Ledare

Konflikt ger framgång

”Det kan bara vara positivt att regeringen väljer att ta strid i ytterligare en fråga där arbetarnas rättigheter står mot ökad vinst och skattesänkningar.” Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

När S tar strid för löntagarnas villkor så vinner man både på kort och lång sikt. Vinstfrågan har potential att vända vänsterns position från 30-årigt underläge.

Ledare

I veckan kom det glädjande besked från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) om att regeringen vill riva upp lagstiftningen kring den beryktade utstationeringslagen. Lagen går under namnet lex Laval, efter konflikten i Vaxholm där det lettiska företaget Laval fick rätt gentemot Byggnads och Elektrikerförbundet. Fackförbunden dömdes till skadestånd för att man enligt Arbetsdomstolen hade vidtagit ”olagliga stridsåtgärder” mot företaget efter att de krävt att svenska kollektivavtal skulle gälla. 

Det är nästan att man blir förvånad, men det är faktiskt inte första gången den här hösten som regeringen sticker ut hakan i frågor som rör löntagarnas villkor. I november var det en uppmärksammad riksdagsomröstning kring krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar där regeringen och Vänsterpartiet blev nedröstade. Detta efter att Sverigedemokraterna, som bygger sin hållning i frågan på att man skyddar ”svenska” intressen, valde att göra gemensam sak med övriga borgerliga partier och fällde förslaget. Omsvängningen från ”Sverigevännernas” sida kom efter ett antal goda middagar med storfinansen. Trots nederlaget är omröstningen ett steg i rätt riktning. Det kan bara vara positivt att regeringen väljer att ta strid i ytterligare en fråga där arbetarnas rättigheter står mot ökad vinst och skattesänkningar.

I en tid av ett offentligt politiskt klimat där konflikter som hotar den rådande ordningen är få blir det än viktigare. Utmärkande för regeringen är annars att vara en god förvaltare av den politik som ligger innanför ramarna. Med två år kvar av mandatperioden är det fortfarande svårt att förstå vad Socialdemokraterna har för politisk idé mer än att sitta i regering och på makten. Däremot har man i frågan om kollektivavtal vid upphandling på ett föredömligt sätt företrätt sin politik. Under hösten har man på flera platser runt om i landet kunnat följa debatten. I Bromölla möttes civilministern Ardalan Shekarabi och Jimmie Åkesson i debatt om det nu nedröstade förslaget till nytt regelverk. Det är befriande att se Sverigedemokraterna tvingas debattera andra frågor än sånna där de är ”vinnare” på förhand.

Det behövs fler reformer som ställer makt och ägande i centrum. Närmst på tur är att vinstläckaget i välfärden får ett stopp. Ilmar Reepalu kom i början av november med sin rapport om de privata vinsterna i välfärden. Saken är glasklar – det finns inga möjligheter att kombinera en utveckling och upprustning av välfärden med att fortsätta låta den vara en öppen marknad. Att näringslivets frontorganisationer blivit rejält uppskrämda och pumpar ut pengar i en motkampanj är ett tydligt kvitto på att drabbningen står på rätt plats.

Ska vi komma bort från förklaringsmodeller som hudfärg och kultur på dagens samhällsproblem är det den väg man skall ta.

Det är inte hållbart att forma politiken enbart efter hur det parlamentariska läget ser ut. Därför är det bra att även Socialdemokraterna vill bryta sin politik mot högern även om det inte leder till omedelbar framgång. Men ska det vara möjligt krävs det en mobilisering också utanför riksdagen. Det är inte bara fullt möjligt utan också nödvändigt att samla en majoritet bakom politiska förslag som kommer i konflikt med principen om att mycket ska ha mer. Ska vi komma bort från förklaringsmodeller som hudfärg och kultur på dagens samhällsproblem är det den väg man skall ta.

Det kan vara så att vi befinner oss i änden av tre sekellånga nederlag för arbetarrörelsen. Frihandelsdebatten och upphandlingskonflikten har satt ljuset på marknadens totala makt och vinstfrågan ställer i sak samma konflikt på sin spets. Här och nu finns det en möjlighet att välja riktning. Vänsterpartiet verkar vara redo att lämna samarbetet med regeringen om striden om vinsterna inte tas. Det är rätt strategi. Antingen följer man den nu dominerande socialdemokratiska linjen, vilket innebär anpassning till oigenkännlighet (vilket har hänt många av de socialdemokratiska partierna i Europa). Eller så väljer man att ta konflikt med den samlade borgerligheten och kanske förlorar vissa slag men vinner den stora striden.

  • Lex Laval
  • regeringen
  • strejkrätten
  • vinst i välfärden
  • vinster i välfärden
  • Ylva Johansson

Ledare