Som vi på denna ledarsida konstaterade för några veckor sedan (Flamman, nr. 41/2016) så ökar sjukskrivningarna igen. Detta framför allt på grund av psykisk ohälsa. Även Moderaterna har nu uppmärksammat detta och har därför i en debattartikel i DN (15/11, 2016) återanvänt ett antal reformer från tiden man satt i regering. Trots att motsatsen bevisats så framstår det som att M fortfarande tror på att mer av deras medicin kommer göra människor friskare. Det är inte sant.
De ”nya” förslagen går ut på: ytterligare åtstramningar av sjukförsäkringen. Eller som Moderaterna själva uttrycker det: att ”stärka drivkraften för att komma tillbaka till arbete”. En ny karensdag, tidigare avtrappning (alltså en sänkning) av sjukpenningen och återinförd bortre tidsgräns, reformen som bättre beskrivs som ”stupstocken”. Man menar att sjuktalen minskar om möjligheterna till sjukpenning blir mindre.
Denna tes har redan prövats, och vi har med all tydlighet sett att det inte fungerar så. Människor blir inte friska av att fråntas sjukpenning. Visst, människor som lider av psykisk ohälsa pressar sig till att arbeta om de inte får vara sjukskrivna; frågan är hur det påverkar deras psykiska hälsa på lång sikt? Åtstramad sjukförsäkring kan alltså minska sjuktalen på kort sikt, men med människors långsiktiga psykiska hälsa – och liv – som insats. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan man även förvänta sig stora smällar i framtiden när alla dessa människor har nått den absoluta gränsen för vad de klarar av.
Det sanna ”utanförskapet” är att vara sjuk utan att få lov att bli frisk.
Att få sjukpenning är inte att befinna sig i ett ”utanförskap”, som Moderaterna vill påstå. Det sanna ”utanförskapet” är att vara sjuk utan att få lov att bli frisk. Vi som någon gång har drabbats av psykisk ohälsa vet att hotet om utebliven sjukpenning snarare gjort oss ännu sjukare. (Flamman, nr. 42/2016) Sjukförsäkringen är en grundläggande del av den välfärd vi har byggt och bygger tillsammans, för att vi vill att våra gemensamma resurser ska användas till att ta hand om de i samhället som behöver det. Alla, inklusive moderater, kan bli sjuka – den ideologiska skiljelinjen går vid om människors möjlighet att bli friska ska finansieras solidariskt genom våra skattemedel eller inte.