Inrikes 11 augusti, 2016

Malmö kommun dumpar taxilönerna

Genom ständigt pressade färdtjänstpriser, bidrar kommuner och landsting till att sänka förarnas löner. Flamman har jämfört villkor och priser i några kommuner och landsting. Sämst är Malmö.

I förra veckan avslöjade Flamman hur taxiförare i Stockholm drabbas av olagliga löneavdrag om något gått fel inom färdtjänsten. Tidigare har upphandlingen fått kritik för att själva körpriserna sänktes kraftigt, med följden att åkare riskerar sänkta intäkter och förarna sänkta löner.

Men Stockholm är långt ifrån unikt. Runt om i landet ställer färdtjänstupphandlarna allt högre krav på utförarna, samtidigt som priserna pressas.  Det sker även i sådana kommuner där upphandlarna ställer krav kring personalens villkor.

Överetablerat i Malmö
För att förstå prisets betydelse, måste man förstå hur procentlöner i praktiken fungerar. För att komma upp i en timlön på 110 kronor, vilket motsvarar kollektivavtalets lägsta tillåtna, måste en förare köra in 310 kronor i timmen – cirka 2 500 på ett åttatimmarspass. Att uppnå det är inte bara en prisfråga, utan en kombination av pris och beläggning. Med många körningar går det att i viss mån kompensera låga priser.

Malmö är den ort där denna utveckling anses ha gått längst. Taximarknaden är troligen landets mest överetablerade. Här står bilarna i långa rader vid tågstationer och flygplatser, och priskonkurrensen är stenhård.

Låga priser
Priserna är låga jämfört med andra orter. Och vissa bolag erbjuder dessutom ännu lägre fastpriser inom tätortens zoner. Även en förare som har gott om körningar, har med dessa priser svårt att köra in 2500 på ett pass.

– Vad jag vet är det många åkerier som inte ens kör in 100 000 per bil i månaden, trots att bilarna rullar nästan dygnet runt, säger Leif Hansson, ordförande för Transportavdelningens buss- och taxibussektion.

Räknat på tre chaufförer per bil motsvarar det löner på cirka 12 000 kronor.

Egentligen ska inte åkerierna kunna överleva med såna intäkter. Men förutom att taxibranschen är känd för förekomsten av fusk, erbjuder dessutom samhället en utväg: subventionerade löner. Genom anställningsstöd från Arbetsförmedlingen, där särskilt nystartsjobben blivit en populär form, kan arbetsgivarna spara in uppemot halva lönekostnaden.

Taxibranschen är, tillsammans med restaurangbranschen, kraftigt överrepresenterad bland bidragsjobben. Och just Skåne ligger i branschtoppen – nästan var tredje förare har anställningsstöd.

Förarna får ta smällen
Ytterligare ett sätt att minska kostnaderna är att flytta kostnader från företag till förare. I förra veckan berättade Flamman om hur taxiförare inom 020 i Stockholm drabbas av olagliga löneavdrag genom att viten för begångna fel dras på deras löner. Leif Nilsson berättar att i Malmö har den sortens praktik blivit skriftligt reglerad, vilket gör den laglig.

– Många arbetsgivare skriver in i anställningsavtalen att vissa kostnader ska räknas av från lönesumman.

Hit kan räknas sådant som serviceavgifter vid tågstationer och flygplatsen Sturup (20-30 kronor per gång) och broavgiften på Öresundsbron (260 kronor) vid körningar över till Danmark. Bruttolönen minskar med en tredjedel av sådana utlägg.

Till och med kostnaden för att hantera kreditkortsbetalda körningar – där växeln tar cirka två procent i administrationsavgift – kan dras från löneberäkningen, berättar Hansson.

Det är från denna taximarknad som Malmö kommun upphandlat färdtjänstkörningar, skolresor, sjukresor och tjänsteresor.  När upphandlingen genomfördes 2011, gjorde kommunen det enkelt för sig. I förfrågningsunderlaget finns en lång lista över skall-krav som anbudsgivarna måste uppfylla för att gå vidare. Bland dessa omnämns knappt något kring personalens villkor.

