Nyligen kom Socialdemokraternas partistyrelses beslut om vinster i välfärden. S är för vinstuttag, men vill ha ”ordning och reda” i välfärden.
Själva rapporten bakom Socialdemokraternas ställningstagande Vinst, valfrihet och kvalitet tar upp flera av de problem som vinstkritiker brukar lyfta. Men i stället för att landa i slutsatsen att vinster bör återinvesteras i verksamheten, lägger man fram en rad åtgärder för att kontrollera och begränsa vinstuttaget.
Frågan man ställer sig när man läser Vinst, valfrihet och kvalitet är till slut; varför krångla till det så? Vilken kontrollapparat ska tillståndspröva varje ny ägare till välfärdsföretag? Är det någon som tror att en företagare med ett vinstintresse för ögonen inte kan vara ”kreativ” i sin redovisning, även om redovisningen nu ska tvingas vara helt öppen? Och om så är fallet, hur mycket resurser ska satsas på att jaga välfärdens vinstfuskare med blåslampa? Det är oklart hur många av förslagen i rapporten ska följas upp.
Därtill kan man undra när vinstuttag på skattepengar inte går ut över verksamheten i välfärdssektorn. Kan vi acceptera ett vinstuttag om bara tio procent av brukarna har liggsår? Fem procent? Eller måste det vara noll? Och om inga åldringar har liggsår betalar jag faktiskt hellre skatt för att Gun ska få en pratstund eller håret lagt än för att en företagsledning ska berika sig.
Samtidigt är också rapporten bitvis direkt slapp. Under stycket ”Mångfaldens betydelse” får vi veta att ”valfrihet uppfattas också som ett positivt värde av de flesta medborgare. En majoritet vill välja exempelvis primärvård och skola”
Jaha, enligt vem? Jo, Friskolornas riksförbund, enligt rapportens egna källhänvisningar.
Här talar vi om ett av Sveriges största partier, ett potentiellt regeringsparti, som gör en utredning om en av de mest brännande inrikespolitiska frågorna just nu. Ett parti med egna tankesmedjor knutna till sig. Frågan uppstår; oavsett vad man nu tycker om mångfaldens betydelse, fanns det verkligen inget lämpligare underlag att luta sig mot?
Ännu mer intressant blir det när man hänvisar påståendet om primärvård till rapporten Konkurrensens konsekvenser från den borgerligt färgade tankesmedjan Samhälle och Näringsliv, SNS. Man måste läsa SNS-rapportens texter mycket välvilligt för att få det att stämma med verkligheten.
Konkurrensens konsekvenser var en av de mest omstridda rapporter som gavs ut förra året, just för att många av slutsatserna gick tvärtemot mainstream-borgerliga åsikter. Som Piteå-tidningens ledarsida förtjänstfullt pekat ut var Konkurrensens konsekvensers slutsatser ungefär de motsatta till de påståenden som S-rapporten gör. Bland annat konstaterar SNS att ”det empiriska stödet för att den svenska friskolereformen skulle ha lett till höjd kvalitet i skolan totalt sett är svagt” och att det är svårt att se några samhälleliga vinster med de senaste årens konkurrensutsättning. Borgerliga debattörer krävde att det skulle tryckas upp rättelseblad och delas ut med rapporten. De slutsatserna återkommer också längre fram i den socialdemokratiska rapporten. Men att använda sig av SNS-rapportens slutsatser för att lyfta fram betydelsen av mångfald i välfärden är märkligt, minst sagt.
Reaktionerna på partistyrelsens beslut verkar inte heller ha övertygat de socialdemokrater som är mot vinster. ”Det bidde en tumme”, konstaterar en socialdemokratisk bloggare.
– Det är åtminstone ett steg i rätt riktning att tala om begränsningar men man kan gå ännu längre, säger Joakim Sandell, ordförande i S Malmö, som motionerat för ett vinstförbud, till Flamman.
I december lägger LO fram sin utredning om vinster i välfärden och det är på Socialdemokraternas kongress som det verkliga beslutet tas. Oavsett hur det blir kan vi räkna med att sista ordet om vinster i välfärden inte är sagt inom S.