Är detta slutet för djuphavsborrning?
– Nej, jag tror inte det. Oljebolagen är väldigt fokuserade på dessa havsbrunnar. Oljan är inte outtömlig. Snarare är det så att den olja som utvinns idag är de sista dropparna. Och stora delar av det som är åtkomligt nu finns under havet. Sett till den totala efterfrågan handlar det inte om en stor andel – då är oljan i Mellanöstern och oljesanden i Canada viktigare. Men de släpper inte till mer olja i Saudiarabien…
– Idag pågår omfattande djuphavsborrning utanför Nigeria, Angola och Brasilien på mycket större djup än i den Mexikanska gulfen. Och en stor del av den borrning vi har utanför Norge sker på 250-400 meters djup. Det väsentliga ur säkerhetssynvinkel är egentligen inte om det är 350 eller 2 000 meter utan om det är så djupt att man inte kan använda dykare, utan är beroende av undervattensrobotar. Men en sak är mycket tydlig: den här olyckan visar att oljebolagen inte är i stånd att klara säkerheten kring den här typen av oljeutvinning.
Så vad händer nu?
– Jag kan inte se några regleringar komma från exempelvis Brasilien. Frågan är om myndigheterna i USA nu sätter nya regleringar kring borrningen. En möjlig lösning är att kräva att det alltid skall finnas ett parallellt hål. Det är vad man gör nu som en lösning för Horizon. Problemet är att det tar fyra månader. Men om man hade borrat ett hål till från början hade den här olyckan kunnat undvikas. Det skulle kunna vara en lösning för industrin för att kunna fortsätta borra, men i princip dubblar det kostnaderna, och med dagens oljepris skulle det innebära att den oljan inte längre är lönsam.
– Det avgörande är vem som får ansvaret. Oljeindustrin har ett intresse av att komma fram till ett gemensamt svar: att detta är ett problem som är knutet till BP. Det är fullständigt fel! Alla bolagen har samma typ av säkerhetssystem. Just nu är dessutom alla experter som finns i branschen involverade i att försöka stoppa läckan.
Vad innebär det här för borrningen utanför Norges kust?
– För Norges del rör den stora politiska frågan områdena utanför Lofoten och Vesterålen. Två av de vackraste områdena i Norge. Det är också ett område som är centralt för det norska fisket. Torrfisk fraktat från Bergen har byggt Norge som nation sedan Hansatiden. All den fisken kom från Lofoten. Eftersom Norge tagit ut sin olja så snabbt utan att tänka på sina oljereserver pressar oljeindustrin nu på för att borra här. Men den rödgröna regeringen är splittrad – Arbeiderpartiet är för utvinning, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet, mot. Om Arbeiderpartiet verkligen pressar igenom borrning, då faller nog regeringen. Men Horizonolyckan har verkligen förändrat debatten helt – före den såg det ut som miljörörelsen skulle förlora kampen. Nu ser det inte ut så. Möjligen kan det bli en kompromiss.
Vad är en förnuftig oljepolitik?
– Internationellt handlar det om att begränsa produktionen maximalt och att maximalt övergå till alternativ energi omedelbart. Det är inte möjligt utan statlig reglering och direkt statligt engagemang. Tyskland och Kina är bra exempel. Tyskland är det enda större industrilandet som inte har egna stora oljebolag. Därför har de kunnat driva igenom stora satsningar på alternativ energi. Det är idag 100 000 personer som jobbar med vindkraft!
Men oljeindustrin förhindrar den utvecklingen i många länder. Norge är ett tydligt exempel – det är en stat dominera av ett oljeindustriellt komplex. Nu när oljan sinar är de desperata. Industrins svar är mer investeringar för att utvinna de sista dropparna. Resultatet är att Norge idag, efter fem år med en rödgrön regering har ett vindkraftverk till havs.
Olyckan är en stor väckarklocka – den visar var vi hamnat, att oljeindustrin, särkskilt om vi ser hur den agerar tillsammans med bilindustrin har ett oerhört starkt förhållande till beslutsfattandet.