Däremot var det glasklart vad som skulle fälla avgörandet. Två ord: ”Lägsta pris”.

Resultatet blev därefter. Av de kommuner som Flamman granskat, utmärker sig Malmö genom att betala allra sämst.

En jämförresa ger endast cirka 120 kronor (se sidoartikel). Färdtjänstresor ger ungefär hälften så mycket betalt som Malmös redan låga privatresepriser, och en tredjedel mot Stockholms. Dessutom är de genomsnittliga färdtjänstkörningarna i Malmö korta, vilket ytterligare sänker de totala intäkterna. Inte ens den som har tre sådana körningar i timmen kan köra ihop till minimilönenivån.

Kommunen självkritisk
Andreas Schönström (s) är kommunalråd. Han erkänner att det finns skäl till självkritik.

– Det är klart att det inte är kul att kommunen får den här uppmärksamheten.

Upphandlingen skedde innan Schönströms tid som kommunalråd. Han antyder att tjänstemännen fick för fria tyglar.

– Den här upphandlingen genomfördes 2011, och jag var inte inblandad. Den upphandlingschefen är inte kvar. Ekonomerna kanske kallar det en vinst med så låga priser, men pengarna tas i praktiken från chaufförerna.

– Vad jag förstått var inte politikerna inblandade i upphandlingen på det sätt som politiker borde vara. Jag menar att vi ska vara med och bestämma i ett tidigt skede, när man sätter villkoren, medan själva tilldelningsbeslutet inte måste vara en politisk fråga.

– Sedan dess har vi jobbat för att göra om och göra rätt.

Bland annat har kommunen också omorganiserat bland enheterna. Numera är upphandlingsenheten mer direkt kopplad till kommunstyrelsen.

Dessutom, berättar Andreas Schönström, har han inom Arbetsförmedlingen lyft frågan om det flitiga användninget av bidragsjobb inom taxibranschen.

– Det här är i slutänden resultatet av avregleringen och överetableringen. Beställningscentralerna lägger desperat låga anbud och sen drabbar det förare och åkare.

Snart går avtalsperioden ut, och kommunen ska i höst genomföra en ny upphandling. Schönström vill inte ge detaljer om innehållet, men deklarerar att Vita jobb-modellen ska gälla.

Upphandlingsmodellen syftar till att kommuner bara ska göra affärer med seriösa leverantörer. En central del är att berörda fackförbund ges en aktiv roll vad gäller kontroll och uppföljning. Huruvida det dock innebär att priserna stiger är oklart.

– Jag har inga problem med att ha kriteriet lägsta pris. Men det kräver annan uppföljning.

Han hoppas att beställningscentralerna räknar sina anbud utifrån att åkerierna ska kunna betala rimliga löner.

– Men om jag ska vara pessimistisk, skulle det inte förvåna mig om de lade anbud i samma prisklass som nu, men att vi sedan upptäcker en massa i uppföljningsarbetet.

LÄS MER: Kommuner kollar sällan villkor: Flamman har jämfört slumpmässigt utvalda upphandlingsunderlag och färdiga avtal avseende färdtjänst.

Inrikes 07 augusti, 2025

Restaurangerna som plågas och prisas under kriget

Personalen på palestinska Mazra’a förbereder inför kvällens service. Bistron har mött både stöd och hotelser.

Flera palestinska restauranger vittnar om hot, trakasserier – och bajspåsar – men också om ökat stöd. Flamman pratar med restauranger i hela Sverige om hur de påverkas av världspolitiken.

Tanken var aldrig att förknippa restaurangen med politik. Mazra’a öppnade som en vanlig restaurang med palestinskt kök. Det var för tre år sedan som Jenny Hedström och Nidal Kersh slog upp portarna till bistron på Skånegatan på Södermalm i Stockholm. Men sedan kom folkmordet i Gaza, berättar hon. Nu är det viktigt för restaurangen att markera sin ståndpunkt. ”Free palestine” står det på en tavla på väggen i matsalen.

