MINSK. Oppositionen i Vitryssland gick samman år 2005 och utsåg då Milinkevitj som sin kandidat i fjolårets presidentval. Han skulle utmana sittande presidenten Aleksandr Lukasjenko, som har styrt landet sedan år 1994. Under några veckor inför och efter fjolårets presidentval i mars i fjol försökte den samlade oppositionen tvinga fram ett regimskifte. I Minsks oppositionella boklådor och studentcaféer, vid infoborden där stödunderskrifter för Milinkevitj samlades och på gatan, men inte minst i utländska media hoppades man på en ny ”blomsterrevolution” enligt förebilden, den så kallade ”orangea revolutionen” i grannlandet Ukraina.
Ökat tryck
Men det blev inte någon nyupplaga av de händelser som hade ägt rum i Kiev i slutet av år 2004. Den vitryska oppositionen lyckades inte att provocera massdemonstrationer efter det förlorade presidentvalet.
Efter valet hårdnade trycket mot de oppositionella partierna. Kommunistiska PKB, vid sidan om den nationalistiska Vitryska folkfronten Adrazjenije, traditionellt den politiska rörelsen med den största förankringen i samhället, drabbades framför allt av myndigheternas ”avregistreringar” av partidistrikt och lokalföreningar, däribland även partiets största distrikt i huvudstaden Minsk.
– Det gör det förstås svårare för oss att bedriva vår dagliga verksamhet, menar Sergej Kaljakin, som nyss omvaldes som PKB:s ordförande. Men samtidigt har det stärkt sammanhållningen inom partiet: vi har bevisat för oss själva och alla andra att vårt parti kan överleva trycket.
Kaljakin, valdes i helgen till ett av den oppositionella alliansens fyra nya språkrör. Oppositionen tog ett nytt handlingsprogram och röstade dessutom bort Milinkevitj som sitt språkrör. I stället ska framöver fyra personer turas om att leda den samlade oppositionen.
Omkring 600 ombud hade samlats i den vitryska huvudstaden Minsk för att anta ett handlingsprogram och välja en ny ledning.
Den stora knäckfrågan på ”De demokratiska krafternas kongress” var frågan om strategin för ett regimskifte. Milinkevitj talade på kongressen varmt för ett framtida vitryskt EU-medlemskap och uppmanade till ”direkt aktion” mot Lukasjenkos regim.
”Konstruktiv dialog”
Milinkevitjs konfrontationstaktik avfärdades dock av en majoritet. För att undvika att oppositionen tvingas under jorden eller ut i exil, vill man i stället satsa på ”en konstruktiv dialog med myndigheterna”.
Milinkevitj röstades sålunda bort som oppositionens ledare, och valde att inte ställa upp som ett av flera likställda språkrör.
– Vi ska inte samlas bakom en individ, utan bakom idén att det behövs en förändring, kommenterar Sergej Kaljakin.
Medan Milinkevitj och framför allt liberalerna sökt en direkt konfrontation med regimen i Minsk och på grund av detta i praktiken redan flyttat sin verksamhet utomlands, satsar PKB, nationalisterna och socialdemokraterna på en fortsatt verksamhet i Vitryssland. Målet är att vinna parlamentsvalet om 18 månader. En förutsättning för detta är att oppositionen inte kriminaliseras.
Enligt Kaljakin kommer de olika vänsterkrafterna att samarbeta inom den oppositionella alliansen.
– På så sätt kan vi hoppas att det blir förnuftiga reformer efter maktskiftet, vårt mål är ett fritt, demokratiskt och socialistiskt Vitryssland, säger Kaljakin. Detta mål delas inte av alla oppositionella krafter, men vi har i helgen gjort tydligt att vi under inga omständigheter kan tänka oss ett medlemskap i Nato eller EU under de rådande förhållandena.