Bara två år efter att den största strejken någonsin genomfördes i Colombia utlystes den 28 april en ny generalstrejk. Trots pandemin slog denna det förra rekordet i antal deltagare. Den direkta orsaken var en planerad skattehöjning som regeringen lagt fram för att minska budgetunderskottet som uppstått under pandemin. För den colombianska befolkningen som drabbats av massarbetslöshet och fattigdom var beskedet om ekonomisk åtstramning en provokation.
Staten har svarat på protesterna med urskillningslöst våld. Minst 50 personer har dödats, 378 har försvunnit och minst 1 728 fall av polisvåld har rapporterats. Miljonstaden Cali, i landets västra del, utvecklades snabbt till epicentrum för våldet. Mauri Balanta Jaramillo arbetar som kommunikationsansvarig för den sociala gräsrotsorganisationen Casa Cultural ”El Chontaduro” i Cali. Hon beskriver via telefon hur protesterna och våldet kom att koncentreras till staden.
– Under generalstrejken var den sociala mobiliseringen störst i Cali. Trots att protesterna var fredliga har staten svarat med extremt våld. Regeringen har försökt diskreditera strejken genom att hävda att den leds av kriminella, säger hon till Flamman.
Polisvåldet har varit så brutalt att FN, EU och amerikanska kongressledamöter har fördömt det och uppmanat regeringen till återhållsamhet. Förutom misshandel och övervåld från kravallpolis under själva demonstrationerna har de gångna veckornas protester präglats av ett annat fenomen: civilklädda poliser som infiltrerar demonstrationerna. På sociala medier sprids otaliga videor som visar hur beväpnade män skjuter mot demonstranter. Mauri Jaramillo blev själv ögonvittne till en sådan scen:
– Polisen har varit våldsam sedan strejkens första dag. Framför allt i arbetarklassområden i Cali. Den 6 mars såg jag hur en folkmassa stannade en skåpbil full av civilklädda poliser som var på väg till en demonstration. Poliserna började skjuta på folkmassan. Jag såg också hur de sköt tårgasgranater in i bostäder där äldre människor bor. De vandaliserar också vägar och offentliga byggnader och skyller det sedan på demonstranterna.
I flera fall har civilklädda poliser ertappats när de avrättar demonstranter. På videor syns hur de skjuter demonstranter i huvudet, ofta från motorcyklar. På andra videor syns hur uniformerad polis låtsas gripa dessa infiltratörer, för att sedan låta dem ”rymma”.
Anledningen till att just Cali blivit till centrum för protesterna är enligt Mauri Jaramillo att staden är ett slags mikrokosmos av det colombianska samhället.
– Cali har blivit centrum eftersom det finns en stor afro-colombiansk befolkning här som lever utan värdighet. Staden präglas av extrem ekonomisk och rasmässig ojämlikhet. Politikerna försöker hävda att de fattiga områdena i utkanten av staden inte hör till Cali. Så afro-colombianer och ursprungsbefolkningen har utnyttjat strejken för att kasta ljus på dessa frågor. Detta år har det blivit ännu värre på grund av pandemin. Cali var en tidsinställd bomb av ojämlikhet, rasism och förtryck som väntade på att explodera.
De senaste dagarna har situationen eskalerat i staden. Människor från de rikare har stadsdelarna har beväpnat sig och i flera fall attackerat medlemmar ur urfolksrörelsen Minga som har varit pådrivande i protesterna.
– I söndags var en hemsk dag för proteströrelsen här i Cali. En grupp invånare från de rika delarna av södra Cali kom beväpnade och började skjuta mot demonstranter från sina bilar. Borgmästaren försvarar de rika, som han beskriver som ”goda medborgare”, och i söndags sade han att urfolken inte hör hemma i Cali och att de bör återvända till sina områden. De lät också stänga gränsen till regionen så att demonstranter från andra städer inte ska kunna ta sig hit. Det kan vara början på en massaker, säger Mauri Jaramillo.
Skottlossning mellan civila grupper och rapporter om matbrist har fått vissa att varna för inbördeskrig. Mauri Jaramillo menar dock att det är överdrifter från regeringens sida.
– Det finns humanitära korridorer som upprättats av ursprungsbefolkningen och som gör att matleveranserna kan fortsätta under protesterna. Regeringen säger att demonstranterna blockerar vägarna men det är inte sant. Pratet om inbördeskrig är också ett sätt för regeringen att diskreditera protesterna.
President Iván Duque drog förra helgen tillbaka skattehöjningen och förra måndagen avgick hans finansminister. Men protesterna fortsätter. Ett av rörelsens huvudkrav är nu att Duque själv avgår. Han har dock vägrat samtala med proteströrelsen. Därmed lär också våldet fortsätta. Under samtalet får Mauri Jaramillo veta att en väninna gripits av polis när hon var på väg hem. De misshandlade henne och hotade att våldta henne och sedan lämna hennes kropp i en container.
– Vi är rädda varje gång solen går ned. Det är då polisen slår till. De blockerar internet och sociala medier så att vi inte kan kommunicera. Jag träffade en kvinna som sade att hennes son hade gripits. Varje natt ringde han från häktet och sade att demonstranter torteras. Polisen misshandlar dem och tvingar dem sedan att ringa sina familjer för att terrorisera befolkningen.
