Det är svårt att vara glad över ett valresultat som ser ut ungefär som förra valet, förutom på en punkt. Sverigedemokraterna har ökat enormt mycket på framförallt Moderaternas bekostnad. Sverigedemokraterna är valets stora vinnare. I valet 2010 fick SD 5,7 procent. I årets val har de sannolikt fördubblat sitt väljarstöd. I EU-valet i våras fick de 9,7 procent. Trots järnrörskandaler och avslöjanden om rasistiska uttalanden går de rejält framåt. Sverigedemokraterna är ett högerparti, även om de inte så tydligt profilerar sig som det. Sanningen är dock att de allra oftast röstar med alliansen samtidigt som valundersökningarna visar att det framförallt är arbetarklassen som röstar på dem. Där har vänstern en viktig roll att fylla. Känslan av maktlöshet behöver tas på allvar och mötas av någonting annat än lösningar i form av rasistisk populism. Att vi idag har ett tillsynes stabilt invandrarfientligt parti – som inte ens företräds av seriösa politiker – är valresultatets allvarligaste konstaterande.
Borgerligheten har totalt klappat ihop. Det är inte konstigt, med tanke på vilket facit samhället är efter åtta år av allianspolitik. Att Moderaterna läcker som ett såll till Sverigedemokraterna och tappar nästan 7 procent till Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt har meddelat att regeringens avskedsansökan lämnas in idag och att han avgår i vår. Att alliansregeringen avgår och att Reinfeldt är arbetslös, det är trots allt – en liten seger.
Både borgerliga politiker och tyckare försökte under valnatten banka in mantrat att ”ingen mer än SD är egentligen glad efter detta valresultat”. Det är sant att vi är många som kommer grubbla och våndas över SD:s valresultat. Men det bör konstateras att förutsättningarna för att driva en politik som i stället för att trasa sönder välfärden finns en liten men avgörande möjlighet att bygga ihop istället för att dra isär samhället.
Jan Björklunds parti sjunker till historiskt låga nivåer. I skrivande stund får de 5,4 procent stöd av väljarna. Sedan Lejonkungens drömresultat (13,4 procent) i valet 2002, har Folkpartiet backat och backat. Att vara ansvarig för det skolsystem som haft den sämsta resultatutvecklingen i Europa och samtidigt gå till val på devisen ”Rösta för skolan” var ett stort misstag. En ny partiledare i Folkpartiet är ett måste.
Annie Lööf har spurtat och spurtat men trots det blev det ingen raket. Ett något sämre resultat än förra valet, men långt högre än de fyra procent som partiet guppat kring under mandatperioden. Kristdemokraterna går tillbaka något men får ändå ses ha gjort en stark valspurt då de under långa perioder legat under fyraprocentsspärren. Men Göran Hägglunds tid är nog i och med Alliansens kollaps, förbi. I stort kommer borgerlighetens framtid och chockskador bli intressanta att bevaka.
För Socialdemokraterna är det är såklart ett märkligt val. De gör ett marginellt bättre val än tidigare år, men är på sätt och vis ändå valets vinnare. De får statsministerposten och uppdraget att bilda regering. Men valresultatet är ett nederlag för Socialdemokratin. Även om de är Sveriges största parti så är marginalerna till de övriga inte särskilt stor. Det kräver en ny strategi från Socialdemokraterna och bara framtiden kan utvisa vad den strategin kommer att innebära. Ett försvagat Miljöparti och ett Vänsterparti som står still gör utvecklingen mycket svårspådd.
Miljöpartisterna på valvakan jublade inte direkt. Miljöpartiet tappar marginellt i jämförelse med valresultatet från 2010. Det är kanske något förvånande. Förra riksdagsvalet, men även i EU-parlamentsvalets har de nått framgångar genom att attrahera regeringskritiska borgerliga väljare. Frågan är vad som har hänt nu? Mp har givetvis tappat en del till Fi, men rimligtvis är det inte hela förklaringen. Tidigare val har Mp varit starka i skolfrågor, men i årets val har både S och V positionerat sig väl. Just miljö- och klimatfrågor har tyvärr inte stått i fokus i valrörelsen och antagligen har det påverkat Miljöpartiets valresultat.
Feministiskt Initiativ fick sent på söndagen konstatera att de sannolikt inte kommer in i riksdagen och landar på ett slutresultat på 3,1 procent. Stödröstningskampanjen de allra sista dagarna har sannolikt förbättrat resultatet för dem, men sannolikt är det V och möjligtvis S och MP-röster som i slutändan gått till Fi. Det är givetvis problematiskt eftersom det i praktiken innebär att det rödgröna blocket har försvagats.
