Det förvirrande med resten av vänsterpartierna är att många av dem har principiellt inte något emot en gemensam valuta. Däremot har i princip alla vänt sig emot uppbyggnaden av EMU, som de menar är en högerkonstruktion.
Det finns också partier som är uttalat negativa och som delar vänsterpartiets kritik av euron, däribland märks portugisiska kommunisterna PCP, Socialistiska Partiet i Nederländerna, Socialistisk Folkeparti i Danmark, de franska kommunisterna PCF och det grekiska kommunistpartiet KKE.
– Dessutom finns ett antal partier som är emot EMU-konstruktionen som den ser ut nu med bristande demokrati och nyliberalism, säger Stellan Hermansson och räknar upp Förenade vänstern IU från Spanien, Rifondazione Comunista och Comunisti Italiani från Italien, vänsterpartiet Synaspismos från Grekland och det finska Vänsterförbundet.
– Ett renodlat ja finner du inte hos vänstern, menar Hermansson.
– Jag är personligen för varje uttryck och rörelse som kan bidra till en progressiv, icke-populistisk förändring av EU:s nuvarande politik. Ett svenskt nej till EMU skulle vara ett sådant bidrag, säger till exempel Francis Würtz, ordförande för vänstergruppen i EU-parlamentet.
Spänningarna kan dessutom vara stora och inom ett och samma parti kan olika linjer vara representerade. Det finska Vänsterförbundet har till exempel en mycket kritisk ledamot i EU-parlamentet, Esko Seppänen, men även sådana som ordföranden Suvi-Anne Siimes som var vice finansminister i den regering som inträdde i EMU.
I Storbritannien verkar det för en utomstående som att högern lagt monopol på EMU-motståndet och att vänstern arbetar för ett inträde. Inte heller den bilden är med sanning överensstämmande, menar Jan Å Johansson, i dag anställd för nej-kampanjen, som tidigare har arbetat på Europaparlamentet och följt den brittiska vänsterdebatten om euron noga.
– Nej, man kan inte säga att vänstern är för euron, säger han och pekar på att många inom Old Labour är motståndare.
Den falangen betraktades på 70-talet som högerflygel i partiet men efter att Tony Blair skapat sitt New Labour och dragit partiet långt högerut räknas de av många som en vänsterkraft.
– Den nu döde Peter Shore till exempel, minister i flera Labourregeringar, var en mycket stark EU-kritiker, säger Johansson.
Bland lite färskare exempel tar han upp den organiserade vänstern inom Labour, Socialist Campaign Group, som tidigare hade hela 15 ledamöter i europaprlamentet. Efter Tony Blairs ”rättning i leden-kampanjer” finns dock ingen av dessa kvar.
Det skotska socialistpartiet, SSP, har också chanser att få representation i EU-parlamentet i nästa val efter att ha gjort stora framsteg i de lokala skotska valen. Även det partiet är numera motståndare till euron.
Att det finns motstånd mot euron även inom det brittiska Labourpartiet visar klart och tydligt också det faktum att inför nästa EU-parlamentsval kräver Tony Blair att alla kandidater ska skriva under en deklaration att man är för EMU, den som inte gör det kan ej kandidera. Inom Labour finns dessutom en egen kampanjorganisation för euromotståndet, LATE, Labour against the euro, Labour mot euron.
– På grund av de skeptiska väljarna i norra och södra England har dessutom flera Labourkandidater blivit allt mer kritiska på senare tid, menar Jan Å Johansson som också påpekar att det var en konservativ regering som tog Storbritannien med i EU och att det då var arbetarrörelsen som stod för motståndet.
I republiken Irland säger både det gröna partiet och vänsternationalistiska Sinn Fein nej till euron.
Vad tycker då andra vänsterpartier om den svenska omröstningen? Flamman fick ett samtal med Helmut Markov, parlamentsledamot för tyska PDS och bland annat ledamot i kommittén för ekonomi och valuta.
Han säger sig ha förståelse för att den svenska vänstern är motståndare till euron.
– Om jag vore svensk hade jag röstat nej. Euron kommer att leda till försämringar av bland annat välfärden, säger han.
Lite dubbelbottnat hoppas han dock samtidigt, som europé, att Sverige går med.
– Sverige skulle kunna hjälpa oss inom valutaunionen med att få in frågor om välfärd, miljö och en annan typ utrikespolitik, säger han.
Partiet PDS drev kampanj mot euron när den skulle införas under mottot ”inte den här euron”.
– Vi var motståndare eftersom vi tycker att ECB inte bara skulle ha en finansiell roll utan en politisk också. Som det är nu innebär det bara att arbetslöshet och andra politiska frågor skjuts undan för rena ekonomiska hänsyn, säger han.
Markov menar att stabilitetspakten, som visserligen inte är direkt kopplad till euron, nu leder till stora nedskärningar i Tyskland.
– Att bara ta hänsyn till att man inte får ha mer än tre procents budgetunderskott leder till att Tyskland inte kan göra nödvändiga investeringar, säger han om situationen i sitt eget land.
