelansk opinion:
l IRI (se föregående sida om Haiti), Instituto Republicano Internacional, står som NED:s betalningsavsändare till de politiska oppositionspartierna som har fått 1 408 818 dollar. IRI stödde aktivt statskuppen den 12 april 2002.
l CTV (LO) fick 1999-2002 inte mindre än 557 387 dollar via NED:s ”arbetsmarknadsorgan” American Center for International Labour Solidarity, ACILS. 116 000 dollar av denna summa betalades ut tre månader innan varslet om generalstrejk 9 april 2002 och finansierade till stora delar den gigantiska annonsering i TV, radio och press som föregick statskuppen den 11 april.
l NED:s finansiering av ”information” för statskuppens år 2002 uppgick till 2 103 200 dollar som kanaliserades via USIA, US Information Agency.
l Ett annat ”undermineringsorgan” inom State Departement, USAID, betalade kuppåret ut två miljoner dollar för att bistå ”moderata” oppositionsledare som arbetade för att störta Chavez.
l Sex månader innan statskuppen i april 2002 betalade sex andra organ inom State Departement ut 695 300 dollar för att finansiera ”konferenser och seminarium” hos oppositionen.
l År 2003 girerade ett annat CIA-organ, DRL, över 285 000 dollar till NED för ”val i förtid”.
l NED, via CIPE, girerade 1999-2003 över 462 686 dollar till CEDICE, ett organ inom det venezuelanska näringslivet.
l Acción Campesina, AC, ett organ hos de venezuelanska land- och boskapsägarna som har 120 mördade bondeledare på sitt samvete. Denna ”NGO” har en enda uppgift och den är att sabotera jordreformen i Venezuela som hittills har delat ut två miljoner hektar mark till de jordlösa. Mellan 2002-2004 har AC fått 93 000 dollar.
l La Asociación Civil Asamblea de Educación, det ”civila” samhällets utbildningsförening fick 167 000 dollar mellan 2001-2004. Organisationens uppgift är att förhindra regeringens utbildningsreformer som anklagas för att vara ”kubainspirerade”.
l La Fundación Momento de la Gente fick 229 747 dollar 2000-2004. Dess uppgift är att erbjuda oppositionspartierna ”juridisk hjälp” för att obstruera lagförslag hos den parlamentariska majoritetsgrupp som stöder regeringen samt lägga egna oppositionsförslag.

För två veckor sedan beslutade den kaliforniska avdelningen av AFL-CIO, USA:s landsorganisation, på sin 25:e kongress i San Diego, att kräva klarhet och stopp för att utnyttjas av NED.
”NED har en tvivelaktig historia och har regelbundet utnyttjats av USA:s regering för sina politiska internationella ändamål. Detta inkluderar bistånd till att störta demokratiskt valda regeringar eller för att blanda sig i i inre angelägenheter inom fackföreningsrörelsen i andra länder”, skriver avdelningen i sitt beslutsprotokoll.4
Beskrivningen är samtidigt en våldsam kritik mot den egna nationella ledningen för AFL-CIO i New York. Denna har ett tvivelaktigt förflutet och har spelat med de olika regeringarna i Vita Huset med målsättningen att splittra fackföreningsrörelsen i utlandet, i första hand Latinamerika.
I en resolution som Kalifornien-kongressen döpte till ”Rensa luften”, ifrågasätts AFL-CIO-ledningens agerande i förhållande till Venezuela men också det amerikanska LO:s agerande i samband med militärkuppen i Chile, 1973.
”Vi kräver att AFL-CIO-ledningen utan dröjsmål berättar vad den gjorde i Chile och andra länder under hägnet av vårt namn. Vi kräver att den upphör med denna verksamhet och politik där den fortfarande kan vara inblandad i finansiering av regeringsagenturer. I annat fall kan vår autentiska trovärdighet och förtroende hos arbetarna, här som i utlandet, ifrågasättas och förvandla oss till betalda agenter av den ekonomiska korporationens globala krafter”.

Noter:
1. I Sverige uppmärksammades EAP innan mordet på Olof Palme genom att deras aktivister störde alla offentliga arrangemang. När Palme mördades pekades den så kallade ”33-åringen” ut som mördaren. Denne lämnade Sverige och bosatte sig i USA där han mördades efter något år. Kopplingen EAP-CIA för mordet på Palme diskuterades men arkiverades. I Venezuela heter EAP Movimiento Laboral de Venezuela, MLV. De få medlemmarna kommer till största delen från den 1984 förbjudna katolska rörelsen TFP, Tradición, Familia y Propiedad (Tradition, familj och egendom). Gruppen är, enligt bedömare i Venezuela, en del av den internationella högerextrema rörelsen som leds av Lyndon LaRouche. TFP å sin sida har starka bindningar till den katolska Opus Dei, en rörelse från den falangistiska spanska fascismen, Till denna rörelse finns också nynazistiska grupper i Venezuela som knutits kring Shillerinstitutet som är en underavdelning till EAP,
2. www.venezuelafoia.info/NED/SUMATE/2003-548/index.htm
www.venezuelafoia.info/NED/SUMATE/2003-548/pages/Sumate-A3.htm
www.venezuelafoia.info
3. www.soberania.info/Articulos/articulo_841.htm#a
4. www.aporrea.org/dameverbo.php?docid=18524

