När Sveriges riksdag röstade om att skicka vapenstöd till en stridande part för första gången sedan finska vinterkriget var bara ett parti emot: Vänsterpartiet. Det skedde efter att V:s partistyrelse med minsta möjliga marginal gått emot verkställande utskottets rekommendation att stödja vapenleveransen till Ukraina, enligt flera medier. Den nytillträdda partistyrelseledamoten Gertrud Ingelman berättar för Flamman att det var en ”lång och svår diskussion”, där Sveriges historiska position som ett neutralt värdland för diplomatiska förhandlingar ställdes mot viljan att hjälpa ett närliggande europeiskt land under attack.
Men diskussionen tog inte slut i styrelserummet. När riksdagsledamöterna sedan röstade valde fem personer – däribland Ulla Andersson och rättspolitiska talespersonen Linda Westerlund Snecker – att avstå. Den yttersta partiledningen, inklusive ledaren Nooshi Dadgostar, var frånvarande. Samtidigt var partimedlemmar i öppen konflikt i både traditionella och sociala medier. Förra partiledaren Jonas Sjöstedt vädjade till partistyrelsen om att ändra sitt beslut, vilket i sig ledde till frustrerade inlägg om att en nyligen avgången partiledare lade sig i.
Under tisdagskvällen samlas partistyrelsen till ett extrainsatt möte, två dagar efter det förra. Inför mötet skriver Nooshi Dadgostar på Twitter att verkställande utskottet inte vill ”utesluta några möjligheter att stödja Ukraina med grund i vårt entydiga försvar för folkrätten” och att ”nationell enighet i säkerhetspolitiska frågor och mycket stor följsamhet gällande det föränderliga säkerhetspolitiska läget är betydelsefullt i detta skarpa läge”. Enligt flera medier handlar det om att verkställande utskottet vill övertyga partistyrelsen att fatta ett principbeslut om att stödja en eventuell andra vapenförsändelse.
Stockholmspolitikern Rikard Warlenius gick tidigt ut med kritik mot partistyrelsens första beslut. Han säger till Flamman att han blev förvånad.
– Alla som följer nyhetsrapporteringen känner starkt i den här konflikten. De flesta vill stå på Ukrainas sida vid ett sådant här uppenbart övergrepp. Att hänvisa till en princip som jag inte är säker ens är tillämplig i ett sånt här läge blir märkligt och okänsligt, främst mot Ukraina men även mot folk i Sverige.
Enligt honom handlar det inte om vapenexport.
– Vi skänker bort vapnen. Sverige hjälpte Finland 1939, men inte spanska republiken några år dessförinnan. Jag hade velat ge vapen till den spanska republiken. Det är svårt att ha en principiell hållning i sådana här frågor, man får ta det från fall till fall.
Svenska Dagbladet rapporterar om en rädsla hos partiledningen för att beslutet förstör försöket att göra V till ett bredare, mer folkligt parti. Warlenius säger att han förstår det.
– Jo, det är väl sällan som Vänsterpartiet har fått så mycket kritik som igår. Jag är osäker på hur de här frågorna hänger ihop men det lär ju inte öka stödet för Vänsterpartiet, säger han och fortsätter:
– Och ställningstagandet missförstås, mer eller mindre avsiktligt. Även om det inte är så så kan det se ut som att vi är softa mot Ryssland.
Mot det kommer argument från andra håll i partiet om att vapnen kan hamna i fel händer, att principen om att inte exportera vapen till krigförande länder inte bör ändras hastigt och att Sverige alltså kan förlora sin allmänna position som värdland för diplomatiska fredsförhandlingar.
Det har också riktats kritik mot att Sjöstedt så tydligt uppmanade partistyrelsen att ändra sig, eftersom en vanlig princip är att nyss avgångna partiledare ligger lågt med den sortens uttalanden. Vad tänker du om det?
– Det är en helt annan sak än principfrågan. Jag har ingen jättestark åsikt om det. Men det stämmer att det är lite ovanligt. Det kan ju vara så att Sjöstedt visste att verkställande utskottet hade föreslagit till partistyrelsen att gå med på hela paketet, och att han därför visste att det var en omdiskuterad fråga. Det kan ha spelat in i hur han agerade.
