När vänsterpartiet rustar för val är det ojämlikheten mellan det framgångsrika Sverige och de delar av landet som partiet menar har glömts bort som hamnar i fokus. Men Flammans granskning visar att partiet självt tycks ha blivit bortglömt i stora delar av landet.
Kring valåret 2014 växte vänsterpartiet med nästan 5 000 medlemmar, från nära 14 000 till strax över 18 000. Sedan dess har partiet i opposition drivit igenom en rad reformer och fått stort genomslag för sin politik. Så beskriver de i alla fall själva situationen.
När Vänsterpartiet lanserade sin valplattform förra torsdagen stod retoriken från de senaste veckorna fast: Det går bra för Sverige, men alla har inte fått vara med. Nu vill Vänsterpartiet ha återupprättelse för de som inte fått vara med och dela på den svenska framgångskakan: bruksorterna, de lågutbildade, de långtidssjukskrivna, de ensamstående mammorna.
– För oss handlar valet 2018 om att ge röst åt alla de människor runt om i Sverige som känner hur klyftorna har ökat. De som ser hur vissa får hur mycket som helst medan andra lämnas efter, sa Jonas Sjöstedt, vid en presskonferens om valplattformen.
”V gör stor skillnad”
På måndagsförmiddagen presenterade Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson Vänsterpartiets senaste förhandlingsframgång i den budget man tar fram tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Förslaget innebär 2,6 miljarder kronor som ska satsas på reformer för bland annat ensamstående föräldrar och personer med sjuk- och aktivitetsersättning.
När finansminister Magdalena Andersson (S) lämnar över budgetpropositionen till Riksdagen i nästa vecka kommer det att vara ett dokument späckat med förändringar som Vänsterpartiet står bakom.
Ulla Andersson verkade nöjd.
– Jag måste säga att jag tycker att Vänsterpartiet gör väldigt stor skillnad, sa hon under sin presentation av Vänsterpartiets ”reformer för jämlikhet” under måndagen.
De många små segrarna i budgetförhandlingen kommer att ha effekt, tror hon. Även om det stora uppsvinget i opinionsmätningarna har uteblivit ligger Vänsterpartiet i de flesta mätningar åtminstone högre än efter valet 2014.
– Alltså vi har ju vuxit sen valet. Vi vet att det blåser mycket högervindar, en hel del rasism och nazism finns och jag tycker att utifrån de perspektiven så är det skönt att det går framåt inom vår väljarbas.
– Medlemsbasen ökar kraftigt vilket utvecklar vår organisation på olika sätt, så jag tror att vi kommer att göra ett val i rätt riktning, säger Ulla Andersson till Flamman.
Medlemsantalet faller
Men en närmare granskning visar att framgångarna redan kan ha passerat sin topp. Efter ett par år av ökningar faller medlemsantalet igen, och enligt Sifo nådde partiet mandatperiodens högsta opinionssiffra i juni 2014.
När Flamman i en enkät frågar distrikten hur deras organisering ser ut – så ser det inte så bra ut. Av Vänsterpartiets 25 distrikt är det bara två som uppskattar att fler än var fjärde medlem är aktiv. Dessutom uppger de allra flesta att de har genomfört mindre än en utåtriktad aktivitet per vecka under den senaste tolvmånadersperioden.
– Det stora bekymret är att vi vill mer än vi har aktiva medlemmar till, säger Carin Högstedt, ordförande för Vänsterpartiet i Kronoberg, till Flamman. Hennes distrikt är ett av få som säger sig inte vilja eller kunna uppskatta andelen aktiva.
I många distrikt har man helt enkelt inte förmågan att uppfinna moderna strukturer som fungerar i den tid vi lever
I Jämtland, ett av landets mindre distrikt, menar distriktets ordförande att kunskapen om hur man organiserar en förening håller på att försvinna ur många av partiets lokalföreningar.
– Ja kollar man i praktiken så har man ju i många distrikt ett generationsskifte. Och mycket av den erfarenhet som funnits tidigare av hur man bygger upp en organisation har försvunnit i och med det. I många distrikt har man helt enkelt inte förmågan att uppfinna moderna strukturer som fungerar i den tid vi lever, säger Nisse Sandqvist, distriktsordförande.
Enligt honom är det delvis en glesbygdsfråga. De unga som skulle kunna revitalisera partiet flyttar i stället till de större städerna. Det märks enligt Nisse Sandqvist i distrikt som Skåne och Göteborg där man har en mycket stark medlemstillväxt och en organisation som många ute i landet ser upp till. Men de organisatoriska kunskaperna, menar han, når sällan glesbygden, där de kanske behövs som mest.
– Partiet tycker jag lite grann försitter sin chans att hitta vad man brukar kalla best practice: alltså vad är den organisationsmodell som fungerar på lokal nivå, givet olika antal medlemmar och aktiviteter och sådär. Det är ju någonting som man inte riktigt tar tag i.
”Ta vara på förutsättningarna”
Men Ulla Andersson bollar tillbaka frågan till distrikten.
– Självklart vill man att alla som har förutsättning att vara aktiva ska vara aktiva, men då gäller det också för varje partiförening att ta vara på varje individs förutsättningar. Du kanske vill baka bullar, medan en annan vill stå på torget med bullarna. Alltså vi har olika sätt att vara aktiva på.
Olof Moberg, ombudsman i Skåne, har ungefär samma syn på saken.
– Någonting som är väldigt viktigt och vi försöker understryka, det är att vara aktiv medlem i ett parti, det är inte nödvändigtvis att vara aktiv att komma på möten utan man kan vara aktiv på sitt sätt. Någon kanske kan dela information i sociala medier, någon kanske kan sätta upp information på sitt lokala köpcenter.
Han menar dock att distriktet utanför Malmö inte i någon högre utsträckning har tagit del av centralortens framgångar.
– Det uppmärksammades ju redan vid förra valet att vi har jobbat mycket med att organisera våra medlemmar, och när jag säger vi är det egentligen hittills i hög grad Malmöorganisationen jag pratar om.
– Det vi försöker göra i den här valrörelsen som börjar nu är att vi ska arbeta på liknande sätt i övriga distriktet.
En bärande punkt i Vänsterpartiets nya kommunikation är att tala om det glömda Sverige, som lämnats bakom när resten av landet går bra.
Ironiskt, tycker Nisse Sandqvist från Vänsterpartiet Jämtland, när partiets aktivitet och medlemmar koncentreras till universitetsorter och stora, växande kommuner.
– Jag tycker att just det resonemanget manar till eftertanke när man tittar på vår egen organisation. Det är ju inte så att vi, av människor som bor i det glömda Sverige, alltid ses som deras företrädare. Och det gäller ju både väljare och medlemmar skulle jag hävda.
Vänsterpartiets pressekreterare Aron Etzler kommenterar saken här.
