Återinför arvsskatten och förmögenhetsskatten, differentiera fastighetsskatten. Se till att pengarna stannar i regionerna. Kortad arbetstid för att begränsa konsumtionen, klimatpolitik med klassanalys och omfördelning av resurser från bankerna till folket. Låter det som eko¬socialism? Inte om man frågar företrädaren för det parti som förespråkar nämnda politik.
– I samhällen med mindre klyftor kan man se till andra aspekter av livet än konsumtion, därför vill vi bekämpa samhällsklyftorna. Om någon kallar det för socialism eller marxism så struntar jag i det, det är logik, säger Carl Schlyter, Partiet Vändpunkts talesperson.
Han pratar mycket och snabbt; sakpolitik, valrörelsen inför EU-valet och partiets långsiktiga målsättningar. Till saken hör att Partiet Vändpunkts uppstart och utveckling har gått i rasande fart.
Efter många år som både riksdagsledamot och europaparlamentariker för Miljöpartiet, tillika en av de mest tongivande interna kritikerna i partiet, bröt sig Carl Schlyter ut ur partiet i protest mot januariavtalet för att starta eget i februari.
Sedan dess har en rad namnkunniga politiker från Miljöpartiet slutit upp bakom honom, däribland Valter Mutt, Annika Lillemets och Max Andersson. Partiet Vändpunkt bildades bland annat som en reaktion på den förskjutning av det politiska landskapet som kom av januariavtalet, där både Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog ett rejält kliv högerut. Samtidigt, menar Carl Schlyter, finns det ett uppdämt behov bland väljarna av en klimatpolitik som förhåller sig till samhällets ojämlika fördelning, ett behov som han menar att de andra partierna inte bejakat.
– De progressiva krafterna inom politiken har inte lyssnat på människor utanför storstäderna. Med tanke på den ekonomi vi har med kraftigt ökade klyftor så borde Socialdemokraterna fått fler röster, men diskussionen har handlat om andra saker. Vi bildades på grund av januariavtalet där man inte kopplat ihop klimatfrågan med klassklyftorna. Ska man föra en kraftfull klimatpolitik måste man betala tillbaka pengarna till folket, säger Carl Schlyter.
Han anser att det inte går att förespråka en klimatpolitik utan att också överbrygga de olika förutsättningar människor har att exempelvis handla ekologiskt eller välja bort bilen. Carl Schlyter hänvisar till forskning som visar att trots att höginkomsttagare har ett klimatvänligt konsumtionsmönster så är det låginkomsttagare som släpper ut minst koldioxid eftersom de saknar resurser att konsumera och flyga. Därför vill Vändpunkt se en socialt omfördelande klimatskatt, där de som konsumerar mycket, bor stort och bidrar med större klimatutsläpp ska betala mer — pengar som ska användas för att låginkomsttagare och personer boende i glesbygden ska kunna betala mindre och få bonus för att de lever klimatsnålt.
– Jag tror att alla svenskar inser att vi står inför en stor omställning, men den måste kännas rättvis. Pengar från miljöskatter och höjda förmögenhetsskatter ska bland annat gå till stärkt skydd i socialförsäkringar. I produktion av naturresurser ska tio procent av det gå tillbaka till regionen för att stärka kommunal service. Då behöver man inte åka tjugo mil till närmsta vårdcentral. Alla tjänar på det, det ger fördelar för hela Sverige när färre tvingas söka sig till städerna, säger han.
Vidare kritiserar Vändpunkt den ständigt ökande tillväxt som dagens ekonomiska system kräver. Carl Schlyter vill reglera bankerna och minska trycket på ökad konsumtion. Ändå, kan invändas, kommer förmögenhetsskatten i Vändpunkts idealsamhälle bara gälla för de allra rikaste 1-2 procenten. Dessutom sker en omfördelning där låginkomsttagarna kommer få mer pengar att röra sig med. Om det inte bidrar ökad konsumtion? Jo, men Carl Schlyter menar att det inte är där skon klämmer.
– De med allra lägst inkomster skulle få bättre livskvalitet med ökad konsumtion. Om en fattigpensionär får köpa en ny jacka är ju det bra, i jämförelse med om en rik person köper sin sjunde jacka. Det handlar om att satsa resurser på de som har lägst inkomst, säger han.
En del av den politik som Partiet Vändpunkt står för går i linje med humanekologisk forskning och teoribildning. Humanekologi är läran om människan och hennes omgivning i termer av klimat, teknik, materialflöden, resurser och samhälle. En av de främsta inom fältet i Sverige heter Alf Hornborg, han är professor vid Lunds universitet och en stor del av hans gärning består just i att påvisa hur föreställningar om miljövänlig tillväxt och resurssnål teknik inte förändrar någonting när det bakomliggande systemet med snedfördelade resurser består.
