1 Den vedervärdige mannen från Säffle (1971)
Tveklöst den tätaste spänningsroman som skrivits på svenska, och som även blev till en magnifik film i regi av Bo Widerberg 1976. En bok som lyckas beskriva det svenska folkhemmets stora bluffbygge med polisvåld, korruption och den lilla människans utsatthet på ett fåtal sidor samtidigt som Martin Beck och de andra, under en gastkramande upplösning, kämpar för att stoppa mannen som prickskjuter polisen från ett tak i centrala Stockholm.
Medan idén om det svenska samförståndet levde som starkast diagnosticerade Sjöwall/Wahlöö, genom sin marxistiske kriminalare Gunvald Larsson, läget i landet istället så här: ”Det här är inte Moskva eller Peking. Här läser inte taxiförarna Gorkij och här citerar inte snutarna Lenin. Det här är en vansinnig stad i ett sinnessjukt land”.
2 Polis, polis, potatismos (1970)
En vecka innan Maj Sjöwall gick bort ansökte restaurangen Savoy i Malmö om konkurs till följd av coronapandemin. Savoy var inte bara ett av Skånes mest anrika etablissemang, utan framför allt platsen där direktör Viktor Palmgren skjuts ihjäl som ett resultat av hans brutala handlande med andra människors liv. Tyvärr kan den poetiska rättvisan aldrig fullt ut ersätta den politiska, men Polis, polis… är förutom spännande och brinnande av socialistiskt patos även den roman där Sjöwall/Wahlöös komiska tajming kommer bäst till sin rätt.
3 Brandbilen som försvann (1969)
Kriminalromanskollegor och -epigoner som till exempel Leif GW Persson framhåller ofta den här romanen som svitens allra främsta. Det är i den här boken som den omaka – men ändå så lika – duon Lennart Kollberg och Gunvald Larsson verkligen börjar hitta sin form och bidrar till att de så kallade mittenböckerna, som inleds med Den skrattande polisen 1968 och avslutas med Den vedervärdige… 1971 lyser så särskilt klara.