Trots att bordet var dukat för ett maktskifte fick Norges mörkblå regering mandat att fortsätta i regeringsställning i måndagens val. Den främsta anledningen till det är Arbeiderpartiets hopplösa valrörelse.

I den norska valrörelsen talar politikerna gärna om norska värderingar och använder Sverige som avskräckande migrationspolitiskt exempel. Begreppet ”det svenska tillståndet” har blivit allmängods i en debatt där inga alternativa analyser längre erbjuds.

Det tyska högerpopulistiska partiet AfD väntas göra ett genombrott på nationellt plan i valet om två veckor. Medan partiet fortsätter att röra sig högerut utvidgar dess företrädare med en medveten provokationsstrategi successivt gränserna för vad som går att säga i den tyska offentligheten.

  Den colombianska Farc-gerillan övergick i fredags officiellt till ett politiskt parti efter över 52 års väpnad kamp. Efter en fem dagar lång konferens i Colombias huvudstad Bogotá bestämdes att namnet Farc ska behållas men med förändrad innebörd.

De senaste fyra åren har Norge haft sin mest högervridna regering sedan 40-talet. Högerpopulistiska Fremskrittspartiet (Frp) har gått från att vara en politisk paria till att bli ett centralt regeringsparti.

Migrationen till Italien har lett till en högersväng i opinionen inför nästa års val. EU:s nya planer på att stoppa migranterna lämpar dock mest över problemet på andra medlemsländer och riskerar att bli kontraproduktiva.

”Vi är alla socialdemokrater”. Så låter en gammal floskel i norsk politik.

Terrordåden i Spanien och Finland har fäst fokus på Marocko som är en av de största exportörerna av jihadister. I takt med att många återvänder från Syrien och terrorattentaten blir vanligare riskerar den stora marockanska diasporan i Europa att bli allt mer utsatt.

En trött utmanare, en machiavellisk kansler, ett splittrat vänsterparti och en konservativ ungdom bäddar för ännu en livsfattig tysk valrörelse.