Jenny berättar nu om en rad händelser som inleddes för omkring tre veckor sedan. Personalen åt lunch på restaurangens uteservering innan öppning. En man kom då gående, såg en upphängd palestinasjal och närmade sig.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 07 augusti, 2025

Otto Arborén: Vi bidrar alla till framtidens atombomb

People place paper lanterns on a river at Hiroshima Peace Memorial Park in Hiroshima, Japan, on Aug. 6, 2025.

Ansvaret för andras liv avskaffas i rask takt med teknikens utveckling. Samtidigt ges allt större krafter till vårt förfogande.

Den 6 augusti 1945 släppte ett amerikanskt plan atombomben Little Boy över Hiroshima. Tre dagar senare föll Fat Man över Nagasaki. 200 000 människor dog av explosionerna, många fler i deras efterdyningar. Ändå fanns ingen mördare.

80 år senare vill allt fler ta plats under kärnvapenparaplyet. Den så kallade terrorbalansens logik fortsätter driva upprustning, trots att mänskligheten sedan länge besitter sprängkraft nog att utplåna sig själv. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 06 augusti, 2025

Begreppet ”antisemitism” är ett kolonialt verktyg

Demonstrationerna för Gaza har demoniserats med begreppet ”antisemitism” – som nu har blivit ett kolonialt verktyg. Foto: Jessica Gow/TT.

Kriget mot antisemitismen sägs skydda judar – men har blivit ett sätt att disciplinera den antikoloniala rörelsen och legitimera Israels krig.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När Johannes Anyuru skriver på Instagram att ”det finns inget som heter ‘antisemitism’ [som sträcker sig utöver andra former av rasism]” väcker han Paulina Sokolows oro, och farhågor om just antisemitism. I själva verket ger Anyurus ord uttryck för en kritik som är vedertagen bland judiska antisionister och andra israelkritiker: en som ser jakten på förment antisemitism som ett finslipat vapen mot den antikoloniala rörelsen i allmänhet och palestinarörelsen i synnerhet.

Som företrädare för en oppositionell judisk vänster kunde man önska att Paulina Sokolows förståelse för detta perspektiv vore djupare. Detsamma gäller många andra debattörer till vänster. Det finns därför anledning att förankra Anyurus kommentar i ett vidare teoretiskt och politiskt sammanhang.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Okategoriserade 06 augusti, 2025

Forskare: Slopad arbetsförmedling kan skada småkommuner

Enligt forskaren Johan Vikström kan småkommuner ha svårt att bedriva arbetsförmedling likvärdigt. Foto: Pontus Lundahl/TT.

Arbetsförmedlingen borde avskaffas enligt Kristdemokraterna, som i stället vill att kommunerna tar över. Forskare varnar för att det skulle kunna leda till nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsförmedlingens existens innebär ”ett absurt dubbelarbete” som både är dyrt och ineffektivt, skriver KD-politikerna Camilla Rinaldo Miller och Lili André i en debattartikel i Svenska Dagbladet (31/7). De syftar på att kommuner i dag också arbetar med arbetsmarknadsinsatser.

Det är inte första gången sådan kritik framförs. Enligt sociologen Roland Paulsen har arbetsförmedlingen genomgått förändringar, från att förmedla jobb till att administrera och kontrollera arbetssökande. Myndigheten har blivit mer av en ”uppfostringsanstalt”, skriver han till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 05 augusti, 2025

Hur kan världen fortfarande titta på?

Den israeliska regeringen planerar hur mycket mat som ska släppas in ned till minsta riskorn, och svälter medvetet befolkningen. Foto: Jehad Alshrafi/AP/TT.

Alla vet vad som pågår i Gaza – så hur kan folkmordet få fortsätta? Svaret är den starkes rätt.

Den 25 juli rapporterades i hela världen om spädbarnet Zainab, som dog av svält endast fem månader gammal. Enligt den palestinska hälsomyndigheten hade då 83 barn dött av undernäring sedan 7 oktober 2023, men den senaste månaden har hjärtskärande bilder på palestinier som bara är skinn och ben blivit allt vanligare.

