Det har den senaste månaden förts en debatt inom Vänsterpartiet om hur vi som parti i Riksdagenbör agera när det gäller förslaget om inskränkt strejkrätt som det kommer röstas om i riksdagenden 18 juni.

Den 23 maj skrev Ali Esbati i Flamman om varför man kommer nöja sig med att rösta nej till förslaget i riksdagen och välja bort alternativet att lägga ett misstroendevotum.

Tre argument framträder som de mest bärande:

Först menar Esbati att ett misstroendevotum riskerar att utlösa en regeringskris.Precis samma argument har journalister och socialdemokrater använt för att ifrågasätta vänsterpartiets löfte om misstroendeförklaring gällande LAS och marknadshyror som partiet gav i januari.

Jonas Sjöstedt har då helt korrekt svarat att det inte är regeringskris vi är ute efter utan att regeringen i stället ska backa från just de kritiserade förslagen.

Det Esbati indirekt argumenterar för här är därmed att Vänsterpartiet ska göra sig ansvarig för att regeringen vid ett lagt misstroendevotum själva väljer att utlösa en regeringskris hellre än att stoppa ett löntagarfientligt, dåligt och kritiserat förslag.

Det vore att acceptera till exempel Ylva Johanssons uttalande om att det är Vänsterpartiet som blir skyldiga till att eventuellt bereda väg för en M-KD-regering vid ett misstroendevotum om försämringar i LAS.

Det stämmer ju inte!

Det är regeringen som måste stå för det val de gör, och ännu mer i detta fall när strejkrättsförslaget inte ens är del av den regeringsöverenskommelse man delar med C och L.

Vidare hänvisar Esbati till att vi som är för att V lägger fram ett misstroendevotum tar stöd i det faktum att Jonas Sjöstedt innan riksdagsvalet i fjol uttalade att budgetsamarbetet skulle brytas om regeringen då la fram någon form av inskränkning i strejkrätten.

Eftersom förra mandatperiodens budgetsamarbete nu är slut så kan man alltså inte längre hänvisa till det uttalandet, menar Esbati.

Men det jag och många andra hänvisar till är främst Jonas Sjöstedts tal på 1 maj i Stockholm 2018.

Då sa han så här: ”Vänsterpartiet har fällt en socialdemokratisk regering en gång i vårt partis historia. Det var när man lade ett förslag om att begränsa strejkrätten. Detta är en varning till Socialdemokraterna. Stefan Löfven, jag har ett tydligt budskap till dig denna första maj: Rör inte strejkrätten!”

Det må vara så att det inte uttrycks ett explicit löfte om misstroendevotum i det citatet. Men vill man inte riskera att hållas ansvarig för att ha gett medlemmar och sympatisörer förhoppningar om ett misstroendevotum i och med detta uttalande så är det direkt oansvarigt och vilseledande att uttrycka sig på detta sätt.

Det är ju heller inte så att detta citat på något sätt hänvisar till ett pågående budgetsamarbete utan är en allmänt hållen utfästelse – som alltså bör vara giltig än i dag.

Särskilt när vi nu vet hur inskränkningen är utformad.

Till sist menar Esbati att ett misstroendevotum inte bör läggas för att i princip alla förbund i de fackliga centralorganisationerna är för förslaget och att det är en fråga som det är svårt att mobilisera kring bland allmänheten.

Det stämmer att det är en svårare fråga att mobilisera kring än till exempel marknadshyror – men det blir ju inte lättare av att inte välja att ta strid för frågan.

Att enbart rösta nej i riksdagen är inte att ta strid!

Att alla förbund står bakom inskränkningen är också en sanning med modifikation.

Tidigt i processen var 12 av 14 LO-förbund tydligt mot sådana inskränkningar, men efter att fackbyråkratin fått mala var de plötsligt för försämringarna i strejkrätten.

Inom Pappers och Hotell- och restaurangfacket blev det ännu tydligare i och med att deras respektive ledningar skamlöst körde över föreningsdemokratiska beslut av medlemmarna att säga nej till inskränkningar i strejkrätten.

Att då sprida vidare bilden av facklig enighet är inte bara missvisande utan också ett överslätande av svensk fackföreningsrörelses minst sagt problematiska interndemokrati samt ett osynliggörande av alla de fackliga gräsrötter som i motvind kämpat för att stoppa detta förslag.

Sedan valet i januari att välja gul knapp och släppa fram S-MP-regeringen ligger vänsterpartiets ökning jämfört med det blygsamma riksdagsvalsresultatet i september på en halv procentenhet, enligt poll of polls.

Väljarna har uppenbarligen inte trott på oss som en relevant vänsteropposition, ens i denna historiskt högervridna regering och riksdag.

Det är dags att överge tron på vikten av regeringsduglighet. Det är dags att sluta göra oss medskyldiga till socialdemokratins nyliberala feberyra och bli en fristående och offensivare opposition som istället för att försöka dra socialdemokratin åt vänster, tvingar dem att följa efter oss. Låt oss börja med att på allvar försvara strejkrätten.

Daniel Pérez Wenger, ordförande Vänsterpartiet Solna.