Vi lever i en tid då det som presenteras som ”ekonomi” för det mesta antingen är falskt eller saknar relevans för samhällsutvecklingen. I ett sådant läge är det särskilt välkommet att Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren uppdaterat sin ekonomihandbok.
Med stor entusiasm, överskådliga diagram och enkla, pedagogiska texter går de igenom ”självklarheter” som medborgarna sällan eller aldrig får tillfälle att se ifrågasatta i den allmänna debatten. Det är viktigt att veta att nyliberalismens genombrott i västvärlden – först med Reagans och Thatchers 1980-tal först och sedan spritt till andra länder – förde med sig en ekonomisk katastrof. Tillväxten sjönk, investeringarna dalade, arbetslösheten sköt i höjden, klyftorna vidgades. Därefter har nyliberalismen som begrepp fallit ur mode, men vi sitter kvar med institutioner och normer som formades med den – som begränsar demokratin och försvårar nödvändiga satsningar. Det är också viktigt att veta att det finns exceptionellt gott om pengar i Sverige. Att rikedomarna ansamlats i enorma mängder och skulle gå att använda på ett helt annat sätt än idag. Det är nödvändigt för en vettig samhällsdebatt, att fler känner till att reallönerna i Sverige vuxit rätt beskedligt, och att de väldiga produktivitetsökningarna i svensk ekonomi helt enkelt översatts i växande vinster för den lilla del av befolkningen som äger stora aktieposter. Det är framför allt viktigt att fler förstår förljugenheten i den borgerliga retoriken om arbetslösheten. Arbetslösheten går att få ned om den ekonomiska politiken inriktas på att anställa fler, och behoven finns i den offentliga sektorn. Det är i själva verket nödvändigt att den offentliga sektorn växer, om inte offentlig service som efterfrågas och som samhället har mer resurser att betala, ska blir allt mindre tillgänglig för allt fler.
Ehrenberg och Ljunggren har satt ihop en bok som handlar om allt detta. Men också om annat. Viljan att på några få sidor berätta den sanna historien om hur man ska förstå Keynes och Marx, eller den kritiska exkursen om varför sovjetisk planekonomi är jättedålig, lockar visserligen till en del funderingar och diskussion, men det känns inte oumbärligt. Författarnas kritik mot nyliberalt inspirerade arrangemang som utgiftstak och sparmål är väl underbyggd. Deras oförmåga att se kopplingen till svenskt EU-medlemskap, och inte minst hur detta medlemskap på ett handfast sätt fördjupar de problem som pekas ut, blir dock besvärande. Och samma sorts bristande koppling mellan faktiska maktförhållanden och effekter av politiska förslag präglar deras tankeexperiment kring fri invandring och global beskattning.
Men i det här sammanhanget blir det där ändå bara radanmärkningar. Den Nya Ekonomihandboken är en mycket värdefull bok. Den kan rekommenderas till nästan alla: den som känner sig osäker inför ekonomiska frågor över huvudtaget, den som vill få några nya politiska uppslag att fundera vidare på, den som behöver en bok att snabbt plocka fram siffror och fakta ur i den politiska debatten. Boken passar också utmärkt för klassrumsdiskussioner och studiecirklar.