Någonting är märkligt i ett land där hela den politiska debatten i grund och botten handlar om att skapa arbete och tillväxt genom att på olika sätt gynna storfinansen. Märkligheten uppstår främst när det visar sig att detta gynnande inte alls behöver leda till arbete och tillväxt.
I ett klimat, där vi inte anses ha råd att hjälpa folk med kronisk ryggvärk, har cirka 100 miljarder kronor lagts ned på projektet Jas 39 Gripen.
Eftersom Jas militära användbarhet från början varit omdebatterad har argument om arbetstillfällen och industriutveckling varit viktiga. Om det är något som bitit på olydiga fredsaktivister är det jobben.
De vanliga argumenten om att det rör sig om marknadsekonomins lagar har inte gått att använda. Detta är inte fråga om en normal marknad.
Priset är inte fastslaget från början och i köpargumenten ingår investeringar i helt andra brancher och en hel arsenal av utrikespolitiska påtryckningar.
USA, som tidigare anklagats för att använda sitt globala bevakningssystem Echelon för industri-spionage, befanns lägga ned stor energi på att baktala Jas-planen till svenska regeringens förtret.
Inte heller kan man säga att det inte rör staten och skattebetalarna. Den ursprungliga kapitalinsatsen kommer i fallet Saab direkt från skattebetalarna.
Och planen säljs i högsta grad av den svenska statsministerns besök, samt ett koordinerat arbete av Exportrådet och andra korporativa organ.
Fram till idag har vi i alla fall trott att denna statsunderstödda monopolekonomi med stora inslag av legala mutor levererar arbete. Det är det vi lär oss varje valrörelse. Att det är exportföretagen i detta exportberoende land som måste gynnas för att vi inte ska förlora arbetstillfällen.
Och att projekt som Jas stärker näringslivet. Och att vi alla sitter i samma båt, AB Sverige.
Så lät det när de hittills oöverträffade kostnaderna för Jas-projektet debatterades. Och så har det låtit sedan dess.
För varje ny omgång i den långa historien har nya halmstrån dykt upp för politiker som tvingats försvara det orubbliga beslutet från 1981 att Jas utgör försvarets huvudsatsning.
Senast menade Aftonbladets Lena Mellin att försäljningen slutligen skulle ge oss valuta för investeringen. ”Det finns en person som borde vara extra glad över att Sydafrika köper svenska JAS-plan. Det är du. Utan export av superplanet tvingas svenska skattebetalare så för hela utvecklingskostnaden” (Aftonbladet 13 augusti 1999).
Ja, nu blev det inte heller så. För de miljarder som Sydafrikas köp inbringar ska fler arbeten flytta. Det är inte bara av ondo. För Syd-afrikas del är det förmodligen positivt – den sydafrikanska regeringen sitter i en härva av lokala konflikter som hotar stabiliteten i hela regionen.
Och för sin del har de räknat med att Jas kommer att tillföra cirka 23 000 jobb. Vi får se om det verkligen blir så i det fallet åtminstone.
När det gäller Jas-projektet kan man lugnt säga att precis allt har gått fel.
Statens beslut har vägletts av industrins, det vill säga Wallenbergs intressen. Industrin har sålt projektet med löften om arbetstillfällen, som nu visar sig gå upp i rök.
Exemplet Jas är hämtat från en industrigren där kopplingarna till staten är tydliga – inte därför att de egentligen är mer omfattande än i bilindustri eller läkemedel, utan därför att försvarspolitiken är mer påpassad och mer diskuterad än Sveriges övriga exportpolitik.
Hyckleriet med utlovade arbetstillfällen måste sluta. Privat-ägda koncerner, om de så är upp till öronen finansierade av skattepengar, bryr sig inte ett vitten om arbeten skapas.
Därför skall de inte ha något att göra med försvarsindustrin eller de kalkyler som ligger till grund för försvarsbeslut.
Ej heller över den generella exportpolitiken.
Till dess att det finns en demokratisk kontroll över försvarsindustrin och exporten kan vi minnas den före detta chefen för Exportrådets avdelning för ”Business Development and Offsets”, Eva Wiking Johnssons, ord i SvD 23 februari 1995:
”När ni nästa gång kritiserar/ förfasar er över eller läser de negativa och ironiska omdömena om Jasprojektet, tag då i beaktande alla de framgångar, exportmöjligheter, kontakt- samarbets- och utvecklingsmöjligheter som projektet givit och skapat för AB Sverige.”
