Jacob Johnson menar att jag har ett defaitistiskt synsätt på EU. Jag har svårt att förstå vad Johnson lägger i ordet om han gör tolkningen att jag inte tror på förändring? Det gör jag naturligtvis. Jag tror däremot inte på kaos och oordning, som Johnson vill pådyvla mig. Möjligtvis har jag en annan syn på demokrati och varifrån den bör utgå än Johnson. Jag menar att de demokratiska enheterna bör vara mindre, inte större. Det är därför ett Europas Förenta Stater inte är möjligt i min bok.
När det kommer till Vänsterpartiets inställning så är det partiledningen som får svara på frågor om den. Men visst har det varit så att V tidigare har röstat mot på pappret bra och progressiva förslag för att de samtidigt ökar EU:s överstatliga inflytande över Sverige. Det är ju det som rent kommunikativt varit svårt för Vänsterpartiet att hantera hemma i den svenska debatten. Johnson tycker att V ska vara för EU. Jag tycker att partiet mycket tydligare ska föra en utträdeslinje, men det är upp till kongressen att besluta om hur V:s EU-politik ska se ut i framtiden.
Johnson lyfter också upp EU-kritiken i Storbritannien. Mig veterligen är den mångbottnad och hör också ihop med självständighetskampen som förs bland de olika delarna av den brittiska unionen. Vänstern i Storbritannien är delad i sin syn på EU. Inte minst Jeremy Corbyn, Labours partiledare, har varit oklar om vilken sida han kommer vilja stödja i folkomröstningen.
Och ja, varför skulle inte den svenska vänstern stödja den brittiska höger som vill lämna EU? Vi var inte främmande för sådana allianser i EMU-omröstningen 2003. Vi är skyldiga att vara tydliga mot chauvinistiska utträdesargument, men inte att byta position bara för att högern ställer sig på vår sida.
Johnson svarar inte på någon av de frågor som jag menade att de som vill reformera EU måste svara på, utan kastar i stället tillbaka frågan igen. Det är naturligtivs sant, att även vi som vill lämna EU måste svara på frågor, så jag tänkte försöka mig på att svara på Johnsons.
När det kommer till flyktingpolitiken så tror jag att den kommer vara lika enhetlig som den är nu, alltså inte alls enhetlig. Det som kommer finnas utan EU är bättre ekonomiska förutsättningar för varje enskilt land att ta emot flyktingar, eftersom EMU är en katastrof för det land som vill föra en progressiv ekonomisk politik. Sen till frågan om vad som händer med en kollapsad inre marknad? Frihandel kommer uppstå ändå, eftersom den inte är beroende av dagens institutioner, det finns trots allt frihandel utanför EU också. Värt att påminna om är att det inte bara handlar om en inre marknad utan också handelshinder utåt. Utan EU raserar alla utåtriktade handelshinder.
Att ställa frågan ”Och sen då?” som Johnson gör i rubriken blir lätt absurt. Alternativet till att vara med i EU är att inte vara med i EU. Det finns ingenting oumbärligt som vi får genom EU, och måste skaffa på något annat sätt. Det finns däremot väldigt mycket att förlora på att vara kvar i en union med liberal ekonomisk politik som ökar ojämlikheten som ledstjärna, oavsett majoriteterna i medlemsländerna. Men jag fortsätter gärna debatten, så Jacob Johanson, vad är alternativet till att inte gå ur EU?