– För det första behöver vi tänka om vad det gäller tillväxt och vad teknikutvecklingen egentligen betyder globalt och för miljön. Jag skulle dra andra slutsatser än vad de flesta progressiva politiker skulle göra. Tilltron till solpaneler och vindsnurror är väldigt stark och utbredd även inom vänstern, men om vi ska överleva klimathotet behöver vi omorganisera vår teknik och ekonomi så att det inte handlar om att dra till sig resurser från andra sidan jordklotet där det finns billig arbetskraft. Till exempel solpaneler produceras idag med en fjärdedel av europeiska löner och ingen bryr sig här om någon bli förgiftad. Det handlar om pengarna, vi måste lära oss att utgå från de resurser och den markareal vi har här till vårt förfogande. Tekniken är ett sofistikerat sätt att ta från andras rum och tid, säger Alf Hornborg.
Men frågan är då om Partiet Vändpunkt förespråkar en politik som faktiskt skulle kunna ändra på nämnda förhållanden? Alf Hornborg själv tror att utsikterna är små.
– Jag förstår Schlyter och company som vänder ryggen åt Miljöpartiet, klimatfrågan ur ett fördelningsperspektiv är jätteviktig. Men för att vi ska få radikala förändringar måste det bli en riktig finanskris. Vi är alldeles för bekväma nu, det går alldeles för bra för svensk ekonomi. Men den dag det börjar bli svårt skapas en större öppenhet i debatten. Som det är nu tror jag att Vändpunkt inte kommer göra ett revolutionerande inbrott i politiken, nyliberalismen är i för stark hegemoni, säger han.
Men från Partiet Vändpunkt är man fast besluten om att försöka rucka på fördelningen av samhällets resurser även utan ekonomisk kris. De vill att man tar ut den ökade produktiviteten och teknikutvecklingen i arbetstidsförkortning för att på så sätt öka löneandelarna i ekonomin, samtidigt som företagen ska vridas ur händerna på de som äger kapital. Allmänintressebolag, bygdebolag, gemenskapsbolag och medarbetarägda bolag ska decentralisera den koncentration av makt som Vändpunkt kritiserar.
– Enligt vår ideologi är decentralisering av makt och beslut en viktig del. Vi tror att det bästa sättet att engagera sig är om man känner att det man gör spelar roll, och det gör man ju närmare besluten man kommer, säger Carl Schlyter.
Men om bara två månader stundar EU-valet. Efter att ha samlat in de 1500 namnunderskrifter som behövs för att kandidera handlar det nu om att föra ut sin politik.
– Jag är säker på att vår politik är populär men min enda oro är om vi får ut den innan EU-valet. Det som har glatt mig är att bland de medlemmar jag träffat hittills är det en hög andel som aldrig sysslat med partier förut. Vi har uppenbarligen tilltalat folk som inte känt sig hemma någonstans i partipolitiken tidigare och det har stärkt mig i min tro att koppla ihop social rättvisa med klimatpolitik. Nu ska vi bara få ut det budskapet, säger han.
Att Carl Schlyter känner viss oro att nå ut till väljarna i tid är till stor del befogat, i alla fall om man frågar Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap.
— Först måste jag vara dysterkvist och säga att det är en utomordentligt liten chans att de kan komma in. De har samma väljargrupp som Miljöpartiet, och den gruppen är så liten att Miljöpartiet redan har bekymmer, vilket hypotetiskt också kan betyda att de kommer in men inte Miljöpartiet. Något som skulle leda till en ytterligare fragmentisering av det svenska politiska landskapet, säger han.
Ulf Bjereld nämner Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ som lyckade exempel på partier som kammat hem röster i EU-valet. Men huruvida Vändpunkt är ett parti som saknats i politiken och erbjuder ett alternativ till de som redan finns är han skeptisk mot.
– Det råder ingen brist på politiska partier, men politiken har fragmenterats där socialdemokratiska och kristdemokratiska partier tappat väldigt mycket stöd i Europa. Nya partier har bildats men om det finns efterfrågan är upp till väljarna att avgöra. Ingenting är omöjligt, men uppförsbacke det har de, säger han.
Vad det ska bli av Carl Schlyter och Partiet Vändpunkt återstår alltså att se. Förutom sitt vänsterliberala partiprogram vill de också förändra det demokratiska systemet, motverka partiernas konkurrens och utreda möjligheten att införa ett slags folkligt veto som ska kunna stoppa riksdagsbeslut. Ambitionerna är minst sagt höga.
– Vårt långsiktiga mål är att ersätta sossarna. Vi vill bli det nya partiet som gynnar folk som gör samhället bättre för människor utan att förstöra för miljön. Det är kaxigt, men vi behöver inte få alla röster. Om vi börjar växa kommer andra partier anpassa sig. Så vi behöver inte få 50 procent, det kan räcka med 20, säger Carl Schlyter.