Den senaste tiden har flera inlägg på högerns ledarsidor handlat om Megafonens roll i förortsrevolten. Flera anstränger sig för att misskreditera organisationen. Är de rädda för den starka röst med krav på medborgarinflytande som växer fram från Stockholms förorter?
Joar Horn (M) i Aftonbladet 23/5 menar att Megafonen ”bär ett stort ansvar” för bilbränderna i Husby och omnämner den som ”uppviglande kravallorganisation”. Ivar Arpi (SvD 3/6) menar att de liksom Pantrarna är okonstruktiva representanter för förorten.
Hanne Kjöller (DN 4/6) tycker att Megafonens röst är ”oklar”. Hennes strategi är konsekvent misstolkning. Enligt henne har organisationens talesperson i augusti sagt att det var tre till fyra år sedan det var oroligheter i Husby. Uttalandet ska ha gjorts i samband med oenighet om en föreningslokal. Kjöllers slutsats är att Megafonen ”erbjuder lugn och vapenvila i utbyte mot pengar”. Synnerligen allvarlig anklagelse på högst godtyckliga grunder. Vidare förfasar sig Kjöller över ett bildspråk med knutna nävar och förstår inte symboliken som berättar om kamp för social rättvisa, med vink åt medborgarrättsrörelsen i USA.
Förutom att Megafonen har gjort ett gediget jobb med presskonferens som vittnat om övervåld från polisens sida mot boende och arbetande i området, ställt upp på otaliga intervjuer, publicerat inlägg där medlemmar rapporterat sin syn på vad som händer, bedriver organisationen flertalet aktiviteter som har all anledning att få det att krypa i skinnet på högerskribenter; lokala mobiliseringar mot utförsäljningar av allmännyttan, protester mot nedläggning av lokal service, målet att rätten till bostad ska gå före ekonomiska intressen. Alltihop med krav på att boende ska ha reellt inflytande i frågor om närområdet.
Från sin unika position, med kunskap och erfarenheter om förortsförhållanden i Stockholmsområdet, förmedlar de sin analys av de senaste veckornas reaktioner. Även fast det givetvis finns andra uppfattningar fungerar de just som en megafon från förorten. Kan det vara detta som oroar högerns ledarskribenter? Tolkningsföreträdet i medierummet utmanas av en framväxande rörelse som kan skildra från händelsernas centrum med egen röst.
När Kjöller för att avsluta sin kritik mot Megafonen, lyfter fram organisationens mobilisering mot Reva är det oklart vart hon vill komma. Många grupper och enskilda personer reagerade på jakten på papperslösa och rasprofileringen av alla som kliver ut genom SL:s spärrar. Ifrågasättandet av rätten att vistas i Sverige är en provocerande upplevelse som bara drabbat vissa. Men i artikeln framställs det som att mobiliseringen mot Reva handlade om att attackera polisen. En naiv misstolkning eller medveten ansträngning att smutskasta en organisation vars syften och position provocerar högerns skribenter?