Inrikes 19 april, 2025

Foodora satsar på robotleveranser: ”Svårt att få lönsamt”

Luckan på Starship-roboten måste låsas upp från beställarens mobil, innan matkassen – från en av Foodoras egna ”skuggbutiker” – kan plockas ut. Foto: Jacob Lundberg.

I och kring Stockholm experimenterar gigföretaget Foodora med automatiserade matleveranser, både på land och i luften. Men kommer de söta drönarbilarna att bli mer än en teknisk gimmick – och går de verkligen helt för egen maskin?

”Roboten är på väg. Anländer om 29 minuter.”

Den lilla ikonen på vad som ser ut som en radiostyrd bil rör sig sakta närmare redaktionshuset. Flammans reporter har fått en spårningslänk på mobilen, och ger sig ut för att genskjuta roboten innan beställningen kommit fram. Den är både lite snabbare och tar en lite annan väg än väntat, och det krävs att man småspringer efter för att hinna efter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 april, 2025

Via spelet ”Roblox” uppvaktas barn av medlemmar i våldssekter som 764 och No lives matter – för att sedan utpressas. Foto: Gorm Kallestad/NTB.

”No lives matter” är inte bara namnet på en våldsfixerad internetsekt. Det är också den logik som hela vårt samhälle följer. Om vi ska hejda rörelsen 764 måste vi förändras som samhälle.

Barn som tvingas strypa sina katter och rista in sina förövares namn i kroppen i direktsändning. En slumpvis utvald man med rullator i Hässelby som får ett knivhugg i ryggen.

När jag sett klart Linus Svenssons serie Dödens chattrum i tre delar på SVT Play är jag beredd på att gå med på Tidöregeringens alla straffskärpningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 17 april, 2025

Billigare busskort kan rädda miljön: ”Helt centralt”

De småländska Krösatågen trafikerar sträckor mellan Linköping i norr och Hässleholm i söder. Foto: Johan Nilsson/TT

För tre år sedan lanserades en rikstäckande tågbiljett i Tyskland. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en motsvarande ”Sverigebiljett” – och enligt transportforskaren Jens Hylander kan det också vara ett sätt att bygga politiskt engagemang kring kollektivtrafiken.

Mellan 2000 och 2021 steg priset på en svensk kollektivtrafiksbiljett med 139 procent – en dubbelt så stor ökning som bensinpriset genomgick under samma tid, enligt SCB.

– Även efter att Bränsleupproret krigat som värst är det som att kollektivtrafiken undgår samma populistiska vrede, säger Jens Hylander (bilden), forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 17 april, 2025

Motorstaden som rostade sönder

Fisher Body-verket i Detroit har varit övergiven sedan företaget gick i konkurs 1984. Nu finns det planer på att omvandla det gigantiska verket till bland annat hyresrätter. Foto: Mathias/Adobe stock.

En gång var Detroit den amerikanska ekonomins motor. I dag är fabrikerna stängda – men stadens arbetare kämpar på. I en grön Ford rattad av en fackveteran ger sig Flamman ut på upptäcktsfärd genom välfärdskapitalismens ruiner.

Efter en trött gränsvakts uttråkade frågor kliver jag ut från flygplatsen i Detroit, platsen som i hundra år varit den globala bilindustrins bultande hjärta.

Motorstaden, förevigad genom Motownsoundets namn, var byggd av och för bilindustrin, och erbjöd under en tid ett enormt välstånd för regionen.

Här har bilen format alla aspekter av det urbana rummet. Den trottoarremsa jag befinner mig på är del av ett trevåningssystem av vägar staplade på varandra, direkt uppkopplade mot Detroits motorvägssystem. Bakom taxibilarna tornar ett gigantiskt parkeringshus upp sig.

En silvrig kommunal buss glider in på parkeringsplatsen framför flygplatsens ingång. Jag kastar mig på, men lyckas inte köpa en biljett eftersom chauffören inte kan växla en tjuga. Hon låter mig åka med ändå, och under min timslånga resa genom natten fylls bussen sakta av stadens arma, sjuka och utslagna. Enligt en snabb bedömning har de flesta som hasar sig på drabbats på ett eller annat sätt av den opiatepidemi som härjar i landet.


