I November 2003 kallade Lars Ohly till presskonferens med temat ”Marknadslösningen misslyckades – ta tillbaka tågtrafiken”. Nu gäller annat. Med vindens hastighet har det tydligen tillkommit nya kunskaper som gör att en majoritet i vänsterpartiets partistyrelse är beredd att sälja ut Green Cargo, det vill säga före detta SJ Gods. Man släpper sitt eget partiprogram och anpassar sig till marknadens krafter, eller möjligen till socialdemokratins krav (det är viktigt att få vara med)?
Beslutet ger konsekvenser för demokratin, regionalpolitiken och säkerheten.
Demokratiaspekterna; Ur transportsynpunkt har Sverige starka och svaga regioner. För att göra Sverige runt måste en solidarisk strategi finnas. Detta kan enligt oss i vänsterpartiet enbart uppnås med statligt ägande med de fördelar ett statligt ägande har.
Regionalpolitik: Att solidariskt skapa förutsättningar i hela landet kan enbart uppnås med statligt ägande. Logistiken kan kanske ges fördelar vid en försäljning. Men varför offra den inhemska vagnslasttrafiken? I stället för utförsäljning kan vi möta utlandstrafiken med ett dotterbolag som Norge Cargonet. Green Cargo har nu 80 procent av godstrafiken i Sverige, 70 procent av dessa är vagnslasterna. Ralion (tyskägt) den europeiska jätten som nämns som en eventuell köpare, vill givetvis komma åt de lönsamma delarna av godsmarknaden. Vad händer då med de olönsamma transporterna och med stationer och terminaler? Vad händer med miljön? Transporterna kommer att hamna på landsvägarna, stationer och terminaler stängs och regioner dör ut.
Säkerheten: I en avreglering säger ägarna, utövarna och säkerhetsansvariga själva att ekonomismen gör att utbildning, underhåll och säkerhet blir åsidosatt. Det har vi sett både här i Sverige och på annat håll, bland annat i Storbritannien.
Man behöver inte vara en Einstein för att räkna ut följderna av en utförsäljning. När SJ delades upp i olika bolag fick det nybildade bolaget Green Cargo börja sin verksamhet med en ryggsäck med många miljoner i underskott. Mycket tyder på att regeringen redan då hade en utförsäljning i sikte.
Förklaringarna som Karin Svensson Smith, Lars Ohly och Lars Bäckström ger till att vänstern måste gå med på en utförsäljning är följande:
– annars kommer moderaterna att göra upp med socialdemokraterna och sälja ut allt,
– annars går Green Cargo i konkurs,
– annars kommer inte kollektivavtal och pensionsåtaganden att säkras.
Vad är det för kunskaper som vänsterpartiet med Karin Svensson Smith i spetsen fått och av vem? Kunskaper som inte utgör något faktaunderlag men som partistyrelsen håller i högerhanden. Varför håller ni inte partiprogrammet i vänsterhanden för vägledning? Varför överger ni de socialistiska grundvärderingarna om makt och ägande? Varför överger ni transporter med tåg för de norra regionerna i Sverige?
Varför överger ni miljötänkande och nollvisionen? Varför överger ni uppdraget att vara vänsterpartister? Beslutet i partistyrelsen att ge riksdagsgruppen mandat till att stödja regeringens bedömningar om framtiden med Green Cargo är att flytta återigen vänsterns ideologiska gräns ett snäpp till höger. Vi pratar om socialism men stödjer ekonomismen. Man måste också ställa sig frågan, hur ser arbetsordningen ut för vänsterpartiet när Karin Svenson-Smith, Lars Ohly och Lars Bäckström kan ge sig fullmakten att bedömma frågan om Green Cargos framtid som sedan blir underlag för övriga partistyrelsen att ta ställning till som bygger på enbart ekonomism men går emot vårt eget socialistiska partiprogram? Kongressbeslut, partiprogram och framtagande av foldrar som säger att vänsterpartiet skall förstärka de statliga verk som nu finns kvar – är detta bara luft värt? Hur har partistyrelsen tänkt sig att skapa förtroende för de människor vi har ett upprdag för, med sådana här aktioner?
Låt vänsterpartiet vara den rörelse som skapar alternativa förutsättningar och möjligheter genom att ha transporter och kommunikationer kvar i statligt ägande. Behåll Green Cargo!
