Ledare

Vänstern måste ovillkorligen stå bakom Ukraina och folkrätten

En ukrainsk flygbas utanför staden Mariupol har bombats av Ryssland den 24 februari. Foto: Evgeniy Maloletka/AP/TT.

De flesta till vänster har inga problem med att fördöma den ryska invasionen i Ukraina. På tidningen Proletären gör man dock allt för att ursäkta Vladimir Putins beteende. Men om man inte kan försvara folkrätten principiellt så återstår bara den starkes rätt.

Ledare

Tidigt i morse stod det klart att Ryssland återigen invaderar Ukraina, i brott med folkrätten och Ukrainas rätt till självbestämmande. Som bakgrund finns förstås Natos ständiga expansion österut, men både 2014 och 2022 har Vladimir Putin och Ryssland stått för aggressionerna. Vänsterpartiet och deras partners i EU-parlamentet fördömer enhälligt det ryska angreppet och det är utmärkt.

Tyvärr finns en minoritet som har svårt med detta enkla. Därför gick jag i min förra ledare, med titeln ”Putins mobbarfasoner hotar freden – svaret är samarbete”, till angrepp mot tidningen Proletären. Jag skrev att Nato visserligen hotar freden med sin expansion, och att en diplomatisk lösning är önskvärd, men också att Putin är ett hot mot demokratin i grannländerna och att Ukraina principiellt har rätt att styra över sin utrikespolitik.

Så här skrev jag om Proletärens beskrivning av verkligheten:

”I en text skyller de allt på USA och beskriver den ryska aggressionen som ’påstådd’, i en andra försvarar de det ockuperade Krim som ryskt territorium, och i en tredje kallar de Putins trupper i Kazakstan för ’fredsbevarande’ och spekulerar fritt om att ’ljusskygga aktörer’ ligger bakom protesterna”.

Sedan dess har tidningen fortsatt publicera grova ursäkter om de ryska aggressionerna. Den 22 februari skrev de att ”Ryssland sänder fredsbevarande trupper till de båda utbrytarrepublikerna”, med hänvisning till de soldater som nu invaderar Ukraina.

Fredsbevarande trupper. Då råder fred i Ukraina i dag?

Tidningen tillhör den lilla gren inom vänstern som inte förmår vara principiella när det kommer till folkrätten. Men om man vill kunna kritisera USA när de bryter mot den, som under Irakkriget, så behöver man också göra det när angreppen kommer från autokrater som Vladimir Putin. För vad finns annars kvar? Jo, den starkes rätt.

Frågan är hur ideologiskt deras försvar av Vladimir Putins aggressioner är. Putin sörjer knappast Sovjetunionens upplösning annat än i geopolitiska termer. Han har konsekvent uttryckt antikommunistiska åsikter, senast i talet i måndags. Han är en reaktionär imperialistisk etnonationalist som förnekar den ukrainska statens rätt att existera, förser europas extremhöger med pengar och precis har kväst ett folkligt uppror i Kazakstan. Önskar de ens en demokratisk utveckling i Ryssland och de omgivande länderna, eller tycker man uppriktigt att Putin är rätt person att styra landet?

Det får vi aldrig veta. Deras enda princip verkar vara att motsätta sig allt USA gör, oavsett vad det får för konsekvenser. Omedelbart efter invasionen vände moderpartiet Kommunisterna kappan efter vinden och fördömde angreppet från samma ryska trupper som de precis beskrivit som fredsbevarande. Samtidigt som texten till största del uppehåller sig vid brott begångna av väst. En principlös röra helt enkelt.

I takt med att världen blir allt mer multipolär blir den också svårare att navigera i. Därför har vänsterpartier i hela Europa börjat fundera på hur en säkerhetsordning med vänsterprägel som kan ersätta Nato skulle se ut. Men på Proletären försöker man inte ens. I stället slumrar man kvar vid den järnridå som revs för 30 år sedan, och drar den över sig som ett täcke.

  • folkrättsbrott
  • Ryssland
  • Ukraina

Ledare