Svälten är knappast den tragiska baksidan av ett krig. Den är kalkylerad ned till minsta riskorn av den israeliska regeringen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 03 augusti, 2025

Paulina Sokolow: Avfärda inte judar som vita, Johannes Anyuru

Det pågår ett folkmord. Men när en uppburen författare avfärdar antisemitism som ”tjafs” måste jag svara.

Johannes Anyuru skriver i Aftonbladet (2/8)  att vi inte ska behöva diskutera antisemitismen medan ett folkmord pågår. Jag önskar också att jag slapp. Att vi bara kunde marschera axel mot axel för Gazas folk, utan reservationer. Men under de senaste månaderna har Johannes Anyuru i stället riktat om sitt fokus på oss inom rörelsen som påtalar antisemitism, och bokstavligen bett om en debatt där han skulle göra ”intellektuell slarvsylta” av oss. Varsågod Johannes, här är den debatten.

Han har rätt i en sak: det som sker är ett folkmord. Men i övrigt är hans svar en besvikelse.  

Anyuru står fast vid sin linje: judar som vill delta i palestinarörelsen förlorar vår trovärdighet om vi reagerar mot antisemitism. Vi ska inte ”tjafsa” om det, skriver han, så länge barn dör i Gaza. Jag försöker förstå honom: menar han att kampen kräver vår tystnad? Eller att kravet på att slippa antisemitism är en ytlig fråga om estetik, om ”renhet”?

Anyuru utmanar mig dessutom att svara på frågan om det är antisemitism att sälja kakor till förmån för palestinska barn. Det är ohederligt. Jag skriver uttryckligen att jag är medveten om hur ordet missbrukas av starka etnonationalistiska krafter världen över.Jag har själv upprepade gånger kritiserat Judiska centralrådet för deras medlemsstadgar som förbinder dem som söker judisk gemenskap att acceptera lojalitet med staten Israel. Den kritiken kan jag framföra just för att jag samtidigt tydligt står upp mot antisemitismen.

Att som Anyuru kalla SKMA för lobbyorganisation ger också oroväckande associationer. Han borde känna till att misstänkliggörandet av sammanslutningar och kommittéer med en faktisk judisk koppling, eller som i SKMA:s fall en föreställd sådan, har en lång och blodig historia. Denna dunkla ”lobby” som säger sig arbeta mot antisemitism ska alltså inte tas på allvar, för att den sägs gömma outtalade ekonomiska eller politiska intressen. När han sedan skriver att det är fascism att ta SKMA på allvar blir det motsägelsefullt. 

Johannes Anyuru gör en stor sak av att jag klippt av hans citat. Så låt oss läsa hela meningen: ”Det finns rasism. Rasism mot svarta, judar, asiater. Det finns inget som heter ’antisemitism’ som sträcker sig utöver det.” Det är just detta min kritik gäller. Att vilja radera ordet ”antisemitism” från vår vokabulär förnekar dess specificitet. Det är inte en rasism bland andra utan har sin egen historia. Det betyder inte att den är mer eller mindre allvarlig. På denna centrala punkt har han inget svar.

En annan sak som Anyuru undviker att bemöta är hans inlägg där judar i rörelsen som påpekar rasism anses hålla fram vårt ”deltagande i motståndet som vore detta deltagande en gåva till de döende, kämpande, ännu levande palestinierna. Som något som kan villkoras och schackras kring tills allt är perfekt för just MIG.” 

Här finns flera problem. Det hånar inte bara judar som tvekar att delta på grund av den antisemitism som inte adresseras av arrangörerna – det använder också ett ordval med långa skuggor. Jag har svårt att tro att en så driven poet, som alltid väljer precis rätt ord, inte känner till att ”schackrare” är ett klassiskt antisemitiskt begrepp. Det har länge använts om judar eftersom vi anses rotlösa, snåla och ”smarta i affärer”. Vi har inga känslor, vi beräknar. 

