Förra måndagen skrev Sjukvården Inte Till Salu (Sits) en debattartikel i Aftonbladet, där man krävde en stopplag som faktiskt hindrar försäljningar, och menade att Ylva Johanssons uttalanden hittills oroat mer än lugnat.
I fredags kom svaret från Ylva Johansson: hennes mål är ”god vård för alla”. Konkret innebär detta ”(a)tt universitetssjukhus är kvar i allmän ägo” och ”(a)tt minst ett sjukhus i varje landsting är allmänt ägt och demokratiskt styrt”.
Bakom retoriken innebär det i praktiken att Ylva Johansson ansluter sig till privatiseringsivriga remissinstanser bland även fackförbunden. Att sätta gränsen vid ett sjukhus per län, vilket bland annat Kommunal gjorde i sitt remissvar, är klartecken för att uppemot 40 av landets cirka 60 sjukhus kan få drivas i vinstsyfte.
– Som vi ser det, är det inte längre en stopplag hon nu föreslår, säger Björn Rönnblad, läkare och en av undertecknarna från Sits.
Regeringen och samarbetspartierna sitter nu i förhandlingar kring en möjlig proposition.
– Det har varit väldigt oklart hittills vad vänsterpartiet tycker.
Flamman har sökt kommentar från vänsterpartiets förhandlare Ingrid Burman. På riksdagskansliet meddelar den politiska sekreteraren Susanne Rolfner-Suvanto:
– Vår ställning är klar – att stå fast vid överenskommelsen från i våras.
Men redan vårens uppgörelse var ganska urvattnad, menar Rönnblad.
– Och inom primärvården har man redan släppt fritt fram för privatiseringar. Detta har alla tre partier accepterat, säger han.
Vad Johansson nu lanserar är ”ett direkt brott mot 121-punktsprogrammet”, fortsätter Björn Rönnblad, och påpekar det tveksamma ur demokratisk synvinkel.
I praktiken, betonar Rönnblad, handlar det bara om ett stort bolag, det av Merrill Lynch ägda Capio, samt några mindre, Carema och Praktikertjänst, som överhuvudtaget berörs av Stopplagen.
– Ylva Johansson nämner inte Capio vid namn, och inte heller vad problemen är med vinstdriven vård, säger Rönnblad.
Den kommer att dränera de offentliga medlen, och rikta in den faktiskt utförda vården mot lönsamma behandlingar, fortsätter han.
Enligt Sits har Capio gjort flera smarta drag för att driva debatten dit man vill; att inte handla om storbolag utan om oskyldiga kooperativ och alternativa driftsformer. Capio har hittills inte delat ut vinst bland sina aktieägare; utan dels delat ut bland personalen och dels samlat i kassan – de privata vårdbolagen gjorde över två miljarder i vinst förra året.
– Det är bara spel för gallerierna. Capio gör ingen hemlighet av att vilja ha maximal vinstutdelning.
Ett annat exempel är det ”vårdparlament” som tidigare i höst anordnades av bland andra Läkaresällskapet. Då deltog alla centrala aktörer – företrädare för patienter och privatiseringsmotståndare saknades nästan helt – och att ifrågasätta vinstdriven vård blev i sammanhanget en extremistståndpunkt.
Exakt hur de vinstdrivna sjukhusen påverkar vården beror delvis på vilka villkor som skrivs in i avtalen med landstingen. Och här kan den folkliga opinionen ha en chans att påverka eller, som i Kalmar nyligen, sätta stopp för privatiseringen, menar Rönnblad.
De hittillsvarande erfarenheterna pekar på att de privata bolagen, exempelvis S:t Göran i Stockholm, ofta garanteras vissa intäkter och kompensation för kostnadshöjningar med ett procentpåslag som är högre än de väntade faktiska ökningarna. De offentliga sjukhusen drabbas samtidigt av hårdare sparbeting.
Vid Flammans pressläggning stod inte klart vad förhandlingarna slutat i. Regeringen har hoppats ha ett resultat klart innan torsdagens (läs idag) sammanträde, för att kunna lägga en proposition innan årets slut.
– Det är bråttom att få ut den tysta opinionen inom socialdemokratin, säger Rönnblad som hoppas att Handels och Seko, de fackförbund som anslutit sig till Attac-uppropet om gemensam välfärd, ska ta bladet från munnen.
