– Vi har till alla våra arrangemang bjudit in partiledningen, säger Karin Svensson Smith. Men det tycks finnas en överenskommelse att inte delta.
Karin Svensson Smith menar att hon inte haft genomslag om kollektivtrafikens avreglering, varken i Flamman eller Vänsterpress.
Men det är väl också på grund av att du och Vägval vänster tagit fokus från sakfrågor genom att föra debatt om partiets interna arbete?
– Jaha, då kanske jag ska låta bli att svara på dina frågor så är vi färdiga med varandra. Om det är så att det ena tar utrymme från det andra.
Nu tänker jag skriva den här artikeln i vilket fall som helst. Är det kollektivtrafiken du avser när du säger att det saknas debatt i partiet?
– Det är snarast att debatten blir ensidig.
Du har sagt att du motarbetas också av din egen partiförening i Lundoch av vänsterpartiet i Skåne. På vilket sätt menar du att det har varit så?
– Det var när vi skulle ha kampanj om tågtrafiken och Posten. Vi hade gjort foldrar centralt. Då fick vi inte dela ut dem. Om man bokat plats och blåsorkester så har de låst in foldrarna och du kan inte hämta dem för du har ingen nyckel.
– Men jag har så många andra som bjuder in mig i Skåne så jag behöver inte partiet som kontakt. Men det är ingen hemlighet att de som inte gillar att jag kom in i riksdagen inte vill se mig i debatten.
Har du fler exempel?
– Nej det räcker med det. Det är flagrant att partiets folder inte delas ut. Nu har jag inte tid med dig men återkom gärna om kollektivtrafiken.
Nita Lorimer är ledamot av Vänsterpartiet Lunds styrelse och var aktiv i kampanjen mot privatisering. Hon var en av dem som mest bestämt vägrade dela ut de centrala foldrarna.
– Det hade ingenting att göra med Karin Svensson Smith personligen, jag visste inte att hon varit med och gjort den. Vi gjorde ett eget material, en Lundversion.
– Det är inte tvunget att dela ut allt partiets centrala material. Styrelsen bestämde att Lund inte skulle dela ut dem. Hon har ingen nyckel men det är ont om nycklar och det är många som inte har någon.
Nita Lorimer påpekar att detta var längesen – i november förra året – och säger också att Karin Svensson Smith är välkommen till alla medlemsmöten precis som alla andra. Detta understryker också Daniel Sestrajcic, som satt i valberedningen då Vänsterpartiet Skåne skulle utse sina riksdagskandidater 2002, och var en av dem som förespråkade Karin Svensson Smith. Att de som inte ville se Svensson Smith i riksdagen skulle motarbeta henne avfärdar han.
– Det var en demokratisk valkonferens. På den presenterades en annan kandidat, Philip Vaughan. Hon placerades på andra plats. En enig valberedning föreslog henne men på en valkonferens har du rätten att göra andra val.
Karin Svensson Smith valdes in i riksdagen med hjälp av personkryss. Att hon nu är Vänsterpartiet Skånes riksdagsledamot respekteras i partiarbetet, menar Daniel Sestrajcic, och tar som exempel när han själv arbetade som projektanställd inför EU-parlamentsvalet i våras.
– Det Karin Svensson Smith gjorde mycket klart var att han gärna tog debatter men inte ville dela ut flygblad, hålla torgmöten eller bemanna valstugor.
Daniel Sestrajcic menar att det finns flera fora för den som vill delta i debatten i vänsterpartiet lokalt.
– Våra studier, medlemsmöten och tidskriften Menander är öppna för alla. Karin Svensson Smith har, utifrån vad jag kan bedöma, behandlats som alla andra men det är inte konstigt att folk börjar bli sura när hon agerar splittrande.
– Vissa anser att de ska behandlas annorlunda. Vägval vänster, Karin Svensson Smith, Johan Lönnroth – varför ska partiet ta särskild hänsyn till dem framför alla andra medlemmar? Det är ingen grupp som fått så mycket utrymme som gruppen kring henne, både i partiet och i borgerlig media.
– Om man går omkring med en sån förljugen världsbild om partiet som hon så måste man ju både må mycket dåligt och tycka att något är mycket fel och då kanske man ska fundera på om man inte ska lämna partiet.