Striden om framtidens människa börjar alltid här och nu. Den börjar i skolan. Därför är det nödvändigt att den nu presenterade gymnasieutredningen blir läst, kritiserad och bemött av vänstern. Där finns grundritningarna för klassamhällets förstärkta befästningar och nya försörjningssystem.
Med Bengt Göranssons ord: skolan är lika mycket en fråga för föräldrar som för den barnlöse pensionären. I skolan byggs eller undergrävs självförtroende och självbild för resten av livet. Där utmanas eller permanentas klass- och könsroller. Lika viktiga som de ämneskunskaper vi tar med oss från skolåren är de konkreta erfarenheterna av vårt eget och andras värde. De studsar mellan väggarna från övre plan till nedre som ett eko av antingen kommenderande eller resonerande röster, som en minnesbild av antingen en skolmiljö vi delade med varandra eller en skola som var uppdelad.
Genom den socialistiska kampen i Marx efterföljd, löper insikten att den konstruerade uppdelningen mellan teori och praktik måste brytas om socialismen alls ska vara möjlig. Det gäller både inom yrkesliv och utbildning. Därför är återgången till renodlat yrkesförberedande program, strippade på den grundläggande allmänbildning som gör det möjligt att delta som jämlike i samhällslivet, och studieförberedande – i sin tur ännu fattigare på praktiska kunskaper – så förödande. Det innebär ett stort kliv tillbaka, till tiden före den sammanhållna gymnasieskolan.
Halvvägs mellan då och nu, 1981, kom en annan gymnasieutredning (SOU 1981:96) som pekade i en helt annan riktning. Utredarna tog fasta på kritiken mot att den dåvarande gymnasieskolan ”endast till namnet är en integrerad skolform” och argumenterade för att tiden var mogen att helt bryta uppdelningen mellan yrkesförberedande och teoretiska program. Istället uppställdes målsättningen att alla elever skulle lämna gymnasiet med lika möjligheter att gå direkt ut i arbetslivet eller fortsätta studera.
Det var ett radikalt grepp. Men det genomfördes aldrig. Det kan vara läge att rota fram utredningen och läsa den jämsides med dagens. De har samma undertitel, men det är ingen risk för förväxling. Den ena pekar mot en mer civiliserad ordning, en friare ordning, den andra pekar rakt in i ett stall med fållor. Därinne står en major och tänjer sin nya piska. När han ler skymtar en lekfull glugg mellan framtänderna.
