Det har fram tills nyligen funnits oskrivna regler om hur klimatrörelsen ska debattera och föra sig. Man får inte vara för alarmistisk, skrika och tjata om att jorden som vi känner den inte kommer finnas kvar så länge till. Helst ska man som klimatdebattör bara lyfta fram positiva exempel och bara ingjuta hopp i dem som lyssnar, läser och följer debatten. Vi får inte ge folk klimatångest!
Som tur är börjar den fasaden att rämna. Det peppiga hoppfulla sättet har bara förpassat klimatfrågan till bakgrunden – och det måste få ett slut. I valrörelsen gjorde Isabella Lövin ett försöka att bryta mot den icke-alarmistiska retoriken i en lysande text i ETC (2/8, 2018) – men när hon intervjuades i SVT:s partiledarutfrågning var försiktigheten och den omotiverade optimismen tillbaka.
Ett gäng presidenter och statsministrar runt om i världen vill givetvis inte inse vart vi är på väg och helst vill de att alla bara slutar fråga och skriva om det. De vill inte ta i tu med den klimatkollaps som är förestående. Ja, klimatkollaps är ett mer passande ord än klimatförändring för det är inte förändringar vi står inför, det är ett sammanbrott och en kollaps av vårt sätt att leva. Att säga klimatförändringar om det som händer är som att kalla en utländsk invasion för ett oväntat besök, som journalisten och författaren George Monbiot sa i en intervju med brittiska Novara Media nyligen.
För Donald Trump, Vladimir Putin och Xi Jinping förstör det alarmistiska snacket om klimatet alla deras mysiga relationer med näringslivet och alla deras femårsplaner för ökad tillväxt och växande BNP. Insikten om klimatkollapsen måste ifrågasätta tillvägagångssättet för hur all vår politik och ekonomiska system har skapats. Och ändå är det i den fantasivärlden även våra svenska politiker lever. FN:s klimatpanel IPCC satte i veckan återigen fingret på precis det: Insatserna för klimatet behöver dubblas om vi ska hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grad.
Anledningen till att högern är full av klimatförnekare och bromsklossar är såklart att de, precis som Trump, Putin och Xi Jinping är marknadens bästa vänner.
Samtidigt som jag skriver detta håller det på att byggas en ny flygplats i Sälen, som ska stå klar hösten 2019. Tidningen Affärsvärlden rapporterar (3/10, 2018) att företaget Skistar som äger många anläggningar både i Sälen och Trysil, verkar ha vänt sin negativa trend. Nu minskar förlusterna och bolaget höjer utdelningen. Flygplatsen i Sälen är en av orsakerna bakom att Skistar satsar 100 miljoner kronor i investeringar i anläggningar i Hundfjället. Det genererar arbetstillfällen och ytterligare expansioner för andra företag i branschen. Men vem är det som får betala i slutändan?
Det är klart att det är lätt för en kommunpolitiker i Malung-Sälens kommun att ge grönt ljus till de tillstånd och bygglov som krävs för att säkra ytterligare arbetstillfällen, turister – kanske till och med inflyttning. På något magiskt sätt så verkar kommunpolitiker nämligen inte ha något ansvar för klimatet, det ligger på riksplanet.
Och hur ser det ut där? Den förra regeringens satsningar på en utbyggnad av Arlanda går enligt plan. Dagens 26 miljoner resenärer som passerar Arlanda varje år ska bli 70 miljoner på sikt. Man kan fråga sig om detta inte innebär fler flygresor än Bromma flygplats som Miljöpartiet slagits för att lägga ner. Man skär lite här och lägger till jättemycket där. Det är en logik som inte är bra för klimatet.
Anledningen till att högern är full av klimatförnekare och bromsklossar är såklart att de, precis som Trump, Putin och Xi Jinping är marknadens bästa vänner. De kan köpa sig ur klimatkatastrofer: bygga ett högre hus på sin strandtomt eller köpa den svindyra elbilen. Men för oss andra är det dags att göra upp med bilden av klimatpolitiken som ett hot mot industrin och jobben. För i själva verket är det tvärtom. Vi måste göra kopplingen mellan klimatomställning och sysselsättning för hela landet till en självklarhet. Investeringar i att klimatsäkra Sverige inför kollapsen, ställa om industrin och bygga ut de kollektiva färdmedlen ger jobb och ekonomisk utveckling.
Mycket talar för fyra förlorade år, lite oavsett vilken regering det blir, så frågan är väl snarare – vad kan vi göra för att politikerna ska lyssna bättre? För att få dem att förstå att det är allvar nu och att de inom sin levnadstid kommer få uppleva ett helt annat land, med helt andra problem, om vi inte vänder utvecklingen och börjar göra helt tvärt om mot vad vi gör nu.
Elcyklar, laddstolpar och skattesubventioner i all ära vad ska du och ditt parti göra för att Malmö inte ska spolas bort nästa gång det kommer ett stort regnoväder? Hur ska du och ditt parti motverka att hela Jönköpings stad måste flyttas från Vätterns strand? Hur ska du och ditt parti se till att mat kan levereras till norra halvan av landet när både bil- och järnvägar ligger under vatten på för infrastrukturen avgörande platser?
