Ledare

Rut måste få ett slut

Rut-avdraget har blivit ett Rut-bidrag till dem som redan har det bra ställt. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

I veckan är det tio år sedan det så kallade Rut-avdraget infördes i Sverige. Ett avdrag som kommit att omfördela skattepengar till de allra rikaste och ersätta en trasig välfärd. Anna Herdy om det omvända Robin Hood-bidraget till överklassen.

Ledare

 


Året var 2007.
Det var på den tiden som Allians för Sverige fortfarande fanns och lekte experimentverkstad med svensk ekonomi. Man klubbade då igenom många reformer som ytterligare avdemokratiserade samhället och sålde in det som valfrihet, bland annat det så kallade Rut-avdraget. Avdraget innebär att staten subventionerar, alltså betalar, delar av kostnaden för när privatpersoner använder sig av så kallade hushållsnära tjänster som städning, barnpassning och trädgårdssysslor. Hur ekonomiskt effektivt Rut-bidraget varit i termer av jobbskapande vet vi inte, för det har nämligen inte gjorts någon utvärdering av reformen. Däremot vet vi att det har kostat (och kostar) skattebetalarna dyra fyra miljarder per år och att det använts mest av de rikaste.

Alliansen pratade om nya jobb, men jobben var inte nya. Städerskor, barnflickor och husa – det är tjänster som överklassen och de välbeställda tjänstemännen haft i flera århundraden. Skillnaden är att när Reinfeldts regering införde bidraget motiverade man det med att fler av dessa jobb skulle ”bli vita”, det vill säga överklassen skulle behöva börja betala skatt för tjänsterna de redan köpte. För överklassen, som vi vet, gillar inte att betala skatt, så att göra det billigt med ”lagliga tjänster” skulle locka över dem till rätt sida lagen. 2011 rapporterade Skatteverket att svartarbetet inom Rut-branchen minskat med ungefär 11-12 procent. Men enligt en artikel i Kommunalarbetaren från 2014 är väldigt svårt att veta om det ens är så mycket.
Men det är trots allt fler som använder sig av Rut-tjänster i dag än tidigare. Hur kommer det sig? Svaret på den frågan handlar såväl om hårt ideologiskt arbete från högern, men också om nedmonteringen av välfärden.

2013 var äldre den största gruppen bland Rut-användarna, enligt Svenskt näringslivs-ägda ”Ekonomifakta”. En av sju som köper Rut-tjänster är över 75 år. Men det är inte i denna grupp som avdragen är störst. Mest pengar får gruppen mellan 40-44 år. En välmående överklassfamilj får alltså mest skattepengar i kronor och ören, men det är medelpensionärer som använder flest tjänster. Behovet av Rut-tjänsterna är uppenbart störst bland de äldre, men subventionerna går till veckostädning och Nanny-tjänster i Nacka.

Det är trots allt fler som använder sig av Rut-tjänster i dag än tidigare. Hur kommer det sig?

För de äldre blir Rut ett sätt att klara sig i väntan på att man blir tillräckligt sjuk (funktionshindrad eller sängliggande) för att omfattas av välfärden. Hemtjänst, som ska vara en liten men central del för de äldre som känner att de inte själva kan gå till affären eller hänga upp julgardinerna, blir bristfällig när kommunerna sparar och skär ner. Bristen på trygghets- och äldreboenden gör att köerna till dem är långa. Vill man inte vara till besvär fixar man det på egen hand. Vissa får hjälp av sin familj och för dem som inte har någon i närheten lämnas Rut-tjänster som ett alternativ.

Högern vinner mark genom att systematiskt bidra till nedmonteringen av välfärden (ni kommer ihåg skattesänkningarna?) och sedan genomföra reformer där privata företag får del av miljarderna istället för den offentliga välfärden. Synnerligen ineffektivt.
Genom att ”tillgängliggöra” Rut för fler än överklassen, ideologiskt och rent ekonomiskt, signalerar man tydligt till medelklassen att de ska solidarisera med överklassen (mindre skattesolidaritet) och inte med arbetarklassen. För samhället blir starkare för alla när det omfördelar rikedomar genom skatt till välfärden. Men när välfärden brister på riktigt så klarar sig överklassen ändå. Medelklassen blir, precis som arbetarklassen, de som får betala dyrt. Idag identifierar sig medelklassen snarare uppåt än neråt. Att det är en inbillad identifikation kan man se till exempel på den utarmade förlossningsvården som drabbar alla, även den välutbildade medelklassen i storstäderna. Vi ser det på att det också är medelklassens föräldrar som hamnar på privata boenden där man räknar servetter och serverar näringsfattig mat – allt för att öka vinsten.

Så hur ser motoffensiven ut? Ja, socialdemokratin har ju lämnat Rut-motståndet till Vänsterpartiet, som nu är det enda partiet i riksdagen som vill avskaffa Rut. Därför kan V spela en huvudroll i debatten om välfärdssamhället, som annars är frågor som Socialdemokraterna gärna snor åt sig. Vinstfrågan och Rut-bidraget hör ihop – det gör Vänsterpartiets utgångspunkt väldigt stark.
Gratis kollektivtrafik, sex timmars arbetsdag, infrastrukturinvesteringar i hela landet och gratis tandvård. Kraftigt utbyggd sjukvård som blir tillgänglig för alla och statliga investeringar i byggande. Allt detta är stora, och förvisso dyra reformer. Men de skulle kunna återupprätta förtroendet för välfärdsstaten. Det skulle göra att tilltron till välfärdssamhället återigen blir större än tilltron till marknaden.
Genom att slopa detta omvända Robin Hood-system som går ut på att omfördela skattemedel till dem som redan har och kraftigt höja skatten på kapital kan man finansiera en sådan satsning.

  • rut
  • Rut-avdraget
  • Rut-tjänster
  • skatter

Ledare