Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.
Alla politiska partier begår misstag. Några är allvarliga, en del värda att skämmas för. Till och med ett jämförelsevis nytt parti som Miljöpartiet har begått politiska misstag som fått allvarliga konsekvenser för människors liv på områden som arbetsrätt och friskolor.
Som nybliven vänsterpartist blev jag förvånad när jag läste Göran Therborns artikel ”Vänstern ska inte skämmas för sin historia” i senaste Flamman där han bland annat ställer den retoriska frågan: ”Har den svenska kommunistiska rörelsen någonsin gjort något skamligt, förtryckt någon?”
Det ärliga svaret på den frågan är: Ja. Låt oss nöja oss med tre exempel.
SKP stödde Molotov-Ribbentrop-pakten 1939–41. Under Vinterkriget stödde man det sovjetiska angreppskriget mot Finland, och anklagade Finland för att ha provocerat fram invasionen!
SKP tog emot pengar från den sovjetiska diktaturen ända fram till 1964.
Det är möjligt att SKP inte kände till eller förstod den fulla vidden av förtrycket i Sovjetunionen under 1930-talet. All information kom inte ut till väst. Men partiet borde åtminstone ha anat oråd när de ledande bolsjevikerna och Lenins medarbetare, en efter en avrättades efter skenrättegångar där de tvingades avge absurda, uppenbart framtvingade bekännelser. Men i stället för att protestera mot att partikamrater mördades, så applåderade SKP-ledningen. (Läs till exempel Zeth Höglund, 21/2 1937, tryckt i ”Häxnatt över Europa”.)
Det här är inte bara genant, det är skamligt. Det grundläggande problemet var att SKP under den här perioden inte var demokratiskt pålitligt. Det är möjligt att delar av detta kan förstås som realpolitik, men det går inte att ursäkta. Och det blir inte mindre fel av att andra partier också har gjort saker som är riktigt dåliga.
Det rimliga är att erkänna att det var fel, och säga att vi har lärt oss, och aldrig kommer att göra det igen.
Det värsta av detta ligger lyckligtvis flera generationer tillbaka. Vänsterpartiet av i dag är ett helt annat parti än SKP under Stalin-tiden.
Det finns medlemmar i Vänsterpartiet som kallar sig kommunister och säger att de inte menar något illa med det. Men kommunism är i dag ett begrepp som de flesta väljare förknippar med de diktaturer som styrts av kommunistiska partier. De inom vänstern som använder det om sig själva sätter ett effektivt vapen i högerns händer.
Det verkar som att Therborn vill rädda äran på något slags idealisk obefläckad kommunism så som den uttrycks i manifestet. Det är ett oerhört kostsamt politiskt projekt, som knappast underlättas om man samtidigt förnekar att partiet har en del att skämmas över för det man gjorde under Stalin. Ett trovärdigt parti med ryggrad kan erkänna att det gjorde fel.
Max Andersson, vänsterpartist och före detta europaparlamentariker för Miljöpartiet.