Vad betyder ord när folkmord pågår? 

Mycket skulle jag påstå. Särskilt om man som Johannes Anyuru är en uppburen författare med en stor följarskara. År 2025 är väldigt sent att tro att sociala medier inte är en del av offentligheten, för ord kan göra skada även där. Man kan tycka att det är skillnad på publicerade essäer och nattliga, ursinniga utfall. Eller Johannes, så kanske du ska ta ansvar för hur du uttrycker dig på Instagram?

”Det rör sig minimalt bakom pannbenet”, skriver du om mig, och jag har ett ”oförtjänt självförtroende som känns vitt”. Jag ”vit”, ett barn till flyktingar och barnbarn till offer för förintelsen och pogromer. Att anklaga judar för vithet är ytterligare ett anrikt trick för att beröva oss agens. För som vita kan vi per definition inte utsättas för rasism. 

Så vilken röst den sanna: den välartikulerade essäisten eller den nattliga? Någon gång i framtiden, när allt är över och världen förstår att ett folkmord ägt rum och att en kultur utplånats, kommer vi att behöva förstå sambanden. Och om vi då inte har ett språk för att skilja mellan legitim Israelkritik och antisemitism riskerar vi att ställas inför ett skräckscenario. Att man än en gång kommer att säga: det var ni, judarna.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 02 augusti, 2025

Jonas Elvander: Vad har vi ens EU till nu?

Ursula von der Leyen och Donald Trump möttes i Skottland förra helgen. Foto: Jacquelyn Martin/AP.

Under mötet med Trump sålde Kommissionen ut hela Europa, från fattiglapp till rikeman. Varför ha en union som inte ens kan försvara de egna kapitalisterna?

Förra söndagen landade Donald Trump i Skottland för ett möte med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. I vanlig ordning inleddes besöket med en golfrunda, under vilken presidenten överröstade pressens frågor om hans kopplingar till den avlidne pedofilen Jeffrey Epstein med hög operamusik från golfbilarna.

För en gångs skull var det dock inte de absurda scenerna som fick störst uppmärksamhet. I stället var det handelsöverenskommelsen mellan Trump och von der Leyen som togs emot med svarta rubriker. Det var en ”mörk dag för Europa” sade Frankrikes premiärminister François Bayrou. ”Europas förödmjukande sommar” löd en rubrik i Financial Times. Vad hade hänt?

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 01 augusti, 2025

Cronqvists psykologiska käftsmällar var unika

Lena Cronqvist (1938–2025) framställde barnet som fullt av agens och sårbart mörker. Foto:

Depression, barns utsatthet och parrelationens alla faser – inga svåra ämnen var omöjliga för henne. Med Lena Cronqvists bortgång avslutas ett helt universum av svensk konsthistoria.

Det finns konstnärer vars konst fungerar som måttenheter av tid. Så länge de finns, existerar en speciell version av min värld. När de en dag stilla kliver ut, inleds en ny tid och man snubblar till lite. En ny balans måste återupprättas. En sådan konstnär var Lena Cronqvist. 

Mitt första möte med hennes konst var Madonnan från 1969. En ung kvinna sitter vid ett fönster och håller en bebis i famnen. Den putande magen avslöjar att förlossningen skett nyligen och ansiktet uttrycker en äcklad frånvaro. En stillsam kritik av kvinnors ännu kringskurna villkor under den progressiva guldåldern. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 01 augusti, 2025

Shahram Khosravi: Tvingad på knä

En demonstration framför den tidigare amerikanska ambassaden i Teheran, den 4 november 2019. På plakaten står: ”Vi ska aldrig acceptera förnedring.” Foto: Vahid Salemi/AP/TT.

USA:s attack mot iranska kärnkraftsan­läggningar den 21 juni var knappast ovän­tad. Den nästan fem decennier långa konflikten mellan länderna, som började med revolutio­nen 1979, har präglats av en politik byggd på för­nedring. I den islamiska republikens retorik var revolutionen ett uppror mot västlig arrogans. Ledarna talade om estekbar, som betyder arro­gans, och fångar iraniernas känsla av förnedring inför USA:s nedlåtande hållning.

