Ledare

Coronakrisen sätter fingret på problemen en planerad ekonomi kan lösa

Tänk om sjukvårdsmaterialsbristen från i somras hade kommit samtidigt som coronaviruset? Foto: Erik Nylander/TT

Vi vet att det inte är sista gången vi råkar ut för en epidemi, men om vi vill kan det vara sista gången ett virusutbrott likt corona får så kraftiga effekter.

Ledare

I skrivande stund har Folkhälsomyndigheten höjt nivån till ”mycket hög” risk för samhällsspridning av coronaviruset i Sverige. Särskilt i storstadsregionerna Stockholm och Västra Götaland syns det nu tecken på allmän smittspridning.

Förutom den faktiska påverkan en sjukdom har på de som drabbas, så sätter coronavirusets framfart ljuset på vårt samhälles sköraste delar. Några exempel; sårbarheten i ”globala produktionskedjor”, framförallt för företag och arbetsplatser där delar av produktionen sker på andra sidan jorden. BBC rapporterar i veckan om att Indien begränsar exporten av vissa värktabletter. När världens största producent drar i bromsen, på grund av att de i sin tur importerar cirka 70 procent av ingredienserna från Kina, kan man räkna med att bristen på exempelvis paracetamol blir stor runt om i hela världen.

Guldpriset rusar och är snart tillbaka på rekordnivåerna från 2012 – ett tydligt tecken på att något är fel. De initiala rasen på världens börser ser dessutom ut att vara åsamkade av robotar som är programmerade att ha en mycket kort sparhorisont, det vill säga; sälja när det finns tecken på att andra börjar sälja. Bara att det finns en *oro* för att den reala ekonomin *kan* påverkas så rasar börserna. Det är definitionen av skakigt läge.

Bedömare menar att vi kan vara på väg in i en lågkonjuktur som den som utlöste finanskrisen för drygt tio år sedan. Vad gjorde Sverige rätt då? Inte mycket. Staten räddade bankerna, skattebetalarna gick miste om satsningar på välfärden, som skattepengar egentligen ska gå till. Nu står vi där, mitt i pandemin, med en underfinansierad välfärd och akutsjukvård. Bankerna gör fortfarande vinster på grund av att de räddades av staten 2008.

Pandemi och finanskris, den perfekta stormen. Vad är lösningen på det?

Regeringens finansminister Magdalena Andersson slår på stora trumman och genomför en sällsynt skådad efterhandskonstruktion; det är för tillfällen som den här som jag har valt att spara i ladorna, säger hon, och skjuter till (oklar summa) pengar till kommunerna. Men om man inte hade haft en underfinansierad välfärd när viruset gjorde entré hade man inte behövt skjuta till en massa extra pengar nu. Exakt detta är problemet med finansministerns vulgariserade keynesianism där man sparar i ladorna för att ha sen, när krisen kommer. Poängen är ju att undvika krisen till att börja med.

Hur gör man då det?

1. Investera i offentligt driven vård. Det är staten alla vänder sig till i dessa kristider. Väldigt få frågar sig hur Attendo, Capio och Kry kan lösa problemen. I en offentligt driven vård, hade vi i detta skede av pandemin haft intensivvårdsplatser redo att användas och gott om personal. Möjligheten till storskalig screening av smittade hade också varit större i en välplanerad och välfinansierad sjukvård.

2. Investera i vårdpersonal. Att karensavdraget ska bort är självklart (i skrivande stund står nästan alla partier bakom detta). Men detta ska inte bara vara tillfälligt. Karensen leder till sjuknärvaro i betydligt högre grad än fusk med sjukskrivning. Men det ska också till resurser till bemanning, resurser för att klara toppar (som alltid finns oavsett pandemi eller inte) och villkor och lön som gör att fler stannar kvar i yrket.

3. Investera i en säker försörjning av läkemedel, skyddsutrustning och sjukvårdsmaterial. Tänk om sjukvårdsmaterialsbristen från i somras hade kommit nu? Ett större utbrott i Sverige kommer tydligare än tidigare visa på idiotin med att vi har privatiserat Apoteket och lagt ut försörjningen av skyddsutrustning och material på entreprenad.

Coronaviruset kan komma att omdefiniera det politiska landskapet både här hemma och globalt. Vänstern behöver agera utifrån det. För att klara krisen som kommer och, kanske framförallt, framtida kriser krävs det dessutom regleringar av finansmarknaden, av bankerna och stora investeringar i övriga välfärden. Om det är någon gång det faktiskt är möjligt att prata om en ekonomi som tjänar oss och inte de som samlar pengarna på hög i skatteparadis, så är det nu när bristerna i systemet syns och blir kännbara.

För det vi får syn på nu i och med corona är långt större än den eventuella kris som kan komma. Detta är bara början.

  • börsen
  • Corona
  • Covid -19
  • Ekonomi
  • finanskris
  • finanskrisen
  • investeringar
  • planerad ekonomi
  • sjukvård
  • sjukvårdspersonal

Ledare