Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh har debatten om psykvårdens framtid och nuvarande form blossat upp rejält. Det tvistas om huruvida Sverige ska satsa mer på psykvården och om vilka områden som ska prioriteras.
Folkpartiet har sagt att vi måste lägga mer resurser på tvångsvården.
Partiet skriver i en motion att det ska finnas större möjlighet att använda tvångsmedel när det är nödvändigt för patientens och andras säkerhet.
Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH, menar att det skulle vara helt fel att satsa på tvångsvård.
På ett seminarium i fredags pratade de om vikten av att satsa på öppenvård och mer stöd till kommunerna, om medias bevakning av psykiatrin och om myten som nu byggts upp om att alla psykiskt sjuka skulle vara farliga.
Kjäll Broström är socialpolitisk sekreterare för RSMH. Han vill uppmana riksdagen till besinning när den debatterar frågan om psykiatrins utformning.
– Detta går inte att diskutera utifrån vad som står i medierna, det krävs att man har ett ordentligt faktaunderlag.
Brostöm menar att tvångsvård, skrämmer människor att söka vård överhuvudtaget.
– Jag har inte träffat någon patient som sagt att ”det är tvånget som hjälpt mig”. Att vissa partier förespråkar starkare tvångsvård tycker jag är ett populistiskt och panikartat symbolförslag.
Han menar att konsekvenserna av utökad tvångsvård kan vara rent av farlig.
För att människor i behov av psykiatrisk hjälp ska våga söka sig till vården krävs istället att det förs en bättre dialog mellan läkare och patient. Problemet idag, menar Broström, är att det inte finns tillräckligt med platser inom den öppna psykvården. Fler mobila team, hemhjälp och personliga ombud är några exempel på saker som behövs.
En gemensam punkt som fördes av samtliga debattdeltagare var vikten av att de personer med erfarenhet av psykiatrin måste vara med i diskussionerna om framtiden.
– Som läget ser ut idag skrivs det mycket om psykiskt sjuka personer i media, men som debattpartner är dessa människor varken accepterade eller aktuella, sade Brostöm.
– Vi ska inte satsa ett öre på slutenvården förrän innehållet har granskats, sade psykologen Monica Igelberg. Man får ingenting utav det man behöver när man åker in på en sluten psykiatrisk klinik. Att medicinera folk är inte alltid rätt sätt att gå till väga på.
Kerstin Heineman (fp) är ledamot i socialutskottet. Hon anser inte att att slutenvården skulle skrämma folk till att inte söka hjälp.
– När man talar med både läkare och patienter menar de att det är ett problem att inte kunna få den hjälp man behöver. Vi förespråkar att i den öppna psykvården återinföra de så kallade försöksutskrivningarna. Fungerar inte detta ska det finnas möjlighet till slutenvård, säger hon.