Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].
I Danmark har det varit en viss kalabalik om politikers bisysslor. Det danska parlamentet Folketinget har ingen talman. Positionen fylls av Folketingets formand. I rangordningen ligger personen mellan drottningen och statsministern. I praxis betyder det enbart att Folketingets formand sitter närmare drottningen än statsministern när det är taffel. Folketingets formand har chaufför och bil, eget stort kontor och har samma uppgifter som Riksdagens talman, som enligt Riksdagens hemsida har det yttersta ansvaret för hur riksdagsarbetet planeras och bedrivs.
Det är vanligt att en medlem av danska Folketinget är till exempel ledamot eller ordförande i olika styrelser, inklusive arvode. Hittills har alla som blivit Folketingets formand frånsagt sig sina bisysslor. Nya Folketingets formand, politikern Søren Gade från Det Konservative Folkeparti, har inte gjort det. Det har kritiserats från alla håll och det har framhävts att jobbet som Folketingets formand är lika omfattande som arvodet om lite mer än 2 300 000 kronor per år. Gade säger att han även måste tänka på tiden efter Folketinget och behåller sitt ordförandeskap i styrelsen för Esbjerg Hamn. Inklusive ett arvode om 420 000 kronor per år.
Vi låter bilden stå kvar en stund.
Det kanske är därför som debatten upphörde lika plötsligt som den började, för betyder detta att vanliga medlemmar av danska Folketinget, som får ett arvode om ungefär 1,1 miljon per år, har ett jobb som inte tar upp all deras tid? Och kan man jämföra med svenska förhållanden, även i kommunerna? Enligt Uppsala kommun fick exempelvis dåvarande ordförande i kommunfullmäktige i Uppsala Erik Pelling (S) i 2021 ett arvode från Uppsala kommun om drygt 1 000 000 kronor. Erik Pelling var den som fick mest från Uppsala kommun och frågan är nu om Erik Pelling fick sin dryga miljon för ett jobb som inte tar upp all hans tid? Frågan är relevant eftersom Erik Pelling under 2021, samtidigt som han var förtroendevald, hade uppåt 40 arvoderade bisysslor.
Tyvärr är deklarationer sekretessbelagda, även för politiker som annars får betalt av folket. Det vill säga ingen kan veta hur mycket politiker som Erik Pelling tjänar utöver pengarna från kommunen. När jag dessutom i UNT den 14 januari 2018 drev med Erik Pellings många uppdrag och tyckte det var synd om honom eftersom han aldrig träffade sin fru och sina barn, fick jag ett svar. Minsann. Erik Pelling (S) skrev att han har många som hjälper honom. Men får även hans hjälpare arvode för samma jobb som Erik Pelling? Eller fungerar det så att en rad frivilliga politiska wannabes på en helt oreglerad arbetsmarknad exploateras för att politiker som Erik Pelling ska kunna håva in pengar? Samma frågor kunde ställas till ett tiotal andra politiker i Uppsala kommunfullmäktige som under 2021 fick mer än 750 000 kronor från Uppsala kommun, plus eventuella arvoderade bisysslor.
Uppmaningen till de mäktigaste politikerna, som även kunde formuleras som en nyårsönskning, är att de började jobba lite hårdare för att hålla sina många löften, i stället för att vara så upptagna av att skaffa sig så många ekonomiska fördelar som möjligt genom att spela fransk clown för de riktiga makthavarna, kapitalägarna. Och även att de ska börja utse ledamoten i olika styrelser och så vidare som vet lite om sina uppdrag, i stället för att konsekvent utse sig själva.
Alternativt kunde man vända på det och torrt empiriskt konstatera att en politikers arbete inte har något att göra med att styra landet. Detta säkerställs av de verkliga härskarna, kapitalägarna. I stället ser det ut som att en politikers jobb består i att lägga sig i så lite som möjligt genom att i all oändlighet ägna tid åt att diskutera i grunden olösliga problem. En politiker tycks alltså tillhöra en särskild kast av människor vars arbete i första hand handlar om att – genom att lova allt som sedan aldrig kan hållas – håva in så mycket som möjligt med minsta möjliga arbete och minsta möjliga formella ansvar. Inklusive att ha så många bisysslor och sitta i så många styrelser och så vidare som möjligt.
Och under tiden härjar kapitalet fritt.
Morten Nørholm, Uppsala, dissident, docent, ph.d.