Förödmjukelse verkar kollektivt men känns personligt. Som iranier i diasporan har jag all­tid tvingats förhålla mig till den: att skämmas över regimens handlingar, känna att mitt hemland isoleras, att mitt pass förlorar sitt värde vid grän­sen till det globala nord.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 01 augusti, 2025

Sjukvården har blivit mellanchefernas Eldorado

En sköterska transporterar en patient från akutrummet på Danderyds sjukhus. Foto: Magnus Lejhall/TT.

När vården går på knäna hålls utbildningar som ingen hinner gå på. Mittokraterna kallar det inkludering, men för oss vid sängkanten känns det som ett hån.

Jag försöker hålla koll på nyheterna på in­tranätet på det stora sjukhus där jag jobbar. Det blir oftast först efter arbetstid, när jag samlar kraft för att orka byta om.

Västra Götalandsregionen har stora problem. Vårdplatserna räcker inte till, och efter Millen­niumkraschen står vi snart utan ett fungerande journalsystem. För att spara pengar har ledningen dessutom infört ett taligenkänningsprogram som sägs vara intelligent, men som snarare påminner om en halvdöv ABF-farbror som vägrar hörapparat, missförstår allt och fabulerar fritt. Tungrott är bara förnamnet.

Kring allt detta – Millennium, vårdplatsbristen, det usla systemet – pågår utredningar och vi väntar besked. Det är dem jag letar efter när jag kollar in­tranätet. Men sommaren har börjat, allt går på halv­fart. Förutom vårdbehovet, förstås. Efter tre dagar utan uppdateringar dyker det äntligen upp något: ”Visa ditt stöd för allas lika rättigheter genom att flagga regnbågsfärgat på Teams!” Sedan en instruk­tion om hur man byter bakgrundsbild till en Prideflagga. Ridå.

Nu är färgbakgrunder inte allt de gör för att uppmärksamma hbtqi-frågor. Ak­tivisten Mian Lodalen har också bjudits in att föreläsa, och jag skulle gärna lyss­na. Men det är inte som att vi i vården får släppa patientarbetet för att gå på före­läsningar. Den här ligger visserligen på lunchtid. Men då har vi platsmöte för att prioritera patienterna till de begränsade vårdplatserna, med krävande förhandlingar. Sedan en macka vid datorn för att beta av akuta ordina­tioner, en sväng till dagvården, och sedan tillbaka till avdelningen.

Så vem kan egentligen gå på föreläsningen? För­modligen samma personer som publicerade tipset om Teams-bakgrunden. Kommunikationsstrate­ger, HR-specialister, projektledare – de som lever i ett parallellt universum på samma sjukhus. Fors­karna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg har kallat denna växande grupp för mittokratin – administra­törer i chefsroller som ska spegla omvärlden (DN Debatt, 6/7 2024). Läkaren och satirikern Andreas Thörneby satte fingret på skillnaden: ”Sjukvården bemannas av två grupper av medarbetare: De som kan boka in ett förutsättningslöst möte i övermor­gon 10-12. Och de som har patienter då.”

Det är lätt att raljera. Men mittokratin har blivit ett självspelande piano. Jag ser redan hur bakgrun­den och föreläsningen snart räknas som ”lyckad kompetensutveckling”. Fast min gissning är att knappt en enda undersköterska, sjukskö­terska eller läkare kunde gå. Kompetens­utveckling som sker i en ekokammare räk­nas tydligen också – så länge det ser bra ut i årsredovisningen.

Här om månaden rapporterade P4 Väs­terbotten (21/6) att 60 chefer i regionen inte har några anställda. Politikerna blev upprörda. Jag blev inte förvånad. De che­ferna sitter nog inte sysslolösa heller – de är säkert stressade, kanske till och med utbrända. Av allt ropande i ekokammaren.

Diskutera på forumet (0 svar)