– Det är så jävla orättvist, utbrast yngste sonen i telefon när vi pratade bostadspolitik. Jag hade just varit på ett möte där jag fått veta att allmännyttan där jag bor sedan drygt 50 år måste göra ett nödvändigt stambyte och att det var jag och mina grannar som skulle stå för fiolerna och jag var bara tvungen att prata av mig.
För drygt 50 år sedan flyttade jag till den förortskommun där jag fortfarande bor. Den kommunen var – till skillnad från alla andra förortskommuner till Stockholm – den enda som inte hade några inkomstkrav för att man skulle kunna flytta dit.
Att jag skulle välja hyresrätt i allmännyttan var självklart. Jag hade vare sig lust eller kompetens att byta värmepanna eller skrapa husväggar eller lägga nytt tak. Jag accepterade att hyran var högre än lån och avgifter för en bostadsrätt, därför att jag visste att om något gick sönder skulle hyresvärden se till att det blev reparerat. Jag ville bo i allmännyttan för att kunna påverka mitt boende och jag gillade tanken på att både fattiga och rika, sådana som är födda i Sverige och sådana som är födda i något annat land, skulle bo i samma område.
För det är ju det som allmännyttan handlar om, De kommunala bostadsbolagen som ägs av kommuninvånarna ska erbjuda hållbara och prisvärda bostäder som alla kan hyra. Det som skiljer hyresrätten i allmännyttan från hyresrätten hos bolag som Wallenstam och Akelius är den sociala dimensionen. Den sociala dimensionen är så viktig för lagstiftaren att det finns en särskild lag som reglerar den, den så kallade Allbolagen. Vi har med andra ord allmännyttan för att alla ska ha någonstans att bo och allmännyttan var – när den skapades – en del av välfärdspolitiken tillsammans med bostadsbidrag för barnfamiljer och bostadstillägg för pensionärer och en progressiv skatteskala.
Hyran måste spegla samhällsutvecklingen” säger de två fastighetsägarna unisont, och tycker att en hyreshöjning med 3–4 procent är lagom
Men det var då det. I dagarna läste jag i ett pressmeddelande att SABO, de kommunala bostadsbolagens intresseorganisation, gått samman med Fastighetsägarna, Wallenstams och Akelius privata intresseorganisation och gjort gemensamma riktlinjer för hur hyran ska sättas. ”Hyran måste spegla samhällsutvecklingen” säger de två fastighetsägarna unisont, och tycker att en hyreshöjning med 3–4 procent är lagom. Vilken samhällsutveckling undrar jag? Den som lett till ökade klyftor i samhället? Den som lett till trångboddhet? Den som lett till att allt fler barn vräks från sina hem?
Som om den samhällsutveckling SABO och Fastighetsägarna talar om kommer att leda till att pensionärerna som bor i deras hyresrätter skulle få en höjning av pensionerna eller bostadstilläggen med lika mycket.
Skattesystemet vi har i dag gynnar det privata ägandet av bostaden genom att den som äger och förvaltar till exempel bostadsrätter kan göra ränte- och rotavdrag. Runt 30 miljarder kronor kostar avdragen för det privata ägandet oss årligen. Så när allmännyttan måste byta stammar så blir det hyresgästen som får betala. Då hjälper inte pengarna som S, V och MP avsatte i budgeten för att stödja renoveringar i hyreshus eftersom en medelinkomst i ett område på drygt 18 000 kronor inte räknas som en ”socioekonomisk utmaning”. Med skattefria underhållsfonder hade vi sluppit se hemlösheten öka bland låginkomsttagare. Då hade allmännyttans hyresgäster inte behövt betala dyra stambyten med nästan fyrtioprocentiga hyreshöjningar.
Hur tänker de politiska partierna värna hyresgästerna i allmännyttan? Eller är de politiska partierna överens om att det inte behövs någon allmännytta som bygger bostäder som alla har råd att bo i? Och var på barrikaden är Hyresgästföreningen och resten av folkrörelsesverige i kampen om bostaden som mänsklig rättighet?
Jag upprepar sonens ord: Det är så jävla orättvist!
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.
