21 augusti skrev Vänsterpartiet på sin hemsida att ”Alla studenter förtjänar ett tryggt och bra boende”. Vi i Vänsterns Studentförbund håller helt med och är glada att frågan lyfts upp till diskussion. Men vi vill också fortsätta på en taktisk diskussion och se vilka ytterligare reformer som krävs för att skapa en mer heltäckande trygghet för studenter.
Ett bra och tryggt boende för alla skulle lösa ett stort problem för Sveriges studenter. Utan ekonomiska marginaler och en säker inkomst kan boendet dock inte bli tryggt. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)räknar i år med att den genomsnittliga studenten går back med 205 kronor varje månad. Studenter har med andra ord ingen möjlighet att bygga upp en ekonomisk buffert. Ekonomiska problem ligger därför aldrig mer än en kuggad tenta bort. Akademisk prestation är direkt kopplat till inkomsten, och ett boende blir inte tryggt om vi inte garanterar att studenter faktiskt har pengar till att betala hyran.
Det vi behöver är ett tryggare sätt att försörja landets studenter. På sin hemsida skriver Vänsterpartiet att de vill att 650 av de 1 000 kronor som borgarna höjde studielånet med förra året ska omvandlas från studieskuld till studiebidrag. Detta välkomnar vi. Men det är för lite för att skapa en verklig ekonomisk säkerhet. Studiemedlet ligger i dag och svävar kring fattigdomsgränsen, samtidigt som studenter bär med sig sina studieskulder genom livet. Studenter behöver helt enkelt en högre inkomst.
I ett första steg måste studiemedlet öka. I nästa steg behöver vi fråga oss- är skuldsättning alls ett politiskt rimligt sätt att finansiera studier? Studier är och bör räknas som ett arbete. I förlängningen är utbildning något som kommer hela samhället till gagn. Studier lönar sig ekonomiskt, men för också fram humanistiska värden som vi tror är oerhört viktiga på ett samhällsplan.
I Vänsterpartiets utbildningspolitiska program står det att partiet på sikt vill införa studielön. Vi tror att idéer är mer användbara i praktiken än i programmen. Studielön skulle skapa möjlighet för kreativa och berikande studier bortom lönsamhetskrav och press på att bli ”anställningsbar”.
Studielön skulle också vara en feministisk reform. I dag ser vi hur kvinnodominerade yrken har låga löner och lång studietid. Detta leder till att kvinnor i hög grad drabbas hårdare av studieskulderna. En studielön för alla studenter löser detta problem. Ytterligare en fördel med studielön är att det skulle göra det svårare att använda studenter som låglönereserv. I dag utnyttjar bemanningsföretag studenter som lättinringd, lågavlönad timpersonal, vilket i sin tur pressar ner lönerna för hela löntagarkollektivet. Studielön skulle alltså vara nyttigt för många fler än bara studenterna.
Utan tvivel skulle borgerligheten sparka bakut över blotta tanken på studielön. Men är det vänsterns uppgift att göra borgerliga ledarskribenter nöjda? Eller är vår uppgift att skapa ett rättvisare samhälle? Vi tror inte att vi kan växa som rörelse genom att falla in i de ramar borgerliga ekonomer och ledarskribenter beskriver som ”rimliga” och följa de kriterier som får oss att framstå som ”regeringsdugliga”. Det är de borgerliga ideologernas uppgift, själva anledningen till att de existerar, att utmåla oss som ohållbara. Ingen vandring mot mitten kommer kunna förändra detta. Istället tror vi att vi behöver en visionär vänster som kan visa på verklig förändring, politiska möjligheter och vägar till ett bättre samhälle.
Det stämmer som Vänsterpartiet skriver på sin hemsida att ”trygghet ger framtidstro”. Men ett politiskt projekt behöver en trygghet som förändrar, inte en trygghet som stävar efter att bevara. Vi vinner inte dagens allt mer prekariserade ungdom genom att försvara status quo: vi måste visa att en annan värld är möjlig att vinna.