I dag ligger trafiklederna som skurit genom stadens väv öde – åtminstone om man jämför Detroit med folklivet i New York eller trafikstockningarna i Los Angeles.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar 16 april, 2025

Borlänges kommunalråd Erik Nises bakom ratten på sin amerikanare. Foto: Jennifer Björck

”Om man är född bland proletärer / och gör narkotikaaffärer / om man är redan en gång straffad / så är det lätt att man blir haffad”, sjunger Nationalteatern i låten Kolla kolla, som släpptes år 1978.

”Jag släpper bara dunder, shoutout till kranen”, vrålade vi i kör 38 år senare. Av ”Du gamla, du friakunde vi inte mer än ett par rader, men varje gång introt till Yasins ”Trakten min” drog igång stämde vi upp i spontan allsång. Vi kunde hela låten utantill. Alla kunde den. Att sjunga med var lika självklart som att säga prosit när någon nös.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 16 april, 2025

Ebba Buschs Instagram-oro övertygar ingen

Ebba Busch talar under KD-dagarna i Karlstad den 4 april. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Regeringens 50 miljoner mot ätstörningar är inte bara en droppe i havet – utan ett vapen riktat mot den offentliga vården.

”Jag skulle kunna namnge influencers som förmedlar kroppsideal som får barn att hata sina kroppar”, sade Ebba Busch under KD:s landsdagar i Karlstad. ”Det är inte sådana röster vi vill att våra barn ska höra.”

Med de orden lanserade hon satsningar på 50 miljoner kronor mot ätstörningar i vårbudgeten. Hon förklarade att frågan är på ”liv och död” för unga kvinnor, och att det därför är dags att ”vrida om armen på tech-jättarna”.

Det är en välregisserad berättelse. Men det är också ett ypperligt exempel på hur regeringen använder ett verkligt, allvarligt folkhälsoproblem för att vinna politiska poänger – på bekostnad av just den vård de säger sig vilja rädda. Lägligt nog välkomnades utspelen av den välfärdslobby som just nu kämpar för att stoppa Socialdemokraternas återtagande av vård i offentlig regi.

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik.

I Stockholm pågår just nu något ovanligt: ett konkret försök att föra tillbaka välfärden i folkets händer. Det handlar om att sätta stopp för den vinstjakt som länge präglat stadens sjukvård, där privata aktörer – ofta med starka lobbyapparater bakom sig – har undergrävt likvärdig vård och urholkat resurserna. Inte oväntat möts förändringen av motstånd. De privata vårdlobbyisterna mobiliserar, och plötsligt står regeringen redo med det perfekta motdraget: en ”satsning” på just det område som Region Stockholm nu förändrar.

Entreprenören Isabella Löwengrip har engagerat sig för att stoppa nedläggningen av privata Mandometerkliniken (som avslöjats med systematiskt fusk), och tankesmedjorna Timbro och Synaps storsatsar på att bevaka S ”ideologiska projekt”. I den offensiva kommunikationen används inte sällan oroliga ätstörningspatienter som ”möts av nej från en pressad regionvård”.

Nog finns genuin oro för hur omstöpningen av Stockholmsvården ska gå till på ett patientsäkert sätt. Men för välfärdskapitalet handlar det snarare om att rädda vad som räddas kan i ett system där företag tillåtits tjäna pengar på patienter och brukare.

Och samtidigt som Busch nu slår sig för bröstet över öronmärkta pengar till en specifik diagnosgrupp, blundar regeringen för det som hela sjukvården – i samtliga regioner – har larmat om i åratal: behovet av kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner. Och reformer som säkerställer att pengarna stannar i sjukvården. Det hade kunnat rädda vårdcentraler, korta köer, ge bättre arbetsvillkor och faktiskt stärka ätstörningsvården – på riktigt. Men risken finns att det inte välkomnas lika varmt av kompisarna i näringslivet.

Läs mer
Inrikes 20 februari, 2025

Ebba Busch, jag fryser

Att bekämpa ätstörningar kräver mer än medieträning och markeringspolitik. Det kräver en vårdpolitik som sätter patienter före profit, och långsiktiga satsningar som stärker hela sjukvården – inte bara väl valda diagnosgrupper när det passar den politiska dramaturgin. Eller, för den delen, Ebba Buschs instagramföljare.

Utrikes 16 april, 2025

”Vi vill leva!” – vrede i Italien efter dubbla kvinnomord

Tusentals studenter demonstrerar den 3 april vid La Sapienza-universitet i Rom efter att Ilaria Sula, en student vid universitet, mördats av sin pojkvän. Foto: Marco Di Gianvito/ZUMA Press Wire/Shutterstock.

Efter mordet på två 22-åriga kvinnor inom två dygn skakas Italien av protester. Ilskan handlar inte bara om dåden, utan om en kultur där kvinnors liv ännu verkar väga lätt.

I onsdags såg jag Ilaria Sulas ansikte fyra gånger på väg till jobbet. ”Försvunnen”, löd texten i stora, röda bokstäver under bilden som tejpats längs min gata.

– Hon har sorgsna ögon, tänkte jag.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.

Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr